208-216
genom att vara sann, att vara den Emma jag tycker om att vara och bara vara mig själv.
Ingen officiel nominering behövs för att få mig att känna mig speciell, ni gör jobbet, bara genom att finnas här på familjeliv.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har nyss setat och lagt in lite bilder här på familjeliv. Hoppas ni kan se dom. De finaste bilderna jag har på barnen finns på minnessdorna, men det kommer komma sånna bilder här med. Nu har jag lagt in bilder jag länge lovat att jag skulle lägga in. Bilder på mig från förr, bilder från nu, och bilder från london.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
ååå, tusen tack för dina fina ord! Jag är inte så duktig på att läsa min gästbok, vill så gärna ha denna tråd igång istället. Så lägger min tid på den.
Underbart fin låt!!! Jag blir alldeles varm när jag hör den. Tack för att du lade den här med.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ååå, tack för det. jag ska berätta om dina ord för min sambo. När jag läser bli jag nästan full i skratt, jag ser inte mig själv på det sättet. Men tack för att du talar om det för mig, för det värmer, och hjälper på vägen. Jag raporterar om sambons ord senare!
---------------------------------------------------------------------------------------
Du har sååå rätt. Tyvärr hadde hon det så att allt gick "hennes väg" där där kvällen. Jag satt vid datorn, villketr jag mycket sällan gjorde då, jag umgicks med barnen tills de skulle sova, det var så mycket roligare. eftersom jag satt där kunnde hon se mig från gatan. Jag hadde precsi fått ett sms av en av mina bästa vänner, jag ringde inte upp henne, jag skulle ju bara lägga barnen... sen skulle jag hinna med det också. Min syster saknade barnen och ville åka över, men lät bli pga förkylning som hon inte ville smitta barnen med. Det är så otroligt många omständigheter, som skulle kunnat undvika det, för den här gången. Uppengbarligen hadde hon bestämmt sig, så det hadde hänt något annan dag.... El inte....
Våran familj hadde otroligt fasta rutiner mycket pga Sagas handikapp och också för att alla i familjen tyckte om att ha det så. Så i efterhand kan jag ju fundera över att det kanske inte var så svårt att kartlägga oss.
Man jag orkar inte brottas med sådana tankar. Tyvärr har detta redan hänt. Barnen finns inte mer. De slets ifrån oss. Hadde jag kunnat vrida tillbaka tiden hadde jag gjort det. Oavsett vad det skulle kosta mig. Men det enda jag kan göra nu är att gå vidare, minnas barnen, föra deras minna vidare och njuta av den kärlek som finns kvar. Det är beslutet jag fattat för framtiden och jag tänker inte ge upp det.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Idag är det en jobbig dag. Jag vaknade imorse och ville inte gå upp. Det var en konstigt känsla. jag låg och tänkte en stund, kom fram till att jag nog skulle lyssna på min kropp.
Jag tog mtt täckte, min bok och min dator så gick jag till soffan. Resten av dagen har bestått att växling mellan tv, dator och min bok. Många tankar har farit genom huvudet. Men jag har kommit fram till att det kanske e ganska normalt. Jag kommer tillåta mig själv att ha sånna här dagar. Jag tror att om skulle jag förneka mitt mående nu, så slår det tillbaka på mig själv en vacker dag.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har fått frågan om varför jag inte har några bilder på barnen här på familjeliv. Självklart kommer det komma bilder på de med! De är ju det finaste jag har (hadde).
Men jag satte in bilder först igår. Jag har lovat länge här i tråden att visa före och efterbilder. Även bilder som jag kommer lägga vid graven sen när jag framkallat dom. Så jag skyndande mig att sätta in dom bilderna. Jag kommer sätta in bilder på Max o Saga med. Men de har varsin minnessida. Där koncenterar jag mig på att lägga ut nya saker. jag vill inte kopiera bilderna jag har där och sätta in här. Utan här på familjeliv vill jag ha bilder som är speciella på något annat sätt.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
åååå, vad otroligt vacker den e. Idag lyssnade jag på den med andra öron. Idag lyssnade jag på låten som att den kunnde förklara mina känslor vad gäller Max Sagas och mitt utrymme mellan varandra. Det är så mycket som stämmer.
"du är trygg i mitt hjärta, och mitt hjärta fortsätter slå"
Jag kan inte göra något åt deras död idag. Det går inte hur mycket jag en är beredd att göra för att ta tillbaka dem till jorden. Men de ska veta att de alltid kommer vila tryggt i mitt hjärta.
"Varje natt i mina drömmar, ser jag dig, känner jag dig. Det gör så jag vet att du fortsätter (lever vidare)."
De lever vidare, i mig, i mina minnen och i mitt sinne.
"Bortom alla avstånd, och rummet imellan oss. Så har du visat att du lever vidare."
De lever vidare, genom att jag talar om dom hela tiden, ingen har möjlighet att glömma bort Max o Saga i min närhet. :0)
De visar sig i drömmar och ibland inbillar man sig att man får "tecken"
"Nära. Långt borta. Vart du än befinner dig, så tror jag att våra hjärtan fortsätter slå."
Våra hjärtan slår för kärleken finns kvar för alltid. Även om barnens hjärtan inte orkade slå för liv. Så slår de fortfarande för kärlek.
"En gång öppnande du dörren och mitt hjärta började slå. Mitt hjärta fortsätter slå."
Det forstätter slå för Max o Saga.
"Kärlek kan beröra oss en gång, och stanna för evigt."
Jag har inte översatt ordagrant, och citaten är inte i kronoligisk ordning. men det var så himmla talande.
Tack för att delar med dig.
----------------------------------------------------------------------------------------------
Hejsan! tack för dina fina ord!
Nej jag e tyvärr inte naturligt blond. Jag är rödhårig. Men jag har sen 12 år tillbaka blonderat mitt långa hår i slingor. Nu när jag hadde kort hår så gick det inte att ta slingor, så jag valde att blondera hela håret. Eftersom jag vart mer blond än rödhårig under en lång tid så kändes det mer som "jag" när jag fick i det blonda igen.
När jag vaknade på sjukhuset så hadde jag inte någon känsla av att barnen var borta. Eftersom jag inte sett el hört något av barnen under den hemska händelsen så hadde nog inte min kropp registerat att även barnen blivit attacerade.
Jag visste nog direkt att det var "monstret" som gjort det när jag vaknade. Jag började prata om henne redan tredje dagen efter att jag blivit väckt.
Nej jag har inte kännt sånna känslor gentemot min sambo. Jag visste om tyskan redan långt innan vi blev tillsammans. Jag hadde kontakt med honom både före och efter hans resa till kreta där han träffade denna tjej. Så på ett sätt så hadde jag lika mycket information om denna tjej som han hadde. Han berättade för mig när vi var vänner hur deras "förhållande" utvecklade sig. Och frågade mig till o med hur sjutton han skulle bli av med henne.
När vi blivit tillsammans så fick jag läsa alla brev och sms han fick av henne. Så på något sätt var jag lika uppdaterad som han.
Det hadde vart värre om det vart en relation jag inte vetat om el om de pratat utan att jag visste det.
Så han drog nog inte in mig i deras relation utan jag gick med på att låta henne vara som villken gammal flirt som helst.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hejsan!
Känn inte skuld för vad du talar om här i tråden. Om jag kan finnas för att lyssna på någon av er så är jag väldigt tacksam. Jag e glad om jag kan hjälpa på minsta lilla sätt.
Vad otroligt fin minnessidan var på you tube. Vad otroligt söt din lillkille var. Även din dotter var riktigt vacker.
Jag beklagar verkligen eran förlust... men han lever i era hjärtan för evigt.
Ja, hur sjutton tacklar man som 11 åring rädslan för omvärden? Hur tar man som mamma det? Jag har inge bra svar alls. Men jag tycker hon e riktigt modig som tar sig till skolan ändå. Hon har styrka din flicka. Hon skulle lika gärna kunna tvinga någon att följa henne till skolan varje dag.
Berömm henne massor, visa både i tal och med gester att hon har tillåtelse att vara rädd. Jag känner så att om min omgivning ger mig TID så släpper de flesta negativa känslorna tillslut. Om jag får tillåtelse att känna så ett tag, så tar jag mig ur det. För jag vill ju inte vara rädd, jag vill ju vara självständig. Det kommer din Moa också vilja. Ganka snart, för hon e snart stora tjejen, tonåring. I den åldern vill man tyvärr ha så lite som möjligt med mamma o pappa att göra. Påminn henne om att ni älskar henne, finns där för henne när hon vill och behöver, men släpp henne när hon är redo. Det e mitt lilla råd för att kanske tackla hennes rädsla idag. Det är OKEJ att vara rädd.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack för ditt underbara engagemang. Tack också för den fina dikten du delar med dig av... jag föreställde mig att det var mina barns ord till mig... och var det så, så har jag redan levt upp till de....
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vet att klockan e mycket. Jag har av någon anledning ingen disiplin att gå o lägga mig längre. Men jag kommer iaf upp i hyfsad tid på morgonen. Idag har jag vart hos studievägledaren. Det gav mig mycket. jag vet precis vad jag vill göra nu. Är underbart skönt att veta åt villket håll jag vill och ska. Det e en totalt annan riktningt än tidigare. Men jag tror det blir så när livet ändrar riktlinje...
Jag har vart och tränat idag också, känndes som att det var vad jag behövde efter min jobbiga dag igår. Imorse vaknade jag, låg och kännde efter lite och kännde att "idag bli en bra dag". Jag har köpt gravljus, sånna som drivs på batterier idag. Jag ska gå till graven imorgon och sätta dit dom. Får se hur länge de brinner.
Det e så fina svar här inne.... jag blir så varm i hela själen när jag e inne här o läser varje dag.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det e klart du vågar fråga. Jag funderar fortfarande.Men jag tror jag kommer börja på en utbildning som är inriktad på vård och omsorg. Jag kommer inrikta mig på barn... men inte än, jag mår fortarande för dåligt för att konsenterar mig på något sånt. men om ett tag så ska jag titta vidare. Nu har jag iaf fått en inblicka i vad som finna att välja på.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, det stämmer som sagt. Max o saga får syskon någon gång i början av mars. Jag e jätteglad för deras skull. Som sagt så är det INTE jag som är gravid. Utan det e Nicklas som väntar lillökning.
Jag har fått frågan många ggr om det inte är en tanke för mmig med.
Men, jag känner att jag vill sörja max o saga ordetligt först. När de värsta känslor har lagt sig så kommer jag börja tänka åt det hållet igen. Jag kommer alltid sörja Max o Saga. Men jag känner att jag vill ge ett eventuellt nytt barn en hel mamma. Som har all ork att ta hannd om det nya livet.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
197-207
Vi har haft det bra. Vi har gjort massa saker. Gått på två musikaler, mamma mia och dirty dancing. Vi var på vax museet, och i hyde park. Vi har ätit god mat och bara gått omkring i affärer utan att köpa något. Det var skönt att bara vara och komma ifrån verkligheten lite. Vi var också på en segtsing i buss. Så vi har sett det mesta som "ska" ses i London.
Barnen var med mig precis hela tiden. Jag var in i en fin kyrka, just för att den var så himla fin. Jag e inte troende och det var ju "fel" kyrka. Men de hadde ljus som man kunde tända. Så jag tände två stycken ett för Max och ett för Saga. Vi tog bilder på den fina kyrkan, jag ska lägga in bilderna här sen.
Innan jag åkte så tände jäg två ljus vid graven som skulle brinna i 100 timmar. Sen köpte jag en fin uppsättning av blommor och granris på en fin sten som såg ut som ett hjärta.
När vi var på vax museet ställde jag mig vid spindelmannen och shrek. max älskade de två figurerna. Vi tog kort, jag ska framkalla dem och ställa vid graven så Max ser att jag träffade killarna han älskar. Jag ska också berätta att max var med mig då, för han fanns inne i mitt hjärta.
När vi var ute på setsingen ¨så såg jag ett stort lejon. Det var en staty, men jag var tvungen att ta kort och ta med mig även det till graven. Max skulle älska att se det stora djuret.
Som sagt barnen var med mig HELA tiden och det kändes himmla bra.
Jag drömde också himmla fint om både barnen när jag sov där på hotellet.
Vi sov hemma hos min mamma o pappa och det fins mig att tro att barnen bor där idag. El iaf deras ande.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
min dröm sa max och till min syster flera ggr att hon skulle hälsa christer (idas sambo) Jag var tvungen att ringa Ida på morgonen o berätta det och be henne att göra som Max sa i drömmen. Kanske har det någon betydelse, jag tror inte, men VILL tro på mina barn.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Idag har vi vart ner till graven. Det stod ca 20 utbrunna ljus där. Min mamma har redan tagit bort ca 20 st innan vi kom hem. Det fanns också många nya hälsningar, det var så himmla fint. Jag tog med mig rosor och två ljus. Det var så skönt att komma tillbaka till graven efter semestern. Det var bild på graven sen all helgona i tidningen, det var så otroligt fint, jag e så glad att det e så många som hjälper oss att ta hand om graven.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hälsa din son och säg att Max o Sagas mamma blev jätteglad att han tände ljus för dom när jag själv inte kunde.
Som du säger så blir man helt ställd, när en 6-åring tänker så klokt och långt. Men se det så, att han kommer för alltid ha ett stort hjärta. Med det kommer han komma enormt långt i livet
--------------------------------------------------------------------------------------------------
åååå, villken otroligt söt tjej du har! Hälsa så mycket och säg att jag bli jätteglad över att hon säger så fina saker om mig!
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack för att du delar med dig av din erfarenhet. Väldigt starkt av dig... att gå in till honom.
Som du säger, inget jag gjort ångrar jag, jag ångrar bara det jag inte gjorde. Men, jag låter inte det komma ivägen, jag kan inte göra nåt åt det idag. Utan ser det jag vågade att göra som bedrifter jag ska vara stolt över istället.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack till alla er som tänt/ tänder ljus för Max o Saga. Bara det, gör så att deras minne brinner vidare. Det e en enorm tröst.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, den frågan ställer vi nog oss alla. Vad sjutton gick snett igentligen? jag önskar jag hadde ett svar på det. Men, det lär vi aldrig få. För hon erkänner fortfarande inte.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Läste idag att hovrätten ska avgöra om/när de tar upp fallet i början av nästa vecka. De ska också avgöra om det även måste tas om från början i tingsrätten först. Det e bara några dagar kvar. Men en enormt lång väntan.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hejsan! Tack vad fint du skriver.
Ja jag har blekt håret, jag har så svårt att förlika mig med mitt korta hår. Så jag bestämmde mig för att bleka det. När jag hadde långt hår blekte jag alltid slingor, men det ä'r såvrt att göra i ett kort hår, så det blev helblekning. Det känns mer som jag, jag känner igen mig själv mer.
Ja, min pappa och jag har alltid vart tighta. Det var skönt att ha honom vid min sida i programmet och han ger mig lika mycket stöd vare sig han sitter brevid mig el är på andra sida jorden. Allt detta gäller även min mamma. Jag har de bästa föräldrar man kan önska sig. Jag e så glad att just jag fick chans att "välja" de till min mor och far.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
ååååå, vad otroligt fin bild! TACK!!
Jag lade den direkt som min skrivbordsbild. Det e så jag vill tro att de har det. Villken skön tröst att ha bilden att se på varje gång jag öppnar datorn.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Låten vi hadde på barnens begravning....
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Det e inte jobbigt. Utan en fin påminnelse om att det e DERAS låt. Jag gav låten till dom. Fast den inte e min. Men det e mina ord, om de tomma rummen, det tomma hjärtat utan dom och mina ord när ja säger att jag måste gå vidare. jag går vidare för deras skull....
---------------------------------------------------------------------------------------------
Han sa bara "hälsa Christer"... jag tror det var det viktigaste. att hälsa till honom, som inte har blodsband, men ändå var viktig för Max.
-----------------------------------------------------------------------------------------
ååå, Musikalerna var helt underbara.
Det e defenetivit värt pengarna att åka ända till London för att se dom.
När vi kom ut från mamma mia sa vi "inget kan slå detta" det var en otroligt fin historia. De var otroligt duktiga att sjunga dansa spela teater ALLT! Föreställningen slutade med att publiken stod upp o jublade och dansade med till musiken.
Dirty dancin var också en otrolig upplevelse! Jag har ju sett den ca 30 ggr på video. Så det var en otrolig upplevelse att se den "live". Det var samma söta historia som utspelar sig i filmen och slutet ska vi inte prata om! Det var så man fick rysningar när han lyfter upp henne i slutet.
Så nej inget kunnde slå mamma mia historien och inget kan slå Dirty Dancing just för att det är Dirty Dancing.
Jag rekomenderar starkt att har man tid och råd så ska man åka dit. Man ångrar inte upplevelsen en sekund.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Emty Room är juen låt om olycklig kärlek igentligen, Men den säger mig så mycket. .... Ibland har jag lättare att ta till mig en låt om jag läser texten samtidigt. Så här kommer den.-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Oj, det försvann lite.... Ibland har jag lättare att ta till mig en låt om jag läser texten samtidigt. så här kommer den.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sitting here alone with my memories Staring at a picture of you and me They say I look fine but if walls could talk They'd tell you all about how much I break apart I think we were right but we did it wrong Every since you left me I just can't go on No I can't even read the news today ‘Cause everything reminds me of yesterday Empty room Empty heart Since you've been gone I must move on Empty room I never realised it could make me cry To hear the children laugh and play outside A walk in the park shouldn't be that bad But everything without you seems to make me sad I thought we were good we were meant to be The way it turned out is still a mystery No I can't even read the news today Reminds me of yesterday Empty room Empty heart Since you've been gone I must move on Empty space Lonely days My life goes on Just like the moon And to sail across the sky alone Forever trying to find its home I can't believe I have to say I don't know where you are today Empty room Empty heart Since you've been gone I must move on Empty space Lonely days My life goes on Just like the moon Empty room Empty room
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har faktist inte sett filmen än. Men jag kommer absolurt göra det nu. De som vet och de som sett filmen säger att filmen och musikalen har samma handling.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Idag har jag vart till psykologen. Det e så skönt att prata med henne nu. Jag visste inte vad jag gjorde där i början. Alla sa att jag "borde" gå till en psykolog. men jag visste inte riktigt varför. men det vet jag idag. jag har skapat en bra kontakt med henne hittils. Nu börjar nog "behandligen".
På eftermiddagen var jag och träffade två av mina vänner. En av dom har två barn som hon hadde med sig. Jag bli så lungn med barn runt omkring mig. Det er så himmla skönt att få hålla hennes lilla tjej i min famn, inte som någon ersättning för mina gena barn, utan för att jag alltid vart så barnkär och jag e glad att jag fortfarande har kvar det.
Storebror till lilltjejen har så otroligt mycket bus i sig. Han gör allt för att hitta på det roligaste buset för dagen. Han hadde pratat om mig när de åkte i bilen för att komma till fiket där vi skulle ses. Det värmde mycket. Att han såg fram emot att träffa mig. Jag e så glad att jag kan tillföra något i dessa barns liv. Att få vara med när de varje dag lär sig något nytt. Jag kommer aldrig jämföra andra barn med mina egna, utan se de som sina egna individer, och vara glad för att jag får dela deras liv nu när jag tyvärr mist mina egna små änglar.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Heeej! Jasså det var NI som skickade sms:et. Jag funderade på vem det var ifrån. Jag kunde tyvärr inte öppna det därifrån London. Men när jag kom hem trillade det in hos mig :0) tack så jättemycket för att ni visade mig hur fint det var!
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Just de här barnen som jag träffade denna gång har inte träffat Max o Saga så många gånger, bara sporadiskt, tyvärr. Till saken hör att de e så små, så de få gångerna har inte satt sig fast i deras minnen heller. Så de frågar inte efter Max o Saga. Men de besöker graven ibland med sin mamma. Så namnen Max o Saga vet de mycket väl om. De fick lära känna änglarna Max o Saga, för deras mor och jag har kommit varandra väldigt nära den sista tiden.
Andra vänner Max o Saga hadde frågar efter dom. De har fått veta att deras vänner inte finns här på jorden längre utan har blivit änglar. Vissa av dom vet om ordet "död". Men mest talar vi om dom som att de är uppe i himlen nu. Vi pratar om minnen så som barnens dop, födelsedagar osv beroende på hur gammla de e. Som jag berättat tidigare så har jag givit bort leksaker och gosedjur till några vänner. Har några kvar på lager om något mer skulle bli aktuellt. Jag tyckte det var ett fint sätt att låta barnen komma ihåg Max o Saga för alltid
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, hur tankarna går....
Som tur är så fixar vakter poliser åklagare och advokater så att vi inte "råkar" mötas i korridoren el liknande. Hon har alltid fått gå in före oss. Villket betyder att när vi kommer in i rättsalen så sitter hon redan där, med vakter runt omkring sig.
När jag kommer in i rättsalen så har jag för det mesta ångest, att veta att man är påväg in i samma rum som den människan gör att man vill vända. Men jag har ju ett val, jag behöver inte sitta där. Men jag vill sitta där, jag vill höra när hon får bekräftat gång på gång att ingen tror på henne. Jag vill sitta i samma rum och visa att hon lyckades inte med mig, jag sitter livs levande i samma rum och håller hennes såkallade "kärlek" i handen.
Jag vill att hon hör mig när jag berättar att jag såg henne, jag minns att det var hon. Hon kan inte undvika att höra mig tala.
Jag försöker att inte titta åt hennes håll i rättsalen, de gånger jag gjort det så är det nära att brista, jag brast de första gångerna, bilder från kvällen spelades upp gång på gång. Jag såg henne aldrig göra mina barn illa, men bara tanken att de fick vara med om samma behandlig som jag gör att det brister innom mig.
Jag minns ju hur det såg ut och kändes för mig.
Men jag lägger inte tid och energi på att sitta och reta upp mig, bli arg el hata. Hon har ju vakter poliser och misstänksamma blickar på sig. Många tror att det e hon. Hon vet nog det..... Jag vet att hon inte kan gå därifrån, det kan jag. Det räcker för mig.
Jag kan inte på något sätt få tillbaka Max o Saga. Det enda vi har kvar är att hoppas att hon får sitta inlåst resten av sitt liv.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Idag har vi vart iväg på dop. Sambons brorsdotter döptes. Jättefint och massa folk var det. Jag trivs himmla bra med hans släkt. Alla är så ödmjuka och goa. Direkt efter dopet fick jag den lilla tjejen i famnen och äran att ta henne till byggnaden där vi skulle fika. Det känns så himmla naturligt att få ta hand om barn runtomkring mig, jag e så glad att jag får chansen att göra det. Max o Saga glömms inte för en minut bort, utan jag kramar barnen jag har runtomkring mig en gång extra istället.
Sambons andra bror var också med, med sambo och dotter. Den lilla tjejen föddes dagen efter det fruktansvärda hände. Jag kan förstå familjens blandade känslor, men det känns fint att något gott kom ur allt det onda då. Den lilla tjejen får alla att le, hon strålar 98% av tiden man ser henne. Precsi som att hon vill säga "glöm inte bort vad som finns kvar att vara glad för"
Det kommer jag aldrig glömma. Men jag kommer aldrig blömma det jag kan ha kvar av mina barn att vara glad för heller. Mina fina minnen....
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kom att tänka på en dikt som stämmer så bra
mina ögon kan glittra, mina läppar kan le.
Men sorgen i mitt hjärta, kan ingen se.
Många har ställt sig frågan "varför gråter hon inte, hur kan hon skratta?"
Denna dikt säger en hel del.
Ni medlemmar här på familjeliv har jag fått ett sånt otroligt stöd ifrån. Ingen har ifrågasatt mitt sätt att sörja. Därför är jag kvar här, jag kan inte ta mig härifrån, för det ger mig så mycket.
De som ställer sig de frågor jag tidigare nämnde, har också min förståelse. När man inte vart med om något liknande själv, så måste man få undra. Men nästa gång någon frågar mig det. Så kommer jag svara med denna dikt.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
182-196
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
åååå, det e klart det var Max som var där! vad glad jag blir att vi får sånna tecken
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack för dina fina ord.
Ja, min sambo har vart med mig hela tiden. Han sitter bakom kameran om det e tv. Han sitter och håller min hand när jag pratar med journalisterna. Han finns med, men lite på sidan av. Han kanske kommer till den punkten där han vill berätta sin berättelse., det e nog ingen som vet. Vi har alla något att bearbeta och vi gör det på vårat eget sätt. Viktigast e att vi respekterar varandras sätt att göra det på.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det e många som sagt att min blick förädras när jag talar om Max o Saga. Jag kan själv inte märka det. Men jag känner det. Jag bli alldeles varm när jag nämner dom. Jag blir glad i kroppen när jag tänker på dom och jag älskar dom (fortfarande) så obeskrivligt mycket.
Tack för att du berättar att min kärlek till de två syns så tydligt.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Igår var en otrolig dag. Många känslor slog emot mig. Dagen började med att jag var och blekte håret, jag har funderat på det länge. Jag e i botten rödhårig. Men så länge jag har vart långhårig har jag blekt slingor. Så det var lite tveksamt om jag skulle våga ta hela håret. men jag kännde att det var värt en chans. Jag gick därifrån med blandade känslor. Det blir ju en stor omställning. Men efter några timmar hadde jag vant mig. Vi åkte relativt tidigt från arboga. När vi kommit till tv4 huset parkerade vi. Tog oss in och blev visade till sminket på en gång. Jag hadde sminkat mig innan, men de gjorde det lilla extra.
Vi blev sne nervisade i ett väntrum/personlarum där det satt lite folk som vi pratade med. John Rons Pappa kom tidigt, men vi hälsade bara lite kort, det e svårt att hitta orden.
Sen kom Carina Högberg och hennes dotter (Englas storasyster). Hon började prata på en gång och vi hadde lite att säga varandra. Det var spännande att få träffa henne vi har vart med om olika händelser men lever i samma sorg, men på olika sätt.
Väl inne i studion var det snabba bud. Det var mindre än jag tänkt mig.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, hadde inte frörberett mig alls. Jag tänkte att det får komma det som kommer, då blir det ärligt.
När programet började så fick vi frågor av Ekdal, jag hadde massa att säga, men försökte hålla mig kort och saklig. Men ändå säga så mycket jag kunde för att folk skulle förstå min syn på saken (media). jag hadde min pappa bredvid mig, det var tryggt.
Jag tänkte på Max o Saga hela tiden, jag kännde att de tankarna gav mig styrka.
Jag hoppas att jagm genom att vart med i programet har kunna förändra bilden av oss "offer" till något positivt. Till något som kanske kan hjälpa framtida offer i en eventuell tradgedi till ett bra bemötande.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det stämmer. De har lämnat in en överklagan nu. Men de vill framför allt dett det ska tas om i tingsrätten. Det betyder att vi KAN ha två rättegångar framför oss. Men ingenting är säkert, inget e klart, utan det e bara att vänta.... Men jag vet ju att hon var där, jag vet att hon slog mig. Jag vet att det var hon som dödade mina barn. men nu e det inte upp till mig. Utan upp till rättsväsendet....
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Det var en intressant reflektion... Jag e ledsen att du överhuvudtaget började tänkas så. Hoppas din dag gick smärtfritt iaf. Hadde jag sett mina barn (levande) och haft samma tanke, att det e kanske sista gången jag ser dom. Så hadde jag inte stått ut. jag hadde tagit dom i min famn och aldrig släpt. Men, när jag fick veta att de var borta så var de redan borta. det fanns inget jag kunnde göra. Utan jag bara lade mig ner. Jag sjönk ihop, all kraft rann ur mig och jag frågade mig själv vad sjuttonm som hänt. Jag fick inget svar från någon alls....
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vet inte varfrö jag sitter här :0) jag e sååå trött igentligen. Vi går upp före 8 imorgon och åker till flyplatsen. Ska bli jätteskönt att komma iväg o se nåt nytt. En upplevelse att vara i London av alla städer på jorden. Idag var jag till graven och satte dit lite allhelgona saker. Jag kommer ju inte vara hemma då. Så jag firade de idag. Det var ett keramikhjärta med mossa, granris rosor torkade frukter o massa fint. Jag hittade även två gravljus som brinner i 100 timmar. Jag satte dit dem o hoppas de brinner när platen lyfter imorgon. (ibland slocknar de för att det blåser) det känns konstigt att vara borta på den dagen av alla dagar. Men, jag hadde vart hemma om något sagt till mig att denna dag kommer barnen vara närmare mig än någonsin. men de kan inte vara närmare mig än vad de JÄMT e.... det vill säga, de bor i mitt hjärta.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Haha, ja jag ska nog gå o lägga mig. Det e jag som ska tacka för att ni orkar sitta här med mig så mycket. jag e så tacksam för stödet jag får från er alla här. Det värmer och hjälper mig framåt. Jag kommer in direkt när vi kommer hem från London och berättar hur vi haft det! Tack alla ni för att ni finns! God natt! el "natti natti" som Max alltid sa.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag blir jätteglad om du vill tända ljus för Max o Saga med. tack för att du vill göra det när jag inte e hemma.... även fast det inte e på samma kyrkogård så är det ju för DOM det tror jag de vet.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
180-181
Det e direktsänt imorgon på tv4 klockan 22.40 Kvällsöppet el nåt tror jag det heter.
----------------------------------------------------------------------------
Jag har blogg på barnens minnessidor en här på familjeliv och sen håller jag på med en till blogg. Jag kopierar allt här från familjeliv som jag skriver och sparar i bloggen. Många vill läsa igenom allt jag skrivit. Tråden börjar bli så lång, så det tar tid. Jag tänkte underlätta lite. Sen kanske jag fyller på på den bloggen om vad som händer i livet. jag vet inte än hur jag ska göra.
--------------------------------------------------------------------------------------
Jag tar inte illa upp alls. Jag hadde nog som utomstående haft massa frågor jag med.
Självklart finns tankarna där. Tänk om jag låtit barnen vart hos sin pappa några dagar till. Tänk om jag inte öppnat dörren, tänk om jag lyckats försvara mig. Tänk om jag lagt barnen tidigare. Tänk om, Tänk om. men jag har bestämmt mig för att inte gräva ner mig.
Det är meningslöst att gubbla på det sättet. Då får de fina minnena av barnen inte plats. Och det är ju det viktigaste. Att alla som vill, får minnas dom som de var. Speciellt jag.
jag skulle förgöras av skuldkänslor.
Den enda som ska ha skuldkänslor är hon. Hon är den enda som har någon som helst skuld i detta.
------------------------------------------------------------------------------------------
har jag vart till tingsrätten i västerås och frågat om det har kommit in någon överklagan på domen. Försvaret sade att det skulle vara inne om max två veckor. Det har gått två veckor idag. Men skvaller säger att övcerklagan är inne i morgon....
Jag hoppades en stund att detta skulle vara över nu.
--------------------------------------------------------------------------------------
Hejsan! jag svarar gärna på frågan! Tyvärr så var det mitt hår jag höll i handen. Förmodligen så har jag tagit mig för huvudet när jag blivit slagen och därifrån kom håret. Jag önskade i mitt stilla sinne att jag hadde lyckats dra henne i håret.
------------------------------------------------------------------------------------------------
163-179
Vi trivdes något enormt i huset, men minnen kommer sitta kvar, så vi kunnde bara inte flytta tillbaka. Grannarna önskade att det skulle rivas. Men rykten säger att det e intressenter på huset redan. Familjer som är intresseade av att hyra det. Jättestarkt och bra att människor kan tänka sig att bo där trots det hemka som utspelats i dess hall.
----------------------------------------------------------------------------------
Haha, ja du har så rätt. barn kan ibland trösta mer än de förstår. Men vad rätt hon har din dotter. Nu finns de ju, i våra minnen, och i berättad form, på bilder och i våra hjärtan. Tack för att du berättar så fint.
----------------------------------------------------------------------------------------
Hej allihoppa! Nu har jag tagit "semester" från datorn ett tag. Fast, det vill jag inte gärna göra om. Familjeliv ger mig så himla mycket. Jag får skriva läsa och svara. Det är så förlösande. Jag vet att det e många som vill läsa igenom hela tråden för att se allt jag skrivit. Så jag har börjat med en blogg där allt jag skrivit här i tråden är med. Den börjar bli otroligt lång. Så jag förstår om man inte orkar gå igeonom allt. Jag lägger ut adress när jag e klar.
Idag har jag också börjat med att klippa ut allt som har med detta att göra från tidningar som vi sparat sedan mars. Det e en uppsjö av tidningar, men det blir nog bra när det e klart. ska göra en klippbok av det. Ingen positiv klippbok. Men som man kan ta fram om man vill komma ihåg något liten som minnet inte har koll på.
Häromdagen var vi uppe i skogen och plockade lite granris. Det börjar bli så lerigt vid gravplatsen nu. Några började säga att de skulle undvika att gå dit pga att det skulle vara fint där. Det ville jag inte att de skulle göra, om de ville gå dit. Så vi plockade ris och lade en stor hög framför grven som man kan gå och stå på. Det blev himla fint.
Sorgen kommer verkligen i vågor. Ibland så är den riktigt hanterbar och ibland sköljer den över mig, men jag vet inte hur jag ska hantera känslorna, varför jag inte kan släppa fram det till tårar vet jag ej. Det stannar i hjärtat som ett sår som slits sönder gång på gång.
Tack alla ni som finns här inne. Tack för alla tankar, alla ljus, alla tröstande ord. Varje rad går rätt in i hjärtat.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu kan jag inte citera längre. konstigt det där. Men ang mina g-boks inlägg. Jag vet att min syster och sambo hjälptes åt att stänga alla mina sidor efter detta. Familjliv var den första jag öppnade. Jag läste gästboken och jag blev så glad. Glad för allt stöd, för det hjälpte mig vidare. Så jag tog inte illa upp alls. utan jag tackar för omtanken istället.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
På Max och Sagas födelsedagar åkte vi till huset och tände ljus. Tårtljus, precis som de hadde fått om de fått stanna här nera på jorden. Jag köpte också några ballonger som dock smällde ganska fort av att hänga där utanför huset på staketet, men jag inbillade mig att det var barnen som visade att de var där genom att förstöra ballongerna. Men jag grät inte.... Jag grät inte ordetligt förrän de fick sin gravplats. Kan man gråta i hjärtat? det känns som jag gör det ofta.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, jag fick se dom innan de begravdes. Långt innan faktist. När jag åkte från sjukhuset till det skyddande boendet så åkte vi till ett sjukhus där de fanns. Jag hadde sagt ifrån innan att det var för tidigt att se dom. Men de tyckte det var viktigt, jag kännde mig inte redo. Men jag e glad att de tjatade på mig. Vi kom in i ett litet rum med stolar och ett bord. De hadde tagit kort på barnen som låg i ett angänsande rum. Vi satte oss ned och fick se korten. Jag tog kortet och tittade sakta på det, tog det nämare och närmare mig. Det var Max o Saga, men jag förstod inte att det var dom. De låg tätt tätt i samma säng. De hadde täcke över sig med blommor ovanpå. De öppnade dörren men jag satt kvar på min stol. Mina anhöriga började gå in. Tillslut gick jag fram, sakta fram till dörren jag såg sängen. Jag gick ännu lite längre och såg allt, jag såg barnen ligga där, de hadde varandra, tätt tätt intill. Jag tog ett steg in i rummet, så jag stod bara tre meter ifrån att röra vid dom. Men jag orkade inte, jag sa att jag älskade dom. Sen gick jag ut. Jag var rädd. Max hadde en hetta på huvudet. jag började fundera på varför. Jag visste ju inte vad de avlidit av. Så jag misstänkte att han också fått skallskador. Saga hadde en lite mössa på sig. Så jag funderade åt det håller med henne med. Ingen ville svara på några frågor. Jag blev ensam med mina funderingar. Idag ångrar jag så himmla mycket att jag inte gick fram, tog dom i handen och fick röra vid dom en sista gång. Jag ångrar så djupt att jag missade den chansen.Ja, jag fick se dom innan de begravdes. Långt innan faktist. När jag åkte från sjukhuset till det skyddande boendet så åkte vi till ett sjukhus där de fanns. Jag hadde sagt ifrån innan att det var för tidigt att se dom. Men de tyckte det var viktigt, jag kännde mig inte redo. Men jag e glad att de tjatade på mig. Vi kom in i ett litet rum med stolar och ett bord. De hadde tagit kort på barnen som låg i ett angänsande rum. Vi satte oss ned och fick se korten. Jag tog kortet och tittade sakta på det, tog det nämare och närmare mig. Det var Max o Saga, men jag förstod inte att det var dom. De låg tätt tätt i samma säng. De hadde täcke över sig med blommor ovanpå. De öppnade dörren men jag satt kvar på min stol. Mina anhöriga började gå in. Tillslut gick jag fram, sakta fram till dörren jag såg sängen. Jag gick ännu lite längre och såg allt, jag såg barnen ligga där, de hadde varandra, tätt tätt intill. Jag tog ett steg in i rummet, så jag stod bara tre meter ifrån att röra vid dom. Men jag orkade inte, jag sa att jag älskade dom. Sen gick jag ut. Jag var rädd. Max hadde en hetta på huvudet. jag började fundera på varför. Jag visste ju inte vad de avlidit av. Så jag misstänkte att han också fått skallskador. Saga hadde en lite mössa på sig. Så jag funderade åt det håller med henne med. Ingen ville svara på några frågor. Jag blev ensam med mina funderingar. Idag ångrar jag så himmla mycket att jag inte gick fram, tog dom i handen och fick röra vid dom en sista gång. Jag ångrar så djupt att jag missade den chansen.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Jag tänkte att det började bli lite ont om positiva ord från mig här i tråden. Så jag tänkte berätta om en sak som jag kom att tänka på häromdagen. Varje dag när vi skulle lägga Saga så kopplade jag näringsdropp på henne innan jag lade ner henne i sängen. Jag lade en fäll bredvid hennes säng och sen lade hon sig på den, hon visste exakt vad vi skulle göra. Rutiner tyckte hon om. Jag gav henne något att leka med och hennes napp. Max ville alltid vara med när jag kopplade droppet. Han kollade muntligt att jag hadde "spritat" händerna först. Det visste han att man måste göra. (Handsprit). Sen gav jag honom alla begagnade engångssaker att leka med. Som tex plastsprutor, tomma natriumkloridanpuller osv. Jag kopplade droppet som tog ett par minuter. Sen gav jag Saga nappflaska så hon skulle få sin kvällsvälling och sen sade vi "natti natti" pussades (Max också) o sen vinkade vi. Saga lade sig tillrätta på en gång o sov på någora minuter. Max och jag gick in i hans rum och valde bok. Sen läste vi bok innan vi med sa god natt, puss o kram ville han alltid ha och sen sov han tryggt han med. Vi hadde rutiner varje kväll som såg likadana ut pga droppet. Men både barnen o jag trivdes med det och vi sa alltid god natt med ett leende på läpparna.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, tack du satte ord på det jag tänker ofta. Korten vi fick se då har vi kvar. De ligger i en låda hemma hos mamma o pappa. Jag har länge funderat på att titta på dom igen.
Men mina minnen av dom som levande är precis så, levande alltså. Jag minns inte exakt hur de såg ut när de låg där i sjukhussängen, men de bilder jag har av barnen i de fina stunder vi haft, de går att plocka fram och tänka på, precis som att jag hadde de framför mig. Så du har så rätt, det e ju inte de bilderna man ska leva vidare med. utan de ljusa minnena
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack för dina fina ord.
Jag tycker inte det blir jobbigt att alla kallar mig stark. För då kan jag vara mig själv utan att något ifrågastätter det. Min syster blev ifrågastatt "hur kan hon le efter detta" min syster sade "för att hon är Emma". Hon får nog själv svara för vad hon menade med detta. Men, där fick jag bekräftat ganska tydligt att jag kan vara den Emma som jag vill vara för alla som känner mig känner igen mig i det. Alla andra som "bara" är bekanta el medsörjande får gärna fråga. Jag vet att ingen skulle bli fundersam om jag helt plötsligt bröt ihop, o behöver jag göra det så GÖR jag det.
Mina allra närmaste har märkt att jag hanterar detta på mitt sätt och det kan tex vara lättirreterad el väldigt trött el ingen aptit el en STOR aptit. Jag pratar om barnen okontrolllerat vissa stunder, utan att tänka på att det kan bli jobbigt för andra. Så jag måste bli lite bättre på att se andra i det här.... Men det blir jag nog när jag kommit lite längre i min egen bearbetning.
Att folk säger att jag e stark är på något sätt en bekräftelse på att jag KLARAR detta. jag är inte på väg åt fel håll utan helt rätt. Så jag ser de orden som en stor hjälp på vägen.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack för att du finns här med mig. Togge hälsar så gott.
Du har så rätt, tänk att det finns så många fina människor runt om i sverige. Det ger en den lilla extra styrkan som behövs ibland.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag svara gärna. Detta inlägg finns tidigare i tråden, men lite har jag sparat så du får samma svar :=)
Jag berättar gärna om Sagas handikapp. Det blev en del av henne och något som ingen av oss led av. Utan det blev en del av våran livsstil.
När Saga föddes i vecka 34 så hadde hon en förträgning på tunntarmen. Så nät hon var 1 dygn gammal så genomgick hon en stor operation. De tog bort 20 cm av tunntarmen.
Det var mycket sjukhus och tillslut kom vi hem.
Nu levde hon med en "kort tarm" villket gjorde att hon inte kunnde ta upp mat som hon skulle. Hon fick inte äta vanlig mat och det blev utredning efter utredning.
Tillslut bestämmde de sig för att vi föräldrar skulle lära oss näringsdropp att ha i hemmet. Saga skulle få stora delar av sitt näringsbehov i dropp varje dygn.
Så Sagas pappa och jag åkte in till sjukhuset och lärde oss. Villket medförde att vi i fortsättningen kunnde fortsätta vårda henne hemma. Det var ett enormt ansvar. Men Saga fick vara i hemmamiljö, med sin familj och sin bror, så hon var ganska nöjd.
Hon fick endast äta 400 ml specialgjord ersättning per dygn, ingenting annat. Men min prinsessa, jag var så duktig, hon klagade aldrig, hon var nöjd med sin vällingflaska när vi sa och åt kött och potatisgratäng. Hon log jämt och charmade varenda läkare o sköterska på sjukhuset. Hon var solskenet själv.
Så alltså, hon fick dropp pga att hon hadde en för kort tarm som inte kunde ta upp näringen, utan maten åkte tyvärr rakt igenom systemet. Hon kunnde därför inte gå upp i vikt utan dropp
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack för din fråga. Jag svara gärna. Jag visst har vi funderat. Det är himmla svårt. Vi har alltid firat jul hemma hos mina föräldrar förut. Med detta år sa min mamma o pappa att de inte orkade, vi skulle alla tänka på Jularna med Max o Saga. Så vi stämmde in allihoppa och bestämmde oss för att försöka hitta på något helt annat, en ny tradition kanske. Vi vet inte, allt e luddigt. men vi har inte bråttom. Det får bli som det blir. Jag berättar gärna för er när vi bestämmt oss och jag kommer skriva här även under jul....
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag svarar gärna på era frågor.
Nicklas o jag fick ett mycket turbulent slut på vårat förhållande. Men kring barnen lyckades vi sammarbeta även efteråt. Jag ska tala om som det var, det var jag som styrde och ställde vad gällde dom. Umgänge, dagistider osv. Men Nicklas tyckte det var okej, så vitt jag vet. Han verkade jättenöjd och har uttryckt att det var jag som "fick bestämma".
Efter denna händelse så fortsatte vi sammarbeta vad gäller barnen. Vi träffades och donade med boupptäckning, uppdelning av saker, design på stenen osv. Vi funkade likadant som vi gjorde som separerade MED barn. Det vill säga ganska bra. Vi har inte, efter att vi skilde oss, prata så mycket om känslor osv. Men jag tror vi båda vet att behöver vi o vill vi så har vi varandra ett telefonsamtal bort. Men vi har båda nya liv nu. våra respektiva sambos är ju viktigast nu.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Haha, tack för din fråga och för dina reflektioner! Tack också för att du skriver så ofta att jag svarar bara om jag vill. Alla ni här inne är så hänsynstagande. Man jag berättar mer en gärna.
Tanken var väll att med tiden Saga växte så skulle hennes tarm också växa och bli friskare. Men jag träffade några veckor innan detta hände, en tjej som var 13 år och hadde näringsdropp i hemmet fortfarande. Så risken skulle nog finnas att hon fått leva med det resten av sitt liv. Men jag tror, att eftersom hon fick det så tidigt så skulle det bli "normalt" för henne. Såklart hadde det blivit besvärligt första gången hon skulle ha en pojke på besök.
Men hennes dropp gick in i nykelbenet, där satt en "potacat" så hon slapp bli stucken så ofta. Från den gick en slang till en speciel ryggsäck för droppet, som hon kunde ta på sig på ryggen och gå omkring med.
OM hon skulle be sin underbara läkare om en droppfri natt så tror jag han skulle gå med på det. Hon blev inte utsatt för någon omedelbar risk då. Men bäst för hennes hälsa var ju att ha det varje natt.
Max hadde sett till att Sagas pojkvän var införstådd med att Saga hadde dropp. För brorsan var väldigt mån om att lillasyster alltid skulle ha det bästa och mådde bra.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Vi har haft en mycket skön helg. Tack för att du frågar!
Saga fick bara äta 400ml välling per dygn. Det var en speciell välling som var anpassad speciellt för hennes behov.
Tarmen orkade inte med att tillgodogöra sig näringen, men fick heller inte bli slö, så vi "tränade" den genom vällingen varje dag. Annars fick hon inte äta någonting alls!
Men hon var nöjd med det!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
jag e inte så duktig på det där med datorer. Men har försökt o fixa så bloggen ska synas nu. lyckades jag?
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Hejsan! om jag kommer göra om minnestestet är upp till åklagaren. Jag är beredd att göra det om de tycker att det krävs.
Idag mår jag ganska bra fysiskt. jag har huvudvärk ganska ofta. Mitt högra öga är o kommer förbli förändrat det "hänger" lite mot det andra ögat. Jag har en ganska allvarlig hörselnedsättning, så jag ska få prova ut en hörapparat om det inte funkar så kommer jag få genomgå en operation.
Men de fysiska bekymren är absolut de minsta. Med tanke på hur prognosen såg ut från början så är jag glad att jag står på benen.
Det absolut värsta och det som kommer vara livslångt är den psykiska smärtan.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, Nicklas ska bli pappa igen. Jag e så glad för hans skull. Jag önskar de all lycka. Jag själv känner att en ny graviditet får vänta för min del. Jag älskade livet som mamma. Men, tiden får ha sin gång vad gäller sorgen. Jag vill älska mitt/mina nya barn för den individ den är, jag vill ge dom en hel mamma som kan förmedla en fin bild av sin syskon, utan att sörja dom samtidigt. Jag har alltid velat vara en ung mamma. Men än är jag inte gammal. Jag är inte rädd för att skaffa fler barn. Jag tror med all säkerhet att jag kommer göra det
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
åååå, vad otroligt fint du skriver. Det jag fastnade mest för var den biten att du somnade tillsammans med din son. Du lämnade tvätt och disk för att sova med honom några timmar. Det är just de där stunderna när jag gjort något liknande som jag tänker tillbaka på idag och är så glad att jag gjorde just det valet då. Det är något man ALDRIG ångrar.
Jag tror nog Max o Saga tackade för att du finns här hos oss.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad skönt att min blogg syns nu. Då fixade jag det alldeles själv :0) Sambon och jag har sett en film. Därför försvann jag en liten stund. Vad bra att ni tyckte att bloggen var okej. Det var faktist ute i aftonbladet för två veckor sen. Jag fick erbjudandet att skriva lite själv. Jag tog det, o jag skrev o skrev, så lite var de tvungna att plocka bort. Men i min blogg finns allt med. Anledningen till att jag vill dela med mig här och tex i media är att jag får sånt enormt stöd om jag ger lite av mig själv. Man får ge och ta lite. Jag ger mer än gärna. För det hjälper mig på vägen. Det tack vare sånna som ni, som orkar lyssna. TACK
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det e klart du vågar fråga. Jag svarar gärna. Min sambo var först på platsen. Larmade sos och tog hand om oss när han väntade på ambulanserna. När polisen kom till plats hadde sjukvärdarna redan börjat. Så polisen fick order av en ambulansman att "kolla upp" min sambo. Han var självklart blodig efter försöken att hålla iaf mig vid medvetande tills räddningen kom. Han blev förhörd på plats av polisen och sen tagen till polisstation. Där hadde de ett långt förhör med honom medans jag o barnen blev förda till sjukhus. De kollade upp hans alibi snabbt på plats och sen, vad jag förstår så var han avskriven. Men till att börja med var han kanske en "möjlig" gärningsman. ja det finns misshandlare som själva ringer sos. Men han var bara på tapeten en kort stund.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jadu, jag önskar jag kunnde svara på den frågan. Vad mycket jag skulle kunna bidra med då. "Hur gör man för att bli stark".... Jag har mina dåliga sidor jag med :0) Jag ska kanske berätta om dom med. Jag är fruktansvärt envis. Jag är morgon OCH kvällstrött. Jag äter onyttigt, både för mycket och alldeles för fett. Jag tycker i min första tanke att min idé om saker och ting borde delas av alla, för den e ju rätt. Men jag kommer ganska snart på att jag kanske ska lyssna på andra också. Jag är glömsk. Ja, det finns mycket mer. Men där har ni lite. Man jag tror att styrkan kommer ifrån min uppfostran, den totala tryggheten jag fick. Som ännu finns i min familj. Mina vänner som stöttar mig, men som också låter sig bli omhändertagna av mig. jag älskar att pyssla om andra. Min sambo som bekräftar och uppmuntrar mig i allt. Jag har el hadde en trygghet till livet, så fortfarande sitter kvar. Trots det som hänt. För det var inte livet el den goda sidan som ville detta. Utan en sjuk människa som tyvärr besökte denna harmoniska plats för en stund.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack för att du frågar! Roligt att du frågar också! För jag har funderat lite över det där. Jag har faktist inte haft några speciella intressen som tex sport, sy, teckna el liknande. Jag umgicks med mina vänner, det sociala har vart enormt viktigt för mig. Jag har läst mycket, älskar verkligehetsbaserade böcker. Innan jag själv fick barn så var jag mycket gärna barnvakt åt mina vänners barn el andra. Efter detta så har inte mina intressen ändrats. Jag är fortfarande social, jag läser en del, har mer tid nu när jag e sjukskriven och det får tankarna till något annat en stund. Livet har förtändrats massor. Men inte min personlighet, som även innebär intressen.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
ååå, vad otroligt fint skrivet! Jag e så otroligt glad att jag får denna bekräftelse. Det ger mig glöden att fortsätta skriva och dela med mig o vara den Emma som jag vill vara. Kan jag, genom att vara den jag älskar att vara, hjälpa andra, så är jag så tacksam. Det fanns ingen mening med att Max o Saga skulle försvinna. Men att jag intte tog samma väg, om det kan ha en mening, så blir livet lite lättare att fortsätta. Max visade mig, genom att ge mig deras gemensamma styrka, att de klarar detta, Alldeles själva. Han kommer att ta hand om sin syster.och vill att jag ska fortsätta.... Låter som jag e troende. Men jag inbillar mig nog att det är på detta sätt. För det ger mig en puff på vägen i livet. DÄR hämtar jag min styrka
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
På fredag åker jag o min sambo till London. Vi ska spendera några dagar där och se lite nytt. På onsdag kväll. Vid 22 tror jag kommer jag och min pappa vara med i ett debattprogram på tv4. Så tills dess kommer jag ha lite att göra. Jag tittar in här så ofta jag kan. När jag kommer hem igen kommer jag svara precsi som vanligt och gå igenom allt jag missat. men då vet ni vart jag håller hus. Tack alla ni för att ni finns här och för att ni stöttar. Jag ska beätta hur allt var på de kommande äventyren. många kramar till er alla
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
143-162
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, det finns en minnesfond i max o sagas namn.
www.aftonbladet.se/nyheter/arbogamorden/artic...
Detta e en länk där det står plusgirokonto och vad pengarna går till.
Snälla känn inte detta som ett tvång att sätta in pengar. Men nu har jag berättat att det finns iaf.
--------------------------------------------------------------------------------------
Idag har jag vart till magazinet där vi förvarar alla saker från huset. Min sambo och min syster var med. Vi tog hand om mycket saker som var barnens. Sen åkte vi till västerås sjukhus och lämnade två stora flyttkartonger med pussel, böcker, bilar. Ett babygym, en barnvagn och lite andra saker till lekterapin. Personalen var inte där. Men vi gick upp till en avdelning som Saga blev behandlad på och pratade med personlen där. De hjälpte oss att få in sakerna i lekrummen. Det var jättejobbigt att vara där utan Saga. Men samtidigt skönt, jag kännde att leksakerna kommer till användning och att det hadde Saga velat.
Jag gick därifrån med ett lättare hjärta.
Imorgon ska vi till örebro och lämna kläder till några killar som varje år åker till bosnien och lämnar kläder till barnhem och liknande.
-----------------------------------------------------------------------------------
www.expressen.se/Nyheter/1.1340577/emmas-brev...
Länk till mitt brev till Tyskan....
------------------------------------------------------------------------------------------
tusen tack för era fina ord om brevet. Jag funderade mycket innan jag skrev det. Men kände att jag inte skulle kunna låta bli chansen.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Jag skrev även en sak i aftonbladet. det finns inte på webben, men jag har bett de sätta ut det med. Vi får se hur det gör.... det var om tankar o känslor från klockan 12.00 den 17e mars till idag.
----------------------------------------------------------------------------------------------
ååå, vad otroligt fint! vem e det som gjort sidan? Det e så tryggt att det fler som minns max o saga på detta sätt.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Tibertius: jag förstår verkligen att du har behövt prata om detta. Skönt att du KAN göra det, även fast din man inte orkar lyssna. Men det e nog hans sätt att bearbeta. jag hoppas du har vänner som orkar lyssna. Ja, Max dagiskompisar blev informerade på en gång. De satt i ring och fick veta att Max o hans syster är i himmlen, de är döda. De tände ljus och än idag finns det en pärm med kort på honom som barnen kan ta fram och titta på. En del sitter där länge och pratar med honom. Jag och sambom åkte dit i somras för att ta farväl, hämta portfolion och lite andra saker. Det var ett fruktasvärt skönt avslut. När vi var där kom en liten pojke fram till mig som Max lekt jättemycket med. Han frågade mig rakt ut "vart e Max" jag svarade eftersom jag visste att de pratat om det redan att max är i himlen. Han tittade misstänksamt på mig och frågade "själv?" nej svarade jag, han har faktist sin syster Saga med sig. "jaha" svarade pojken. Sen blev han orolig. Han sa: "men har de några leksaker med sig då" -Ja sa jag. Max har sin elefant som han alltid hadde med sig när ha skulle sova och Saga har en docka. (Vi lät dom följa med i kistan, de har sina saker under varsin arm i kistan) Pojken var nöjd med svaren och gick sen tillbaka till sina kamrater och upprepade för dom "Max är död" och sen fortsatte de leka.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Jag kan inte citera längre. vet inte varför. men jag hoppas du läser detta iaf. Tusen tack för den utroligt fina bilden på mina änglar på din blogg. Vill inte alls att du tar bort den. Tack för att du gjort så fint.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Som jag skrivit förut så kan jag inte citera inlägg längre. Verkiligen en hemsk berättelse. Tack för att du delar med dig. Jag vill verkligen inte att folk ska bli rädda av denna situation. Men det e nog oundvikligt. Mitt enda råd är att kontakta polisen ändå, spar alla meddelanen o skriv upp när hon hör av sig. Ta kontakt med polisen och se om de kan hjälpa er att hitta denna människa. Din fråga, om hur mycket hon hörde av sig innan detta hände. Hon skickade någon enstaka mail till min sambo innan o precis första två månaderna efter att vi blev tillsammans. När han berättade att han hadde ett nytt liv nu som var det ganska tyst. Några månader senare så kom det två sms. Sen ett "adoptionsbrev". har du inte hört talas om detta så skriv igen så förklarar jag gärna. Du har rätt, det kan gå många fler galningar där ute. Jag hoppas verkligen att ni inte har kommit i kontakt med en av dem. Men anser hon att din make och hon haft något redan så vete sjutton om hon är riktigt frisk. Hon vet ju mycket om er om ni haft henne hemma hos er. Byt lås och telefonnummer. Om ni har nyckeln ligga ute någonstans så gömm den! jag tror och hoppas verkligen inte att det är något liknande. Men självklart är det så att man får upp ögonen för din egen livssituation nu när detta hänt. Ibland bra o ibland dåligt. Lycka till med allt. hör gärna av dig igen om det händer något nytt
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag kom på det. Att efter begravningen så berättade hon som har haft hand om allt från Fonus hur det såg ut i kistan. Vi hadde valt kläder som vi visste att barnen tyckte om som vi ville att de skull ha på sig. Max fick ett par finare jeans och en jättefin och speciell skjorta. Strumpor fick de inte tag på eftersom polisen hade huset avspärrat länge. Men när jag var där på "vallningen" med polisen så bad jag innan jag gick ut igen att de skulle hämta ett par dinosarie strumpor på tvättställningen som Max älskade att ha på sig. Så han inte skulle frysa om fötterna tyckte jag. Jag fick inte gå in själv och hämta dom. Men teknikerna hämtade rätt strumpor åt mig. Saga hadde en jättefin klänning och ett par rosa strumpbyxor. Kistan var klädd i tyg på insidan. De fick täcke och kudde, med sängkläder på. Max låg på rygg, men ena amen utsträckt och elefanten under den andra. Saga låg lite på sidan på Max utsträckt arm. med sin dock i famnen. Jag har själv inte vart med och sett detta. Men de berättade det för att jag skulle känna mig trygg. Jag tyckte kistan såg så liten ut. Men hon försäkrade mig om att de INTE hadde det trångt. Det blev en vit syskonkista.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Inatt har jag drömt om tyskan. Jättekonstiga drömmar. Hon inkräktade på mitt liv hela tiden. Jag var rädd att hon skulle strypa mig när hon var i närheten av mig. Känslan från drömmen har setat kvar hela dagen. Annars så har vi vart o tränat idag, det e så skönt att få utlopp för lite känslor på tex en träningcykel. Sen har vi vart i örebro och lämnat kläder till en insamling. De sammlar kläder i en lastbil och sen åker de till bosnien och lämnar på olika barnhem. När vi skulle lägga in allt i bilen så såg jag lite kläder jag hadde vissa minnen till, då blev det tung. kändes lite som att "kasta" bort barnen. Men jag besämmde mig för att göra detta. Jag kommer inte ångra mig, jag har spart en hel säck med kläder som jag ska göra lapptäcke av. Så nu får behövande barn användning av kläderna istället, känns jätteskönt.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
ååå, vad otroligt fint. Hälsa till dom o säg att Max o sagas mamma är jätteglad att de är så gulliga mot barnen o att jag vet att Max o Saga uppskattar blommorna där uppe i himmlen.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Mamma i småland: jag måste skriva lite till dig. Jag e tacksam för er alla som är inne o läser och skriver o jag önskar jag kunnde svara på alla så känn er för all del inte bortglömmda nu. Men jag måste skriva att jag lagt märke till dina inlägg mycket. Jag läser alla, men kan tyvärr inte svara på ens hälften. Dina inlägg berör mig mycket o jag måste ge dig ett stort tack för att du funnits med här så länge.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
det berömda adoptionsbrevet kom i slutet av februari. Min sambo var i sin gammla lgh, som tagits över av någon som skulle renovera, och hämtade post. Jag satt hemma i soffan och såg på tv. När hon kom in i vardagsrummet såg jag att det var något som inte stod rätt till. Han satte sig ner i soffan och berättade att han fått ett brev från "den där tjejen i tyskland" och berättade att hon delgett honom att han blivit pappa. Till deras gemensamma barn. Men hon ville inte ha barnet, så hon adopterade bort det. Hon skulle enligt brevet ha fött barnet i september 2007. Barnet skulle även ha en blodsjukdom med ett konstigt namn. Vi funderade fram o tillbaka. Vi kom på att hon skrivit ett mail o berättat att hon vart i grekland i augusti, alltså i månad 8. Jag kännde redan då att detta inte stämmde. Jag sa till min sambo att jag inte trodde att man får flyga i månad 8. Min sambo ringde polisen och frågade om han kunnde göra något, de sa att om vi inte upplevde henne som hotfull så kunnde vi inte göra något åt situationen. Sambon gick även in på nätet och sökte på sjukdomen som barnet skulle haft. Det visade sig enligt nätet vara en sjukdom för en viss sorts hundar. Han ringde till en veterinär och frågade om den kunnde överföras på människor el om människor överhuvudtaget kunnde få den. Vetrinären svarade nej på frågan. Vi blev väldigt tveksamma på att det överhuvudtaget fanns ett barn. varför hörde hon av sig nu isf! Hadde det inte vart lättare o få kontakt med min sambo om hon kontaktakt honom när barnent fanns hos henne. Om detta var ett kontakt försök vilket vi trodde. Min sambo ringde också till skatteverket för att se om det fanns något barn registrerat på henne här i sverige. Skatteverket sade att har hon fött barn i sverige så hadde de det registrerat. Men det fanns inget sådant på henne. Min Sambo sökte upp henne på facebook och skrev ett enkelt meddelande till henne. "vart födde du barnet" Han fick inget svar. Utan några dagar senare så fick han ett mail på engleska från någon som påstod sig vara "adoptivpappan". Han bad min sambo lämna tyskan ifred pga hon mådde mycket dåligt. han berättade lite om barnet osv. Polisen har spårat det mailet som skickat från tyskans lgh här i sverige.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Om det e svårt att lite på människor nu. Nej, inte i folksammlingar. Men om jag måste träffa nya människor ensam så är det jobbigt. Då känner jag mig enormt utsatt.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Hejsan! tack för att du finns här tillsammans med mig.
Jag svara gärna på din fråga.
Det jag menade när jag sa att Max hadde stått upp är att teknikerna har kommit fram till att Max har stått upp när han har fått slagen. Han har befunnit sig jäms med mig och i stående position fått slag mot huvudet. De har kunnat fastställa det pga sänkbildernas positioner. Han har öven rört sig genom hela hallen efter att han blivit attacerad första gången.
Det är så otroligt jobbigt att höra, att tänkta på och förstå. Jag har länge önskat att de misste medvetandet efter första slaget. Han var otroligt modig, stark och troligtvis min hjälte.
Jag vet inte hur jag ska hantera denna information om vad som troligtvis hände.
Jag känner ju igen Max, han skulle alltid vara duktig, modig och en stor kille. Jag kan mycket väl tänka mig att han handlade så i denna situation. Men, det var jag som var deras mamma, det var jag som skulle skydda de två.
Förlåt om detta blev för ingående......
------------------------------------------------------------------------------------------------
131-142
Nej, jag har inte vart i kontakt med Englas mamma. Allt med dom hände när jag låg på sjukhus och var isolerad. Så jag läste ifatt när jag kom hem. Så fruktansvärt det måste vara för henne familj med.
Jag skulle gärna komma i kontakt med hennes mamma. Men, jag tror vi känner på samma sätt. Vill inte störa. och vill inte röra upp några känslor. Så det kanske blir en fråga lite längre fram.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack, tack för att du ser mig, o tack för att du tror på mig...
Ja det stämmer, det gör ont att prata om det, just när man uttalar orden, men ändå är det så skönt. så skönt att få ur sig det. Jag gick ifrån studion med ett lättare hjärta. Full med tankar om max o Saga. Så du kan ha sett rätt, ögonen tåras, men oftast av glädje att jag fick låna de två änglarna en stund... de var verkligen änglar, innifrån och ut.
--------------------------------------------------------------------------------------------------
Detc e många som sagt att det glittrade i mina ögon när jag talade om Max o Saga. O ja, jag är så glad när jag pratar om dom. Jag älskar dom så obeskrivligt mycket... fortfarande...
-------------------------------------------------------------------------------------------
Nej, andras barn är inga problem alls. Jag ler för mig själv så fort jag ser ett barn, oavsett om han/hon är i samma ålder som mina barn var. Jag resonerar så att jag saknar MINA barn. Ingen annans. Jag funderar till o med på att fortsätta på förskola efter detta. För jag har alltid älskat barn o kommer alltid göra. Max o saga kommer fattas mig. Men andras barn kan inte ersätta dom, men hittar en egen plats hos mig.
-----------------------------------------------------------------------------------------
Jag höll på att läsa den, jag var mitt i boken när detta hände. En otroligt stark människa. har nu läst klart den. o tanken har slagit mig med. jag borde skriva o skriva o skriva. Jag har börjat.... så vi får se hur långt jag kommer
--------------------------------------------------------------------------------------------------
Ang Sakerna jag frågade om förut. Jag har ringt till lekterapin nu. De vill jättegärna ta emot leksaker. Jag frågade vad de var intresserade av o så. Sen berättade jag vem jag var, för hon kände nog inte igen min röst. Då hörde jag hur hon log genom telefonen och så sa hon att de hadde pratat om Saga häromdagen. De hadde berättat minnen för varandra. damen jag pratade med berättade om sitt senaste minne. Det var runt jul för de hadde inte tagit undan julganen än. Saga och jag kom in i lokalen och hon gjorde något som jag e så tacksam för hon SÅG Saga, hon stegade fram och hälsade på Saga, visade henne alla leksaker och pratade med henne. Hon fick snabbt prinsessans förtoende. och då började hon prata lite smått med mig. Jag drog mig undan lite och höll mig lite i bakgrunden för Saga verkade gilla detta. De satte sig framför granen opch tittade på alla saker. De hadde en liten "dam" sem hadde en dam i sig och en till o en till... jag vet inte vad de heter men saga tyckte det var fruktaksvärt kul att hon kunde köra med tanten nera på lekterapin och få henne att plocka damen i och ur sig själv hela tiden.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har inte ångrat något i efterhand och jag tror inte jag kommer göra det heller. Det har vart självklart för mig hela tiden. Det har vart jätteskönt. Jag e nog öppen som person innan detta och jag fortsatte vara det.... jag hoppas jag inte har gjort folk illa pga det.
----------------------------------------------------------------------------------------
Ja, jag skulle mycket väl kunna tänka mig att åka runt o föreläsa. Om jag har något som folk vill lära sig av. Jag är glad om jag kan tillföra någonting. O jag e fullt beredd att tala om mina känslor....
Ang att hon sade att jag var en biroll. Nej hon fick frågan om hon skrivit om mig när hon skrivit "när du blir av*** av din ho**"
Nej sa hon det hadde kunna vart vem som helt, det var ju inte för henne han lämnade mig utan för någon annan.
Då frågade åklagaren "så det var inte Emma du syftade på"
- Nej hon spelade bara en bilroll sade hon då.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Förra vecken var vi i magazinet där vi har alla våra saker. Jag rensade i barnens gosedjur. Jag fick fram Max stora krokodil som han älskade. Han hadde ofta med den till dagis och hadde när han vilade. Vi var ofta dåliga på att ta med den hem och då kom en av Max bästa kompisar på dagis ifatt oss och sa att vi glömt krokodilen. Hon var så klok o duktig och höll alltid reda på Max. Jag träffade hennes mamma häromdagen och frågade om det skulle vara någon ide att ge henne krokodilen. Hon har tagit det hemkt hårt att Max inte finns längre.
Mamman tyckte det var en bra ide.
Jag träffade dom på ett köpcentrum för yterligare någon dag sen och blyga lilla tjejen kom fram till mig och sa "jag vill ha den där, jag vill ha Max krokodil"
Jag har tyvärr inte lätt för att släppa fram mina känslor bara sådär. Men när hon trottsade sig blyghet för Max skull så kom tårarna. Jag försökta dölja det så gott jag kunnde för att inte skrämma henne o sen satte jag mig ner och tackade henne för att hon ville ta hand om krokodilen åt Max.
Hennes mamma berättade att hon ställer upp leksaker och gosedjur i sitt fönster vaje kväll ifall max skulle vilja komma o se dom.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag är jätteglad för Nicklas och hans sambos skull. Jag hoppas att det känns bra för dom och att det e deras sätt att gå vidare på. Det känns roligt att Max o saga ska få syskon. För jag själv hadde inte klarat det ju nu... men kanske senare, i framtiden.
-----------------------------------------------------------------------------------------
Tack alla ni som skickar mail till mig i min inbox. det e enormt månnga poch vart enda ett värmer ända in i hjärtat. Fortsätt skicka om ni vill. Men förlåt, jag hinner inte svara på alla. jag försöker svara på så många som möjligt. För det känns så bra att skriva. Nu ska jag ägna litw tid åt sambon sen e det dax att sova. jag kommer tilbaka imorgon kväll el på lördag och läser igen allt. Jag önksar jag hadde mer tid åt att sitta här. Det hjälper mig nåt fruktansvärt. Tack alla ni som visar erat stöd och tack för alla tips.
Sov gott
------------------------------------------------------------------------------------------------
Hej allihoppa! Idag har jag inte gått igenom och läst vad ni skrivit. Men jag ville visa mig här. Vi har haft två middagar här hemma. En för sambons mamma o pappa och en för hans bröder och sambos med barn. I våran lilla lägenhet så får vi inte rum så många åt gången så vi får dela upp det lite. Vi har skaffat oss en lägenhet på 47 kvm. I huset hadde vi 138. Det e lite skillnad. Men det går jättebra. vi behöver inte så stor utrymme nu. Utan något billigt som vi kan äta och sova i. Men det gick att ha fyra vuxna och tre barn på besök samtidigt också. Jag satt med sambons brors dotter på fyra år och spelade lite spel en stund. Det var mysigt, jag kännde efter lite. Men det känndes helt okej. Det e Max och Saga jag saknar... jag saknar dem så det svider i hjärtat. Men den lilla tjejen, var ju hon, inte Max och inte Saga. Utan en helt egen individ. Jag kan inte erkätta dem på nåt sätt. Men jag kan se ljuset som finns kvar här på jorden och de fina minnen jag har tillsammans med mina barn. Jag satt en stund med hennes lillasyster på 3 måndader och kramades en stund. Jag kännde att det var helt okej, jag kommer nog kunna skaffa barn en dag. För det skulle inte vara Max och Saga, utan en ny individ. Jag vill inte göra det idag, o inte snart heller. Nu vill jag minnas och ägna mig åt Max och Sagas minne. Sen kanske... någon gång i framtiden...
--------------------------------------------------------------------------------------------
åååå, villket otroligt fint inlägg. Jag tror med att dina barn har två skyddsänglar som inte är långt ifrån deras egen ålder.... Jag hoppas verkligen det...
Jag är så tacksam för att ha vänner som du. Det gör att jag kommer klara detta. Hela vägen. Tack....
------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack för att du frågar. Han mår relativt bra. Vi finns vid varandras sida oftast och jämt. Han e också sjukskriven fortfarande. Vi har våra rädslor båda två. Jag är tex rädd för att öpnna dörren när jag e själv och han att komma hem och öppna dörren.
Synen han fick den dagen pratar han inte mycket om, men alla bearbetar på olika sätt. Så han har nog hittat hans sätt.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack för att du skriver o finns med här.
Ang det du skrev.... jag delar så gärna med mig om jag kan tillföra något. Men hur talar man om detta utan att skapa rädsla för vardagslivet är en fråga jag ofta ställer mig.
Jag skulle bli så glad om jag fick tillfälle att dela med mig och hjälpa någon på något sätt.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, vi måste gå igenom allt igen. Allt kommer tas om från början .För detta är en ny prövning och alla har rätt till det.
Jag tycker det e bra att alla får en "andra chans" men för min del, jag som såg henne, som vet att hon gjort detta. Så känns det fruktansvärt. Jag vill verkligen inte vara i hennes närhet igen. Jag ryser vid tanken. Jag tycker att hon sitter där hon hör hemma. Men jag samlar kraft, jag SKA klara det en gång till.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hejsan! tack för ditt svar o tack för dina fina ord. Bor du här i sverige nu? vet du hur detta tas i tyskland? hur ser media på allt där borta o har du någon adress till nåt som liknar aftonbladet där borta? Bara för att man e lite nyfiken på vad som sagts om detta där borta. Jag har faktist läst tyska i 4 år, så lite förstår jag. Du behöver inte ursäkta dig för att du e tysk. Ditt modersmål el ursprungsland gör inte hur man är som människa.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Det e jag som ska tacka. jag e så glad att jag lyckats med det jag velat förmedla. Disken försvinner inte. Det gör inte ens barn heller i en bra värd. Men, det är aldrig negativt att vara tacksam. Jag e tacksam trots allt detta. Jag e tacksam för min sambo, för mina föräldrar, mina syskon, mina vänner, för alla som finns där i handling el tanke.
Jag e till o med tacksam för att ta en lugn promenad ibland. Disken är jag däremot INTE tacksam över, men den försvinner inte hur jag el någon annan bär oss åt.
----------------------------------------------------------------------------------------
åååå, det värmer... mina barn hadde en uppgift i livet och lyckades STORT med den. Tack för att du får mig att tänka så.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Ja det e helt obegripligt... att man ger sig på barn. Små oskyldiga barn.... Nej du har helt rätt, hon förnekar allt fortfarande. Ibland vill man ha en förklaring, det finns ingen förklaring som kan godtas. Men, det skulle vara lättare att lägga pusslet om man visste vad hon hadde för tankar denna dag.
---------------------------------------------------------------------------------
Ja, det var han som hittade oss. Han som ringde larmcentralen och han som satt kvar hos oss tills de kom på plats.
Tack för ditt stöd
--------------------------------------------------------------------------------
sin 104-130
Jag vet att hon gjort det... men jag kan inte dra ur henne ett erkännande.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
ååå, vad väldigt fin dikt!!! det e precis det jag vill säga. Att fråga mig om barnen som om de fanns. De finns ju för mig, innom mig.... Så fråga och fråga, det är skönt att berätta.
Tack
-------------------------------------------------------------------------------------
Hej allihoppa, jag har inte hunnit läsa igenom tråden än. jag har inte setat vad en dator på flera dagar. Men jag kännde att jag måste skriva lite innan jag sätter mig o går igenom allt fint ni skrivit här.
Domen kom i tisdags, det var enormt skönt. Livstids fängelse och utvisning. Max och Saga fick upprättelse...
Vi var på tingsrätten, jag klarade inte av tanken att sitta hemma och vänta på att någon skulle ringa. Jag mina föräldrar och min ena syster åkte iväg. Det var ett enormt mediauppdåd, men det gjorde mig inget, för då fick jag prata om det igen o igen.
När allt var klart gick vi upp till mitt målsägande biträde och pratade lite. Sen rörde vi oss hemmåt.
På vägen hem ringde de från tv4 och ville ha med mig i morrgon soffan på onsdagen. Min sambo fyllde år igår, så vi kännde inte att det var någon bra ide. Då frågade de om jag kunnde komma samma kväll istället. Så skulle de banda det. Jag tackade ja och så åkte vi iväg till stockholm.
Vi stannade på hotell över natten och gjorde lite utflykter på onsdagen när sambon fyllde år. Igår kom vi hem och hadde gäster på middag på fördelsedagen.
Idag har jag vart till v-ås på hörselkontroll igen. Jag fick två altenativ, antingen hörapparat el operation. Jag har ännu inte valt. Benet i örat e förmodligen trasigt efter smällarna.
På eftermiddagen har jag bakat bullar igen. Vi ska ha gäster både fredag o lördag.
Sambon fick förresten en londonresa för att se på mamma mia i present. Ska bli jättespännande. och en upplevelse att vara i London och tänka på något annat nu när vi får chans att vila några veckor.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
åååå, så himmla fint av honom. villken godhjärtad son du har! hälsa honom o tacka från mig. Säg också att om han kramar mig i tanken (för man kan krama okända människor i tanken med) ås kramar jag tillbaka. Tack för att ni tar tillvara på varandra.
------------------------------------------------------------------------------------------------
ååå, vad fin Neo är. berätta att jag också brukar se Max vinka.
Jag minns kalaset jätteväl. Vi hadde det jättemysigt. Jag minns Saga när hon red på hästen och när hon och jag dansade när vi hadde dansleken. Det var så otroligt mysigt.
Ta hand om er o hela familjen.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Hejsan! Jag för såtr att vissa frågor måste ställas om :0) tråden börjar blir nåt enormt lång. Men jag e så tacksam.
Jobb ja, jag jobbade visstidsanställd på en förskola när jag väntade Max. Jag blev sjukskriven och sen gick tiden ut. max kom o sen var jag mammaledig. Jag använde dagarna sparsamt så när jag blev gravid o sjukskriven mad Saga så hadde jag inte börjat jobba ordentligt än. Jag jobbade lite på Konsum men bara som vikarie.
När jag vill börja jobba igen är jag välkommen både till konsum och dagis. Jag har inte bestämmt mig än hur jag ska göra. Måste känna efter hur det känns med mina rädslor och så.
Sagas handikapp syntes inte när hon låg i magen. Det syntes först när hon kom ut tyvärr. Efter någon timma gjordes det klart att hennes mage inte var som den skulle och vi blev skickade i ambulans till uppsala. Hon föddes i vecka 34, men de kan inte säga om det var pga hennes handikapp el inte.
Vi låg inne på sjukhuset fån 5 maj- slutet av juli ungefär. Det känndes jättelänge då pga att man hadde Max också. Men det gick fort med tanke på att hon var så liten bara 2100 gram när hon föddes, sen gick hon ner till 1700 under tiden hon vårdades. Och att hon genomgick en v'ldigt stor operation. men hon föddes som oxe och hon levde som en oxe. envis som bara den
----------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, dagen innan domen var det svårt att sova. Men jag låg och tänkte på Max och Saga oc jag somnade med ett leende på läpparna. För sent givetvis. Men ganska bra ändå.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack! o tack för ditt mess i förrgår. det värmer så mycket. Även fast jag inte svarar så sänder jag en varm tanke och du vet ju att jag hör av mig så fort jag får tid. Tack för att ni finns där o tack för att ni delade dagen med mig.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag firade med att gå till graven och tala om för barnen att nu satt häxan där hon hör hemma. Jag tände ett ljus och jag tänkte på dom hela dagen. Det var det bästa jag kunnde göra den dagen, fira med barnen.... iaf så nära dom jag kunnde.
------------------------------------------------------------------------------------
Ja, du har så rätt. den togs precsi en vecka innan det hände. Då var det en fin bild. Men nu, nu är den helt gudomlig... den betyder så oerhört mycket för mig. De ser ut precis som de var tillsammans. Jag var så otroigt glad när jag hittade bilden efter att detta hadde hänt.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, jag håller med. jag känner också som att om hon skulle sitta i tyskland så är hon hemma. o hemma vill jag inte att hon ska känna sig. O som sagt, vem, vet om livstid är livstid i tyskland. Hon har förbud att komma till sverige mer. men det som är viktigast är ju att hon får avtjäna sitt straff, inlåst....
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu har jag haft grannens dotter här inne en stund. Vi tittade på bolibompa och pratade lite. Hon var en av Max bästa kompisar. Vi pratade lite om Max o Saga, tittade på lite bilder o sen pratade om hennes liv, hon går i skolan o har TRE killar. Jag önskar så att jag hunnit få ha sådana samtal med mina barn....
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Du behöver absolut inte ursäkta ditt språk. så tänker vi tog alla.
Max tog sina första steg när han var 1 år och en vecka precis. Han gick mycket i gåstol först, alla hadde varnat för det, men han var så otroligt nöd med det, så jag brydde mig inte så mycket om vad andra sa, utan lyssnade på Max. Sen började han resa sig efter möbler och gå, han tog även tag i mina byxor o reste sig. o rätt som det var så släppte han i gick. Det var lite tulltande först. Men han lärde sig snabbt. Jag var inte med och "lärde" honom på nåt sätt. Utan han fick ta allt i sin takt och han älskade att prova själv.
Jag minns när han var liten och man frågade vad vovven sa. Då sträckte han ut tungan och flåsade som hundar gör. Istället för att säga voff voff....
Saga gick när hon var 1år och ca en månad. Henne tränade vi inte heller med, men hon gillade inte gåstolen lika mycket, så vi fick gå omkring och hålla i henne i händerna och då gick hon mer än gärna. Jag satte mig en dag framför henne, släppte hennes händer och sträkte ut mina armar mot henne, då log hon med hela ansikten och tultade fram till mig. Sen fick det med en rasande fart.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
ååå, hej prinsessan. Du e verkligen vacker som en prinsessa, både på insidan och på utsida. Tack för alla dina fina ord.
Jag önskar så att Max o Saga fått lära känna dina små också. Tänk dig alla fyra springandes runt på eran otroligt fina gård. Bada i en liten barnpool på sommaren och Max hadde lärt wilma att gå så småningom.
Tack vännen för att jag får dela erat liv. Tack för att du finns vid min sida genom allt. och ta hand om din familj från mig också.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
ååå, nej, jag tittade inte ut då. jag hadde fullt upp med att tänka vackra tankar om barnen. Tack för att du lagt märke till det. tack för att du berättade för mig att Max o Saga var där. Jag kännde det. men nu vet jag....ååå, vad fin tanke..
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
När lamporna släcks.... ja, man kanske ska säga såhär, när rampljuset släks... då menar jag inte pressen, utan när omgivningen tycker att "nu är det nya tider, nu går vi vidare" när man inte får dessa extra kramar längre. När det inte kommer fram människor på stan och uttrycker sin sorg längre... när ingen pratar om Max o Saga längre. När ingen frågar efter dom. DÅ kommer det blir jobbigt. Just nu lever jag på det. Att jag FÅR vara ledsen, att andra e ledsna tillsammans med mig. Jag får vara rädd, för det är "normalt".
Jag e rädd för den tiden, efter det. Vad händer då? När mitt "nya" liv börjar? Vad ska jag göra
-----------------------------------------------------------------------------------------
Hej kusinen min!
Tack för dina fina ord om stenen. Det var den finaste vi kunnde hitta. Inte lika fin som Max o Saga, men den lyckas spegla dom iaf.
Jag måste mitt i alla sorg få säga ett STORT grattis!!! Jag har verken gratulerat till lilla Ebbe el giftemålet. Så otroligt roligt. Har hört att du pratar med Frida och vi kom överrens om att vi MSÅTE boka en dag så vi verkligen kommer iväg till er nu.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
96-103
Fyskiskt mår jag ganska bra. jag e frukstansvärt trött, jag har lite svårt att äta ibland och sover oroligt vissa nätter. men det är saker jag kan leva med. Huvudet och handleden är läkta nu. Så det e bara örat kvar. Jag har en hörselnedsättning som är under utreddning nu.
Tack för att du frågar.
vad skönt att jag kunnde hjälpa dig med minnessidan. jag ska gå in o kika på din lille pojke sen. Hoppas du tycker det e lika skönt som jag att skriva av sig på minnessidan.
Ja, jag går ofta till graven, ibland flera ggr om dagen. Idag var jag där. Det var lite blött ute, men jag kännde att jag ville städa lite på platsen det står minst 100 saker där. Lyktor änglar leksaker mm. Det är så himmla fint o så tröstande att se allt. Så jag vill inte plocka borta någonting. Men jag tog bort nästan allt, ställde iordning alla fina blommor och sen ställde jag dit alla saker igen, så fint jag kunnde. Jag satt o pratade och fr¨gade hur de ville ha det. Det känndes som att jag fick svar. Jag satt på knä. Så sambon undrade vad jag gjort n'r jag kom hem. Jag var alldeles lerig.
Jag förstår din tanke med att gå dit varje dag. Vad skönt att det ger dig tröst. Där e vi lika.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hejsan! Tack för att delar detta med mig. Svaret på din fråga är nej.
Jag känner inget hat. Jag känner en enorm tomhet. Hon är som luft för mig.
När hon sitter där i rättsalen är det som "nåt" som sitter där. Inte någon.
Jag har inte ork att hata. Jag vill ägna min tid åt att minnas Max o Saga som dom var.
Om jag började hata skulle jag iaf inte få tillbaka barnen.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hejsan! Tack för din fina fråga! :0) Jag e så glad för att ni ser barnen som de var.
Ja Max är född Maj 04 och Saga Maj 06.
Det började ju kämpigt för oss, med Sagas sjukdom och allt. Max insåg, trost sina blott 2 år att det var nåt som inte stod rätt till med lillasyster. Vi fixade så mycket vi kunde så han kunde vara med på sjukhus och så vidare. Vi gjorde vårat bästa så han skulle känna sig speciell och få uppmärksamheten han var van vid. Han fick även vara med i vården vad gällde Saga för att känna att han kunnde göra nåt för henne han med. Det där gjorde så att Max alltid höll ett vakande öga över Saga. Han tog hand om henne, lekte tillsammans med henne och ville alltid ha med henne på allt. Saga såg sin bror som en perfekt lekkamrat och sökte tröst hos honom och lekte helst av allt med honom. De kunnde varandra utan och innan. När vi åt mat och Saga fick sin välling så hällde vi upp lite välling i en skål. Sen satt Max och matade Saga med välling på sked.
Men jag såg till att det inte blev för mycket, Max skulle få vara barn, inte någon som passade upp på lillasyster. Det tror jag att jag lyckades med, för Max blev arg när han inte fick hjälp mig med att ta hand om lillasyster. Han hadde sin fristad på dagis också. han och Saga gick inte på samma avdelning.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tråden här på familjeliv stämmer... Men det var min sambo som skrev den. han gjorde allt kunnde för att få någon rätsida på det som han fått meddelat. Då tipsade jag om familjeliv. Så han skrev en träd här och fick några svar. Så det stämmer, du kan mycket väl ha sett början på historian innan den ens hände.
Tack för dina fina ord och för att du delar detta med mig.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad Nicklas gjorde vill jag för hans skull inte gå ut med idag. Men det var efter att barnen kommit. Det har vi lagt bakom oss och det som känns bra idag är att jag vat att barnen inte såg el märkte något. Det låter som en klycha, men det hände tre ggr. Så jag kommer ihåg allt som det var igår. Skulle barnen ha vart med om det med så hadde jag inte förlåtit varken mig själv el Nicklas idag.
Max gick på dagis. Han hadde börjat på en storbarnsavdelning och var så stolt. Han gick 15 timmar/veckan. Jag var hemma o vårdade Saga pga hennas handikapp. Hon hadde också dagisplats med utnyttjade den inte mycket.
Dagen efter händelsen så tog rektorn tag i saken, tog hand om personalen och föräldrar som behövde prata. På Max dagis finns det idag ett album med bilder på honom. Barnen kan ta fram det och de brukar sitta och prata med honom när de känner att de behöver.
De har tänt ljus och berättat att Max och Saga är i himmlen nu. Ett barn ville sjunga blinka lilla stjärna för syskonen.
Vi åkte dit i sommras och tog farväl. Fick portfolion och hämtade saker. Det var jättejobbigt. men jag e glad att vi gjorde det. jag behövde det.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
åååå, villken otroligt fin tanke. Tack syster för att du finns. Jag tror det var Max o Saga som pratade med dig på kyrkogården idag. Eftersom du hörde ordet docka så tror jag Saga lekte med sin docka som hon hadde med sig i kistan.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har faktiskt inte sett bilderna själv. Bara hört andra berätta om det. De låg på en hemsida.... men e borttagna nu. Det stog om det i tidningen och sen försvann bilderna.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu sitter jag o sambon och tittar på pretty woman. Det blir nog kvällens sissta nöje. sen går vi nog o lägger oss. Jag skriver imorgon igen. Har funderingar på om jag ska öppna en ny tråd, men jag säger till i förväg. Såg att denna börjar bli v'äldigt lång. Jag e sååå himmla tacksam. Det e så skönt med det enorma stödet!!! TACK! Jag håller också på att svara på mail som jag får hela tiden. Ska fortsätta imorgon. Så tro inte att jag skruntar i er. Jag svarar på det jag kan. Tack så mycket för i dag allihoppa.
-----------------------------------------------------------------------------------------
Idag har jag verkligen inte hunnit läsa något alls här. Jag ska sätta mig o läsa igen allt imorgon. Det e en stor dag imorgon. Dommen kommer. Läskigt, men ni ger mig styrka och jag känner stöttningen från er.... känns som jag har er alla bak i ryggen. Jag ska åka till v-ås imorgon och finnas där när domen kommer. Jag skriver när jag kommer hem. Tack för att ni finns, så jag orkar mer.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
ååå, vad skönt att de kom till användning. Vad skönt det känns att andra barn kan uppskatta samma saker. Tack för att ni ville ha dom.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Tack, tack för att du delar med dig av din historia. O jag beklagar allt jobbigt som hänt i ditt liv.
Se till att ta hand om dig själv i allt. För om du ska orka bära dina barn fram i livet måste du orka stå upprätt.
Tack för att du vill dela detta med mig.
---------------------------------------------------------------------------------
Det låter inte konstigt alls. Jag e glad att jag lyckats förmedla det. Att människor som du uppskattar dagen istället för att fundera på framtiden hel tiden. Jag har också uppskattat min familj mina vänner och alla andra som jag älskar mycket mer nu, och jag kommer fortsätta göra det så länge jag lever. För jag lever med rädslan att det kanske e sista gången jag säger "jag älskar dig" el "tack för att du finns.
--------------------------------------------------------------------------------------
Hejsan! tack för dina fina ord. De är också svaret på din fråga.
Alla, till om med ni som jag inte känner men ändå stöttar mig ger mig styrka. Jag sammlar o sammlar positiva sidor i livet. Det gör att jag orkar.
Jag pratar med min familj, de ventilerar jag massor med. Jag skriver i min ensamhet el här med er. jag gråter gärna ensam jag med. Så jag går till graven när jag behöver fälla tårar. På nåt sätt har jag hittat ett sätt som funkar för mig. Som jag mår bra av och somn för mig vidare i sorgen. Jag kan inte berätta för någon annan hur de ska sörja, bara råda dom att gå dit hjärtat följer dom.
------------------------------------------------------------------------------------
tack för att du tar dig tid att skriva när du sitter o pluggar. Jag är inte rädd för att minnas, jag minns ju delar av händelsen. Men visst finns det mer att ta fram. Jag har funderat på hypnos. Det är inget som är aktuellt nu. Men jag kanske kommer göra det i framtiden.
Familjeliv sid 70-95
Tack för att du finns med här i tråden.
Jo, barnens pappa och jag har kontakt, han har också sambo och bor i motala, men han har sin familj och vänner här, så vi pratar och träffas ibland. Ibland går vi till kyrkogården tillsammans.
Vi kommer alltid ha barnen gemensamt, fast de inte finns i livet längre.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack... TACK för dina fina ord, de värmer.
Att vara stark betyder inte att man inte får gråta, bli arg, vara nere el känna sig uppgiven.
Att vara stark måste vara att ha en vilja att ta sig fram i livet. Att våga vara sig själv i alla lägen
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
ÅÅÅÅ, vad åtroligt fint av dig att se mig som "årets kvinna" jag blir alldeles vart i hjärtat. Jag hoppas jag hjälpt NÅGON där ute på något sätt. Jag hoppas också att jag inte rör upp några känslor genom att vara så öppen med detta. Det hjälper mig något enormt att hantera det såhär.
Ja, förundersökningen, det e helt otroligt att rättsystemet tillåter det. Personummer, telefonnummer, adresser och andra personliga uppgifter finns ute på nätet om i princip alla som vart med i utredningen. Jag tror att människor som setat och tittat på bilderna och läst allt har gjort det för att de vart nyfikna, de vill försöka förstå och skaffa sig en uppfattning om villka vi var. Jag tror inte att de har vart ute efter att såra. Jag hoppas inte det iaf.
Vi är ju en helt vanlig familj, visserligen en familj som gått igenom en skillsmässa, men det e ganska vanligt i sverige numera. Jag tror det är bra att se, att vi var helt vanliga människor, som inte har några hemligheter bakom ryggen.
Att folk har sett hur vi hadde det hemma hos oss gör mig inte så mycket. Men att bilderna på barnen finns med, till allmän beskådning. Det känns hemskt. Och att människor gör så hemska saker med dessa. Det skär ända in i hjärtat. Barnen måste få chans att föra sin talan, även fast de inte finns i livet och även fast de bara var barn. Därför anmälde jag det.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
ÅÅå, tack, vad snällt att du tycker att jag passar i kort hår. Jag ska låta det växa ut, för jag trivs bäst i det. Jag ska sätta ut före och efterbilder på mig här på familjeliv så ni kan få se hur jag såg ut förut med.
Vad fint sagt av din man.... hälsa honom så gott från mig
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag svarar gärna på din fråga.
Jag kan inte tala för Nicklas, men jag kan berätta det lilla jag vet.
Han hadde det hemskt i början, det tror jag vi alla förstår. Idag har han stöd av sin familj, sina vänner och framför allt sin sambo. Han har sitt eget sätt att hantera detta. Men vi pratar med jämna mellanrum och jag tror vi kommer fortsätta med det.
Han har börjat jobba villket jag tycker är otroligt starkt. Men ibland blir det för mycket för honom också, så han får vara hemma.
Jag har berättat för honom om denna tråd. Jag ska fråga honom nästa gång jag pratar med honom om han vill framföra något och om han tycker att min beskrivning gjorde honom rättvis.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
ååå, vad bra att jag inspirerat till att göra någonting. Jag vill hellre förmedla någonting positivt än bara rädsla tårar osv.
Det som hände när hon kom hem till oss kommer jag ihåg bitvis. Men jag ska frörklara.
Det ringde el knackade på. Jag öppnade, utanför stod hon, hon presenterade sig som "hi, im Tine" Jag kopplade vem hon var. Hon hadde undertecknat det berömda adoptionsbrevet med "Tine" Min blick föll ner över hennes överkropp för att fastna på hennes mage. Jag han tänka "hon kan inte ha fött något barn" jag tyckte hon var för smal. Hon tog några steg in, trängde sig in, jag var tvungen att backa ett steg. Sen smällde det till i huvudet på högra sidan. Det gjorde ont.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
åååå, vad fint. Önskar att Max fått många sånna fina vänner att dela sitt fortsatta liv med.
Önska kommer jag aldrig sluta göra.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack för din omtanke. Barnens styvpappa har avstått från pressen och att prata med okända människor så som jag gör pga att vi hanterar detta på olika sätt.
Han går igenom en enorm bearbetning han med. Först den fruktansvärda synen, sen beskedet att barnen avlidit, sen ovissheten om jag skulle klara mig. Ovanpå allt det så skulle han ta att det var någon från hans förflutna som gjort detta.
Jag gjorde klart för honom att jag aldrig tänker skulllägga honom för någonting.
Men han mår okej idag, han sysslar lite med sina fritidsintressen, de räddar honom nu.
Vi e sjukskrivna båda två fortfarande. Men försöker hitta på saker att göra tillsammans.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack för att du talar om att kag lyckats... lyckats att föremedla den bild av barnen jag kämpar för hela tiden. Tack för att du berättar för mig om att du förstått hur mina barn var, som levande. O skönt att bilderna säger mer än mina ord, även för andra....
Tack
-----------------------------------------------------------------------------------------------
ååå, tack... tacka din fina dotter för de fina orden. säg att barnens mamma är nu säker på att de har det bra där uppe. O att jag hoppas att Saga tyckte om jordgubbsglassen. Hon har aldrig förr ätit det.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, självklart vill jag berätta om oss.
Mitt finaste minne av barnen... hmm, jag har så många, men ett som jag spontant kommer ihåg är en dag nästan precis en vecka innan händelsen när vi går ner till ån. Vi har med oss fika o gammalt bröd till ankorna. Lite av berättelsen finns på max minnessida under "blogg". Det var en sån lugn dag, vi hadde det extremt mysigt, max visade Saga skulpturer som finns bredvid ån. Saga var lite skeptisk, men Max visade att det inte var nåt farligt alls. Så de tillslut gick fram utan min inblandning, hand i hand o klappade skulpturen.
El på julafton när Saga var livrädd för tomten, hon hadde intagit mosters knä och lämnade det inte. max blev bästa kompis med tomten och hämtade paketen åt saga....
Saga pratade mycket, tillexempel när hon bajsat så sa hon "bläj" o pekade på blöjan.
När jag satt på toaletten en dag så hadde jag fått mens, jag skulle precis sträcka mig efter en tampong när Saga kom inspringande. Hon såg vad som hänt i mina trosor och pekade, rynkade på näsan och sa "bläj" -nej sa jag, det är inte bajs.
Hon sprang iväg och kom tillbaka några sekunder senare med en av sina blöjor!
Ja, smart var hon iaf...
------------------------------------------------------------------------------------------------
Idag har jag vart hos psykologen. Först visste jag inte vad jag gjorde där. Alla sa åt mig att jag borde besöka an psykolog, men jag kännde inte direkt att jag behövde. Men nu, nu vet jag har jag ska utnyttja denna stund tillsammans med henne. Det känndes skönt när jag gick därifrån.
När jag vart där åkte jag o sambon till magazinet där vi har alla våra saker.
Jag gick igenom barnens leksaker. Jag kunnde intr släppa Max fina krokodil. Den som han altid hadde med sig till dagis för att sova med.
Jag hittade även sagas spjälskydd till sängen. Och när jag rotade i en påse så gick en leksak igång med en sång som både Max och Saga dansade till. Både jag och sambon stelnande till. Jag väntade en stund, drog efter andan och satte igång den igen. Denna gången log jag. Jag såg barnen dansa tillsammans på vardagsrumsgolvet.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
ååå, vad fint du skriver :0) tack. Jag hoppas verkligen det syns villka som e föräldrarna. Det e alltid skönt. o mysigt att man fört vidare någonting.
---------------------------------------------------------------------------------
Hejsan!
ååå, vad jobbigt med förkylning, alla tre! hur lyckades ni pricka in det!? skönt att ni e bättre nu iaf. Vad roligt det måste vara att fixa och dona i huset. Imponerad jag e över er.
Du var suveränt duktig i tingsrätten, jag kännde sympati för alla som kom in och var tvungna att svara på frågor, bli ifrågasatt och framför allt se henne för första gången.
Jag minns vårat möte jag med, jag är säker på att det inte e nåt fel på mitt minne, men jag KAN inte bevisa det. Bara säga det...
Jag förstår så väl din rädsla när du fick kallelse dit. Det känndes sknt att se att du hadde stöd med dig hemmifrån.
I hovrätten så kommer de ta upp de flesta vittnen har jag hört. Men de vet inte villka än, och några kommer de ha på ljudförhör. Om jag får veta mer så hör jag av mig på en gång.
Tack så mycket för dina fina ord om barnen o där de e idag, det värmer verkligen.
Vi trivs jättebra i lägenheten, det e jätteskönt att få ha sitt eget igen. Men visst sitter rädslorna i fortfarande. Men jag jobbar på dom steg för steg.
Jag hoppas också vi ses snart, ta hand om er och hela familjen. Krama liten från mig.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hejsan! tack för att du delar detta med mig. o tack för dina ord. Årets kvinna, ja jag e så otroligt glad gör dom orden, de gör mig starkare för varje dag.
Ja chocken var nog total för Nicklas när han blev anklagad för detta. Han fick höra att det hänt barnen och mig något fruktansvärt. Han ringde till sjukvård och polis för att försöka få något klarttecken på vad det rörde sig om. Men fick svaret att polisen skulle komma och hämta honom, han sa att han ville till sjukhuset och vara hos sina barn, de sa att polisen skulle hämta honom o köra honom dit. Men istället körde de honom till station och han blev häktad. Han fick dödsbeskedet några minutrer innan han fick veta att han är anhållen för mord och morförsök.
Jag kan, trots allt han gjort mot mig inte låta bli att tycka synd om honom.
Han och jag har pratat en del om det. Han kommer nog aldrig komma över det. Men han försöker gå vidare så gott han kan.
Ja, om jag har den styrka som min pappa har så är jag enormt glad. Han e min förebild och jag söker både tröst o styrka hos honom och min mamma.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag e bara på sidan 85.... jag har 5 sidor kvar nu, jag vill läsa jag e så glad att denna tråd lever fortfarande. Men sambon och jag ska försöka få oss lite fredagsmys. Han sitter o väntar o väntar.... Så nu måste jag logga ut och ge honom mer uppmärksamhet än datorn. Men jag sitter här imorgon förmiddag igen. o jag svarar på så många jag hinner för det ger mig sån enorm styrka att läsa och svara och berätta om oss.
Tack allihoppa och jag hoppas ni med får en mysig fredagskväll..
------------------------------------------------------------------------------------------------
Hej allihoppa, jag har inte vart in här på över ett dygn nu. Det känns jättekonstigt. För det e verkligen jätteskönt att sitta här o skriva, lyssna o läsa.
Igår var vi iväg till en grannstad o gick i affärer på dagen. På eftermiddagen åkte vi hem och gjorde oss iordning. Nästa anhalt var teater. En vän spelade med, så vi ville se hur det gick för honom. Vi sov över hos min syster (Ida och hennes sambo).
Så nu är vi hemma igen, det har vart ett väldigt uttröttande dygn. Mycket folk, många intryck men också ganska roligt.
Tankarna på barnen försvinner aldrig, men de går att hantera, jag kan sitta o se på en teater samtidigt som jag tänker på hur roligt det hadde vart att ta med barnen på något liknande. Men, det är okej, för trots att saknaden gör jätteont så vet jag, att Max och Saga inte har ont längre. Tanken på att de inte lider lugnar mig, men samtidigt kommer tanken att det e så frukstansvärt orättvist. Varför mina fina barn? Tanken på att jag verkligen överlevde mina barn är svår att ta. Men jag ser det som ett tecken på att jag på det sättet måste få Max och Saga att leva vidare. I minnet i talet och i mitt hjärta. Där byggde de bo och kommer aldrig försvinna. Jag ska fortsätta älska och berätta om dom.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
åååå, vad fint du skriver.
Jaaa, hur mår jag? Som du säger så klarar man sig igenom mer än vad man tror innan det hemska händer. Jag hadde sagt, som många andra har gjort, att "jag skulle aldrig klara att mina barn går bort" SJÄLVKLART säger man så, för man tror inte att man ska göra det. Man älskar dom mer än sig själv el någon annan. Jag förstår precis varför folk säger så.
Jag kan säga så, nu i efterhand, att man klarar sig inte helskinnad ur en sån kris, man lever med så många nya känslor, så det är ett hav av nya saker att ta itu med. Men man har inget val, men måste klara det. Livet går vidare när man sitter där och ser på. Så livet flyter på oavsett vad man gör. Och då är det bara att följa med. Du har inget val.
Jag tar hjälp av människor runt omkring mig, släkt, vänner och bekanta. Jag låter de finnas där för mig. För jag vet att jag skulle gjort detsamma för dom.
Jag är sjukskriven för jag känner att mitt jobb är fortfarande att försöka komma underför med hur jag ska hantera allt detta. Jag spenderar dagarna med att göra hushållsarbete, besöka och ta hand om graven träffa vänner och lite sånt. Jobbar på mina rädslor dagligen. Så de går sakta men säkert frammåt.
Tack för din fråga
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
åååå, vad väldigt fint du skriver. Tack.
Under den här tiden när jag inte vart inloggad på datorn på ett tag o funderat mycket fram o tillbaka så har jag ett till minne som jag gärna vill dela med er.
Det var mitt på dagen. Max var i vardagsrummet och lekte och jag stod i köket och lagade mat. Helt plötsligt kommer Max springande och ropar "mamma mamma det är TVÅ solar. (han håller upp en hand och visar två fingrar)"
Jag skrattar och följer med honom in i vardagsrummet för att titta. Då ser jag vad han menar. Solen lyser bakom ett moln. På andra sidan himmlavalvet så syns månen svagt.
Jag beättar och pekat ut att det e månen han ser där borta. Då rynkar Max ögonbrynen och säger "det är inte kväll, det ÄR två solar"
Mina förklaringar blev långa och krångliga, så Max gick ifrån våran diskussion upp i soffan för att studera sina två solar mera. För mamma har faktist fel.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Du får jättegärna göra fler reflektioner över vad du tyckte om bilder du såg el saker du läst. Gör det på pm om det inte passar här. Jag e öppen för synpunket, frågor mm
----------------------------------------------------------------------------------------------
Lycka över dagarna vi fick tillsammans har jag alltid kännt. Det finnt inget jag är mer tacksam över än den tiden i mitt liv. Det e fruktansvärt att någon tog sig rätten att bestämma hur kort den tiden skulle vara.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Villka otroligt kloka o välformulerade ord. Tack.
Om det e någonting ni kan hjälp mig med.... ni hjälper mig redan nu genom att finnas här vid min sida. Men, ang det du pratar om så är jag inte så insatt i det. Jag har polisanmält. Längre än så har jag inte haft ork att tänka. Men, kom gärna med förslag.
Tack
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det som är mest jobbigt, förutom att bilderna är ute för allmän beskädning är att det är en människa som har setat och gjort ett bildespel över deras bilder. El att någon har ritat ett jokeransikte på Max ansikte och skrivit elaka komentarer.
Finn det verkligen ingen lag som förbjuder sådant?
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Hejsan! jag skrev ganska snabbt efter att du skrivit att jag blev jätteglad. Max favoritfigur var spindelmannen. Så för mig var det så självklart. På nått sätt kändes som ett bra sätt att hedra honom. Så jag tog det absolut inte fel.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag berättar gärna om Sagas handikapp. Det blev en del av henne och något som ingen av oss led av. Utan det blev en del av våran livsstil.
När Saga föddes i vecka 34 så hadde hon en förträgning på tunntarmen. Så nät hon var 1 dygn gammal så genomgick hon en stor operation. De tog bort 20 cm av tunntarmen.
Det var mycket sjukhus och tillslut kom vi hem.
Nu levde hon med en "kort tarm" villket gjorde att hon inte kunnde ta upp mat som hon skulle. Hon fick inte äta vanlig mat och det blev utredning efter utredning.
Tillslut bestämmde de sig för att vi föräldrar skulle lära oss näringsdropp att ha i hemmet. Saga skulle få stora delar av sitt näringsbehov i dropp varje dygn.
Så Sagas pappa och jag åkte in till sjukhuset och lärde oss. Villket medförde att vi i fortsättningen kunnde fortsätta vårda henne hemma. Det var ett enormt ansvar. Men Saga fick vara i hemmamiljö, med sin familj och sin bror, så hon var ganska nöjd.
Hon fick endast äta 400 ml specialgjord ersättning per dygn, ingenting annat. Men min prinsessa, jag var så duktig, hon klagade aldrig, hon var nöjd med sin vällingflaska när vi sa och åt kött och potatisgratäng. Hon log jämt och charmade varenda läkare o sköterska på sjukhuset. Hon var solskenet själv.
Mer minnen kommer. Jag berättar allt som jag kommer att tänka på här.
Sidan 55-70
En ofattbart klok prinsessa på knappt två år.
------------------------------------------------------------------------------------------
Tack för dina tankar o ord. Jag finns här i tråden länge till, för det hjälper mig något enormt och jag e så tacksam att ni vill vara här tillsammasn med mig. Så ställ dina frågor... jag svara mycket o gärna.
-----------------------------------------------------------------------------------
ååå, jag beklagar verkligen att erat försök till en liten till inte fungerade. Och du FÅR vara ledsen, du har all rätt att vara det. Det spelar inte roll vad som hänt mig och att det e "värre". För man står sig själv närmast. Gör det ont så gör det. Låt det göra ont och låt andra ta hänsyn till det och låt sorgen ta TID. För tid är nog ett bra plåster. Jag önskar jag kan göra något.
Sjukskriven, ja, jag e sjukskriven nu, och kommer vara det till december. Sen vet jag inte. Jag ska försöka vara det tills jag känner mig redo att möta folk och mina rädslor har försvunnit något. Jag hoppas f.kassan förstår mig och att jag VILL komma tillbaka till arbetslivet så fort jag klarar det.
Max o Sagas fondkonto har jag absolut.
Max och Sagas minnesfond har plusgirokonto 123895-5. Märk talongen "Max och Saga".
Pengarna administreras av svenska kyrkan och går direkt till HPN föreningen och rädda barnen.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lapptäcket ska jag göra av barnens kläder. Jag gick igenom alla kläder från stl 44 som saga hadde när hon var liten till stl 110 som Max kunnde ha sissta tiden. O jag kunnde bara inte slänga de där speciella kläderna som betytt någonting. So Max spindelmannenpyamas el döskallemössan... el sagas klänning som hon tyckte så mycket om och var fruktansvärt söt i. Men vad ska jag göra med kläderna? Jag bestämmde mig helt enkelt för att sätta mig o sy ett lapptäcke av dom. Ett för Max och ett för Saga. Sen kan jag ha dom framme hängandes över soffan, el lägga undan dom om det blir för påtagligt. Det e så lätt.... Men, ett fint minne av de båda.
------------------------------------------------------------------------------------------------
ååå, Ida, min goa syster. Du säger att jag alltid tänker på andra. Men nu har ni under många många månader tänkt på mig. Funnits vid min sida, både på sjukhuset och efter det. Det e pga att jag har er, som jag har hittat tryggheten i livet, utan barnen. Jag skulle ju inte klarat detta utan er.
Tack för att du finns med här o delar detta med mig.
Tack för alla de otroligt fina orden. Jag blir bara starkare o starkare.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, nu e vi hemma från tingsrätten, Det gick väldigt snabbt. Förvånanasvärt snabbt. När vi skulle resa oss och gå ut igen så förstod jag inte riktigt vad som hände. Men det var skönt, för det var otroligt jobbigt att sitta där mitt emot den kvinna som gjort så frukstansvärda saker. Hur sjutton skulle man kunna föreställa sig ens att hon stått där med *** och slagit mina barn. Jag vet ju att hon slagit mig, jag såg ju henne, jag minns henne. Men barnen... varför!!!! Allt har liksom sjunkit in bit för bit. Nu var jag mer åhörare än tidigare, så jag lyckades känna efter o tänka lite.
Åklagaren bad att få prata med mig och vi gick upp på hennes rum. Det var ganska skönt, att få komma undan lite, även fast jag haft god kontakt med pressen så orkade jag inte just då. När vi var klara med mötet så gick vi ner till min familj som tålmodligt väntade på oss. Pressen var kvar, men det gjorde inget. Jag pratade gärna med dom. Vi fick ju ingen dom. Den kommer först på tisdag. Jag fick frågan hur det känns att vänta ännu mer. Men jag vet ju att hon kommer få någon påföljd. Villken det blir kan jag iaf inte påverka, så då kan jag lika gärna vänta.
jag hadde, som jag alltid haft under rättegången Max spindelmannen dock med Sagas napp hängandes kring handen, i mitt knä... det ger en trygghet och en kännsla av att barnen är med mig.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hejsan! tack för att du frågar. Hon har haft tolk hela tiden.
Men om vi ska ta det från början, så när hon har setat i förhör så har hon haft omfattande tolkning. I rätten hadde hon tolk med sig, men fick frågan om hon behövde få rättegången översatt, men hon svarade att hon förstår svenska, det svarade hon på svenska. När hon själv skulle vittna så behövde hon tolk, och pratade sedan på tyska så tolken fick översätta till oss andra.
Ibland tillade hon någonting på ganska bra svenska.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det där e vi två att fundera över. Jag har läst tyska i 4 år. Så jag hänger med något sånär när jag hör. Men jag e långt ifrån någon expert. Jag vet att han inte översättet ordagrant. Men jag har inte hört något radikalt fel. Men som sagt jag uppfattar inte allt.
Men du har rätt i att det verkar som att hon har svårt att bestämma sig när hon förstår o inte.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, du har rätt, så skulle det kunna vara. Jag kan inte uttala mig alls om det. Men som du säger, hon har ju inte klarat sig på tolkens "hjälp" isf. För hon kommer ju sitta ett tag nu. Tills hovrätt iaf.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu kommer vi ha 8 veckor med fulla av ingenting. Under rättegången så har vi haft något att koncetrera oss på. Sen har vi rensat igenom våra tillhörigheter i magazinet vi skaffat oss med alla saker som var i huset. Men vad har vi kvar nu? vad gör man när man inte har någon "uppgift" att ta itu med. Jag kan verkligen inte börja jobba, alla mina rädslor sitter fortfarande i. Vad gör ni som går sjukskrivna om dagarna?
---------------------------------------------------------------------------------------------------
En fråga till, jag har kartongvis med kläder. Jag har inte slängt något sen de var små. Vart gör man av allt? jag har frågat runt o det e ingen i min närhet som behöver. Om man ska skänka det? har ni något förslag på ställe som vill t emot så mycket kläder (14 kartonger) på en gång.
Likadant med leksaker, vagnar, gåstol, cyklar mm vart gör man av det? Visst man kan sälja på blocket. men jag vill inte kämpa med att bli av med sakerna. då skänker jag nästa hellre bort det.
Förslag?
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vi hyrde huset, så vi sa upp kontraktet ganska omgående. Vi kände att vi inte ville tillbaka.
Jag har vart in i huset, precis efter att polisen släppt avspärrningarna, jag ville se, alla spår var kvar, allt såg ut som det gjorde den kvällen min sambo kom hem och hittade oss. Jag behövde se för att förstå honom bättre och även för att ta tjuren i hornen och övervinna mina rädslorna och mina frågor om vad som igentligen hänt. Jag har ju mina klara minnen. Men dom rör ju bara mig. Inte barnen. Jag ville se, det var hemskt... otroliga spår, men jag behövde veta. Annars hadde jag alltid ställt mig de frågorna. Vi kommer inte flytta tillbaka, utan bor numera i en egen lgh.
Du får gärna fråga, jag tar inte illa upp.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Det ondaste är ju den psykiska skadan, men det vet jag att ni förstår.
Jag har en grav hörselnedsättning, och synfel. Men de gör inte ont. Det e bara väldigt påfrestande. Jag har nog inga fysiska smärtor kvar. Men fysiska men finns ju många.
Det e en bagatell igetligen, men jag tycker det e jättejobbigt att vara korthårig, jag har alltid haft långt hår. Men... jag e glad att jag levet... jag e glad att jag kom tillbaka...
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
8 veckor skriver jag för att det e en gissning till hurt lång tid det kommer ta tills hovrätten drar igång.Vi har funderat på att res bort ett tag. Skulle vi verkligen behöva, ta det lungt o bara vara vi två.
Ja Saga var klok för sin ålder. Jag inbillar mig att hon nog forstod varför: För att hennes mage skulle må bra.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
ååå, tack för alla era råd om vad jag ska göra med kläder o leksaker, jag ska upptadera er om vad jag gör med alla saker.
Tack också för eran hjälp att få tiden att gå :) lapptäcke ska jag göra. det har jag redan bestämt mig för. Men fick många bra tipps här som jag ska ta fast på.
OP tack för komentaren om att jag passade i kort hår. Det vämer.
När jag låg på sjukhuset och inte sett mig i spegeln trodde jag att jag hadde håret kvar. Min familj fick förklara gång på gång att "nej håret har de rakat av" men jag ville inte gå med på det
--------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack alla ni som skriver att mina barn var vackra, att det lyser om dom. Det värmer. o jag e så glad att folk ser dem som de var utan att ha träffat dom. då har jag gjort max och saga en tjänst, gjort så att de minns som de var.
Jag och min sambo håller på med en hemsida till barnen, jag länkar till den när den blir färdig. Ingen av oss är jätteduktiga, men vi slår våra hjärnor ihop. Det kommer nog någonting iaf.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Fam liv 51-55
-------------------------------------------------------------------------------------------
Tack för ljuset som fortfarande brinner för oss. Det värmer något enormt. Jag har en hylla här hemma, men kort, leksaker, nallar och mycket mer. Där står två ljus som jag tänder varje dag, då håller jag barnen lite levande igen. Det brinner mins två ljus hela tiden vid graven, oftast 16.
Tack för att du är här inne o besöker så ofta. jag e så tacksam.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Det e lite det jag e ute efter, att få besrätta om barnen som de var. Både för min egen skull, men för att alla runt om i sverige ska få lära känna barnen som de var. Inte som brottsoffer.... Jag minns dom, o jag minns dom med ett leende. Tack för att ni vill dela det med mig.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
ååå, tack för ditt fina förslag. Så otroligt fin gest. Max o Sagas fond disponeras av svenska kyrkan villket gör att alla pengar som kommer in går direkt till HPN föreningen och rädda barnen som vi valt att skänka pengarna till. Kyrkan tar inte ut några administrationskostnader.
Jag skriver och lämnar gärna kontonummret om det e någon som vill skänka pengarna dit. Men vill inte göra det utan förfrågning. För det var inte därför jag startade tråden. Utan för att tala om mina änglar och även få dela erat liv.
Skriver jag ut kontonummret kan det kännas som ett "måste" att skänka pengar dit. Det hadde inte Max o Saga heller velat. Men jag hjälper er som vill ha hjälp med det.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, en hjälte, rakt igenom.... Tänk att jag har en hjälte som vakar över mig och bland den sötaste änglaflickan med....
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag förstår absolut att det kan ha vart svårt att förstå att det var jag. Vem skulle tro och TYCKA att det var okej att skriva såhär om allt. Men jag gjorde det valet, o jag har aldrig ångar det.
Dina frågor... hmmm, På sjukhuset fick jag veta om mina barn efter ca två el tre veckor. Jag frågade jättemycket efter dom så de tyckte att det var dax att berätta för mig. Men jag lyckades inte ta in det då. Vad som hadde hänt mig visste jag nog men kunnde inte uttrycka i ord. Jag var skyddad från information, besök och media.
Massmedia kom jag i kontakt med först långt efter att jag kommit hem till min hemstad
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det stämmer, att hon delgett oss att hon fött ett barn och att hon adopterat bort det. Det var straxt innan händelsen. Vad man ska tro om den frågan får nog vara osagt från min sida.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
ord är inte torftiga, inte sådanan ord, dom är väldigt fina.... tack, tack för ditt fina inlägg.
Jag har önskat detsamma många många gånger. Tänk om jag setat och kopplat Sagas dropp, då hadde jag inte öppnat....
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag förstår din tanke. Men, Max älskade döskallar, han ville ha döskallar på ALLT. Det var hans grej, fick han välja så var döskallar hans favorit symbol. Döskallekalsongerna var välanvända.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, Max har förmodligen stått bredvid mig. Han hittades nedanför mig bara. En hjälte in i det sissta. Men det ska inte en 4:åring behöva vara. Men han var den Max som jag minns. Skyddade alla han älskade. Han kommer alltid ha hjälteplatsen i mitt liv.
Tack för att du frågar hur det är idag. Jag har vart till graven o tänt alla 19 ljus idag. Ställde dit en bukett med röda rosor. Fixade till lite runt om och gjorde så fint som de är värda. Det är tungt vissa dagar. Andra lite bättre. Idag har vart en ganska jobbig dag. Men då gör jag bara sånt som jag orkar vill och behöver. Tack tack för f-kassan som låter mig vara sjukskriven.
I villken tidning o villken dag hadde du läst det?
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Modig som en sann hjälte. Jag har nominerat honom till hjälte på aftonbladets sajt....
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
En son utan dess like, ja du har rätt... o det e så jag kommer komma ihåg honom. Inte bara för denna händelse, utan för hur han var som människa. För han var sån i alla situationer.
--------------------------------------------------------------------------------------
Jag berättar gärna om Sagas handikapp. Det blev en del av henne och något som ingen av oss led av. Utan det blev en del av våran livsstil.
När Saga föddes i vecka 34 så hadde hon en förträgning på tunntarmen. Så nät hon var 1 dygn gammal så genomgick hon en stor operation. De tog bort 20 cm av tunntarmen.
Det var mycket sjukhus och tillslut kom vi hem.
Nu levde hon med en "kort tarm" villket gjorde att hon inte kunnde ta upp mat som hon skulle. Hon fick inte äta vanlig mat och det blev utredning efter utredning.
Tillslut bestämmde de sig för att vi föräldrar skulle lära oss näringsdropp att ha i hemmet. Saga skulle få stora delar av sitt näringsbehov i dropp varje dygn.
Så Sagas pappa och jag åkte in till sjukhuset och lärde oss. Villket medförde att vi i fortsättningen kunnde fortsätta vårda henne hemma. Det var ett enormt ansvar. Men Saga fick vara i hemmamiljö, med sin familj och sin bror, så hon var ganska nöjd.
Hon fick endast äta 400 ml specialgjord ersättning per dygn, ingenting annat. Men min prinsessa, jag var så duktig, hon klagade aldrig, hon var nöjd med sin vällingflaska när vi sa och åt kött och potatisgratäng. Hon log jämt och charmade varenda läkare o sköterska på sjukhuset. Hon var solskenet själv.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Man kan gå vidare, för man måste. Man har liksom inget val. Men förstår man? Jag vet inte, jag vet inte riktigt vad jag ska förstå mer än att barnen e borta. De fattas mig ju. Men att få ALLT att sjunka in kanske kommer ta ytterligare sin tid. Men jag låter det ta tid, för tid är min bästa vän just nu. Då orkar jag ta allt, i min takt... i den takt jag orkar...
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Imorgon ska vi till tingsrätten igen. Få veta hur det gick på rättspskyk för henne. Det är nervöst att sitta i samma rum som henne igen. Kanske e därför jag e uppe fortfarande fast klockan snart e halv 1 och vi ska upp 8 imorgon. Hon är skyldig enligt tingsrätten och självklart mig med, jag har ju sett henne. Men vad hon får för påföljd.... det återstår att se. Jag önskar bara att det blir livslångt.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Familjeliv sid 26-50
Kortet på Max är taget när vi matar ankorna, han frågade mig "mamma min mage skriker inte mer, får jag kasta mackan till ankan?" Mitt svar blev naturligtvis -ja
Kan man säga annat när han ger en sådan blick?
Kortet på Saga är taget hemma hos hennes mormor o morfar, hon har blicken hon ofta hadde, planerade bus hela sin vakna tid. Precis som en tvååring ska göra.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Vad fint, jag hoppas verkligen att ni kommer njuta av eran son. Jag tycker självklart namnvalet är bland det bästa som ni kunnat valt :0)
Max hette Maximilian, men vi kallade honom Max. När han skulle presentera sig för någon så sa han Maximilian Jangestig. Han var väldigt korekt och vill inte att någon skulle TRO att han faktist hette Max. Men det e ju jättegulligt det också.
----------------------------------------------------------------------------------
Tack för ditt engagemang. Syskon är jag inte rädd för att skaffa. Jag har bestämmt mig för att sörja ordentligt, man kan inte säga att jag ska sölja klart, för det kommer jag aldrig göra. Men gå igenom detta o försöka hitta mig själv igen. Som Emma, inte mamma Emma. Sen kanske det blir dax för syskon.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har tänkt på en sak ganska länge. Jag har aldrig vart troende. Alldrig trott på gud o vart ganska skeptisk till ett liv efter döden. Men efter detta....
Jag e foirtfarande inte troende. Men, jag vill tro, att det händer nåt efter döden. Jag vill tro att Max o Saga har det bra idag, att de är tillsammans, att de inte minns det som hände, att de inte saknar mig, för att de delar livet med mig fortfarande. Jag vill tro det, o då tror jag på det. Jag tror inte att gud finns. Men jag måste tro att mina änglar är just änglar o har det bra idag. Lika bra som de hadde innan denna fruktansvärda händelse.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hejsan!
tack för ditt stöd, tack för att du känner med mig, tillsammans med mig.
Ja, hur hanterade jag rättegången?
Jag hadde min familj o mina vänner i ett rum bakom. De satt där o jag gick gråtandes ut till dom i pauserna. De fanns där med kramar, dricka, fika o ett öra om jag ville säga nåt.
I rättsalen satt jag och kramade Max spindelmannen som hadde en av Sagas nappar hängandes på sin ena hand. Spindelmannen skyddar alla sa Max. Allt jag nämt nu gör att jag orkar, allt stöd, alla minnen o alla ni som finns vid sidan av o ser på och stöttar. Idag kan jag gå till graven o gråta el bara se till att det e fint där.
Rädsla, ja jag är rädd. Jag e otroligt rädd idag. Jag går till psykolog för att bearbeta mina rädslor. Jag är rädd för att vara ensam hemma. Jag är rädd för att vara ute när det är mörkt, jag e rädd för att möta nya människor själv. Min sambo fick följa med in till psykologen första gången. Rädslan finns där. Men jag vågar mer idag än vad jag gjorde i början av sommaren, jag o alla runt omkring mig ser förändringar hela tiden. Så jag tror jag kommer tillbaka som den Emma jag var.
Tack för det du skrev om att Max o Saga visste att de var älskade.... Jag tror det jag med... men jag ville finnas där deras sista stund...
----------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vill gärna svara på alla frågor :0) jag e glad att ni undrar o vill lyssna på svaret.
Jag vill ha syskon till Max o Saga någon gång. Men först ska jag komma på igen vem jag är utan mina barn, vem Emma är. Inte mamma Emma. Jag vill sörja tills jag känner mig redo för att ta emot ett nytt liv. Jag kommer inte stressa, men jag skulle absolut kunna tänka mig att bli mamma igen. Jag trivs i den rollen.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
ja, hur gör jag får att skapa ordning i huvet? Jag pratar o pratar, skriver o upplever o kämpar att få reda på allt, lägga bit för bit av pusslet. Men framför allt delat med mig på alla sätt och vis av vad jag har i huvudet. Det har hjälpt mig enormt. Och på nåt sätt får jag ordning i mitt huvud av det. Jag e så tacksam för att jag hr så många som orkar lyssna o orkasr finnas vid min sida hela tiden.
---------------------------------------------------------------------------------------
O tack. vad fint skrivet Jag håller på o skriva en hemsida för Max o Saga och om oss.... får jag använda dikten där?
Jag har sagt ibland.... att jag vet att jag inte BEHÖVER vara stark. Jaqg bara är det....
Min sambo sa "barnens styrka måste ha övergått i dig"....
Fint....
--------------------------------------------------------------------------------
Ja, var finner jag kraften.... Jag finner kraft i att jag lever, i att jag har min familj på sidan, att Max o Saga inte har ont idag, att läsa vad alla ni skriver, att gå till graven o sköta om den varje dag när det känns som värst. Att ha stöd från hela sverige och att jag älskar Max o Saga djupt fortfarande.
Tack för din omtanke...
Ja.... tomt känns det, jag var tre, nu är jag en....
---------------------------------------------------------------------------------------------
Åååå, vad fint du skriver... o vad man skriver till en änglamamma, det vet jag inte.. för alla vi har nog olika behov. Men jag personligen känner tt inget kan bli fel, då hadde jag inte börjat slriva här... dina ord om mina barn värmer likaså ljusen du tändert för dom...
Du får jättegärna besöka deras grav. Det e så tryggt att folk hjälper oss att ta hand om den. Har du sett stenen, den e så vacker. Nästan så att den speglar barnen som dom var.
Tack ännu en gång.
------------------------------------------------------------------------------------------
Åååå, villken fin o tröstande tanke. tack så mycket.... det e klart att jag var med dom när jag var medvetslös. Jag svävade ovanför sjukhustaket i örebro tillsammans med Max o Saga. Jag höll dom i mina armar kramade o pussade dom så det skulle räcka en hel evighet. Min gammelmormor kom och tog dom i varsin hand. Helekoptern som skulle ta mig till uppsala lyfte, jag satte mig på taket och vinkade o vinkade o grät o grät. Sen när barnen försvann ut på deras nya resa tillsammans med mormor kajsa kröp jag ned i sängen som fanns i helikoptern och började kämpa mig tillbaka till livet. Jag fick inte följa med, inte denna gång.
O jag kommer alltid vara deras mamma. det har du rätt i, men vad gör en mamma utan sina barn i närheten? Det måste jag ta reda på.
----------------------------------------------------------------------------------------------
Ni som läser här känns som mina vänner, mina vänner i sorgen. Jag längat efter att få sätta mig här o läsa o skriva.
Idag har jag haft några vänner på besök, vi åt lite mat tillsammans och kollade igenom lite kort på barnen. Det var så skönt. Så skönt att se dom som jag minns dom. Leka, mata ankorna, sova, busa el äta... Jag log vid varenda kort. De var så härliga. Jag njöt av varje sekund, att få uppleva livet tillsammans med dom. Att lära dom saker... att bara vara vi.
jag har också vart nere på kyrkogården idag med, ibland är jag där flera ggr om dagen, just nu brinner det 17 ljus för dom. Det står ca 10-15 blommbuketer. Barnens mormor har planterat en fin blomma där också.
Det e fullt med änglar leksaker hälsningar ljuslyktor och andra saker som andra vet att barnen tyckte om. Det e en sån fridfull plats. Nära vattnet, men inte för nära... Omgiven av träd och minneslunden är bara några steg bort. Bänkar finns det överallt, så man kan vara där hur länge som helst.
så, fint
--------------------------------------------------------------------------------------------
ÅÅå, vad fint du skriver. o Du skriver att du skulle kunna skriva en hel uppsatts om dina känslor. Jag kyssnar gärna. det var också lite därför jag öppnade tråden... Vad fint att du saknar max o saga fast du aldrig träffat dom. men de fattas ju på joden. då saknar man... gå gärna till graven om du vill.... såg att du bodde i denna by du med :)
Tack /Emma
------------------------------------------------------------------------------------------
Tack, tack för att du skriver så fint. tack för att du berättar såp fint om dina barn. Jag ler stort här framför datorn när jag läser om din lilla pojke som verkar vara otroligt lik max till sättet.
Max var en riktig svamp, han sög in allt man sa o allt man gjorde. en gång hadde han hittat en rulle med tejp. så kom han fram till mig o sambon.
- mamma, för jag limma på dig
-nej det får du inte
-xxx (sambons namn) får jag limma på dig då?
-nej det får du inte.
max suckar
-xxx får jag limma på DIN mamma då?
- nej det får du verkligen inte.
Det sissta sade sambon samtidigt som han började skratta, så max förstod att han sagt nåt roligt o var glad att han lyckats roa oss. Han tog tejprullen, kom och kramade oss som fortfarande skrattade, o sen tejpade max o jag fast fjädrar o annat på ett papper.
Jag kunde inte berätta vad som blivit så tokigt, men för max gjorde det inget han hadde roligt åt oss så det räckte.
El lilla kavata saga. Du har så rätt... hon var lite kavat, skulle det pussas så var det på hennes villkor. Det gällde även hennes pussar på mamma. Vi var mycket på sjukhus och om vi var ute i koridoren och det givk en sköterska förbi så stannade hon upp, rynkade ögonbrynen och förljde sköterskan med blicken tills hon lämnade hennes synfält. Hon visste PRECIS vad de kunnde ta sig til
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Hej vännen!
Vad skönt o se dig här. O vad fint du skriver. Var så härligt att träffa novalee på malins kalas. Så härligt o läkande att se o träffa andra barn. Vad fint att hon minns Max o Saga. jag e så glad att alla runt om i hela sverige minns dom. då lever dom kvar, i våra hjärtan. O jag tror nog att Saga var hos er på öppna förskolan och åkte kana med din lillaskrutta. Jag vill tro det, så då bestämmer jag mig för att tro det.
Vad fint att ni ser till graven. Jag såg rosorna. så fina... tack det e tryggt att det e så många som vill se till deras viloplats. tack så mycket.
ta hand om familjen o hoppas vi ses snart igen.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har fått många många mail i min inkorg. O jag är så tacksam för vartenda ett. jag tänker svara på så många jag kan. Tro inte jag glömmer bort er. Jag vill skriva dela med mig o finnas med i detta. Men, nu ska jag försöka sova, imorgon o på söndag ska vi försöka ta oss iväg på kalas. Sambons familj fyller år några st. Det e skönt med vardagsbestyr. Men, kan vaa tungt ibland, o då låter jag helt enkelt bli. för jag vet att det blir bätttre om jag ger det tid. tid är det bästa plåstret just nu.
Jag fortsätter skriva så mycket jag hinner i tråden imellanåt iaf. o skriv gärna ni med.
Tänkte jag skulle berätta lite minnen senare när jag har ork att skriv lite mer.
sov gott för idag kära läsare o stöttepelare.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack för att du finns här med mig.
Ja, dagen jag vaknade upp minns jag inte. Dagen de berättade om barnen minns jag inte heller. Psykologerna har förklarat det så att man tar in det man orkar ta in. Resten stänger man ute.
När de gett mig beskedet så sade jag "ja" o sen lade jag mig ner. Jag var fortfarande drogad och sov i många dagar. Jag sov på dagtid när Min sambo oftas var i närheten och var vaken hela nätterna och var orolig och ville upp och gå, villket jag inte fick.
Jag blev överflyttad till mitt "hemskjukhus" ok min familj bad en läkare ge mig beskedet igen för jag slutader inte fråga efter barnen och jag trodde min familj ljög för mig när de sa att barnen inte fanns längre.
Denna gång var jag klar, jag förstod innbörden, de fanns inte längre, men jag fick inte veta vad som hänt... hadde de blivit sjuka? hadde de blvit utsatta för samma sak som jag? jag visste ingentigt, frågorna var många. Jag lade mig ner igen, denna gången grät jag. Mamma lade sig bredvid mig och grät hon med.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Familjeliv sid 1-25
Jag tänker använda denna sida för att skriva av mig mina tankar och funderingar. Om det är någon som tar illa upp så snälla säg till, jag e inte ute efter att röra upp några känslor.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-09-30 17:58
Jag har tänkt på en sak ganska länge. Jag har aldrig vart troende. Alldrig trott på gud o vart ganska skeptisk till ett liv efter döden. Men efter detta....
Jag e foirtfarande inte troende. Men, jag vill tro, att det händer nåt efter döden. Jag vill tro att Max o Saga har det bra idag, att de är tillsammans, att de inte minns det som hände, att de inte saknar mig, för att de delar livet med mig fortfarande. Jag vill tro det, o då tror jag på det. Jag tror inte att gud finns. Men jag måste tro att mina änglar är just änglar o har det bra idag. Lika bra som de hadde innan denna fruktansvärda händelse.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-08 16:46
Länk till Max minnessida------http://www.tillminneav.se/showPage .php?id=634
Länk till Sagas minnessida------
www.tillminneav.se/showPage.php?id=635
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-08 16:47
Vet inte riktigt varför Max sida inte gick att länka till men gör ett nytt försök.
www.tillminneav.se/showPage.php?id=634
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack för allt stöd, det värmer något enormt, jag hoppas jag kan hjälpa någon av er lika mycket någon dag. Vad som hände.. Ja, som jag skrev så var det någon som berövade dom livet, samma person försökte även ta mitt liv. Jag överlevde mina egna barn. Tankarna går ju om att det e orättvist, jag har ju levt livet länge länge. Men de små har knappt börjat sitt. De hadde så mycket att uppleva. Så mycket kärlek att få och de gav enormt med kärlek. Hur kan någon villja små barn något illa.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
mamma till två pojkar: känns som att du vet vem jag e. O ja, det stämmer, utan min familj hadde jag inte klarat mig så långt. Familjen e enormt viktig i en sån här situation. Ta vara på era mammaor pappor och syskon. De vet vad du vill ha, vad behöver o de ger det som ingen annan kan el ser.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
God förmiddag på er alla. Jag har nu läst ifatt mig på vad ni skrivit. Jag läser varje inlägg noga o det berör mig så djupt. Jag skulle vilja svara på allihoppa, så att ni för ett personligt svar alla ni som bryr er stöttar o finns där.
Jag hadde en bra kväll igår, mina vänner e helt fantastiska. Vi åt lite kräftor och satt o pratade mest hela kvällen.
Ja, som ni skriver så är allt så ofattbart, jag vet inte riktigt om jag tagit in allt som hänt. Jag har ofta fått höra att jag verkar så stark, oberörd, o jag verkar inte sörja.
Men, mäts sorg i tårar? Jag måste erkänna, jag har svårt att gråta inför andra, att bara släppa o gråta ut. Men, innom mig finns tårarna, jag förklarar det som att jag gråter innom mig. För hjärtat blöder ibland. Jag går ofta till barnens grav, när jag går dit själv så släpper det. Jag gråter o brukar sitta där hos dom o prata med dom tills det inte finns några ord kvar.
Deras viloplats är så fin, den har jämt vart full av blommor och nu mot hösten så tänder vi ljus det lyser alltid minst två ljus, det e så fint. Det står leksaker änglar, gosedjur o massa massa hälsningar. Stenen har kommit också. Den består av två händer som håller upp ett stort hjärta. På hjärtat står det två änglar, tätt tätt ihop o fångar himlens stjärnor. Bredvid den står deras namn. Framför stenen står ett kort på dom som deras pappa ställt dit. Där kan jag minnas barnen o gråta.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Så många vackra inlägg. Villket enormt stöd. Jag måste sätta mig o svara på vissa saker, det går inte att låta bli. Ibland går tankarna som någon av er skrev, att hur sjutton hadde det känts om någon av barnen avlidit av en sjukdom, hadde det kännts på samma sätt? El hadde det vart annorlunda? Spontant känner jag att det självklart vart anorlunda, men det hadde nog gjort lika ont. Ingen sorg är djupare än den andra. Så därför känner jag mig trygg i att prata med er som mist sina barn även på många andra sätt. Vi har olika uppleveleser bakom oss, men sorgen i hjärtat har vi gemensamt.
Om barnen avlidit av en sjukdom el liknande hadde jag fått ta farväl, jag hadde inte lämnat deras sida om de vart så sjuka, så jag hadde antagligen vart där. Kanske haft de i knät el iaf fått säga att jag älskade dom innan de tog sitt sista andetag.
Det som hände mina små var att de fick bevittna när jag, deras egen mamma blev misshandlad, villken skräck för ett sånt litet barn. Därefter få samma fruktansvärda upplevelse. När händelsen var över tog det ca tre timmar innan deras hjärtan slutade slå. Först pojken sen flickan. Jag var då påväg i helikopter till ett annat sjukhus. Jag fanns inte ens i samma stad el ens vid medvetande när barnen lämnade livet. Jag kunnde inte hålla deras händer deras sissta minuter.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Som du säger, vad tjänar det till att hata. Det upptar min tid och min kraft. Jag samlar kraft för att ta hand om graven, alla barnens saker, jag gör minnesalbum o försöker samtidigt komma tillbaka till vardagen. Jag tror att hon känner min avsky någonstans långt inne i hjärtat. Men inget kommer få tillbaka mina barn. Jag kämpar för att hålla dom levande i hjärtat o då finns det inte mer utrymme för hat.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack, det värmer verkligen att höra. Som du säger, ja man måste gå vidare, man tvingas att göra det. O jag har så många runt omkring mig som jag älskar och som älskar mig tillbaka. Så jag har mycket kvar att leva för, trots att mina två älsklingar som låg mig allra närmast i hjärtat e borta. Jag kämpar för att hålla de underbara minnen levande, att minnas den fina tiden vi fick tillsammans. Jag vet att alla föräsldrar tycker att deras barn är speciella, o det är ju så det ska vara. Det får ju varje individ att känna sig utvald. Mina barn var likaså, alldeles underbart unika. Så glad solstrålar. Alltid visade dom kärlek och lycka till livet. Jag önskar så att jag fått se dem växa upp.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hej o tack för att du skriver till mig mitt uppe i ditt eget kaos. Hur jag orkar, ja ,man måste. Livet ger en inget val, allt fortsätter, o det e nog ganska bra, då kan man följa efter i sin egen takt på vägen tillbaka.
Mina råd till dig är nog många.
Men se till att ha människor du verkligen älskar runt omkring dit. Andra som vill visa sitt stöd som inte liggar lika nära i hjärtat kan också hjälpa till, med ett vykort med några tröstande ord, ett blommbud, en paj att äta till lunch el kanske en stor godispåse.
Skriv när du inte kan få ut dina känslor i ord.
Något du kan göra från o me nu som jag säkert tror att du gör jämt jämt, men det är kanske värt att säga. Jag ångrar att jag inte gav den där extra kramen, de där extra fina orden. Att jag inte satt kvar längre på kvällen och såg på min prins o min prinsessa när de sov tryggt i sina sängar.
Se till att någon sköter marktjänst åt dig nu den sissta tiden. Så att du får ägna dig så mycket du vill och orkar till din lilla.
Jag lider verkligen med dig. O jag beklagar från hela mitt hjärta. Skriv gärna om du vill igen. Jag kan försöka hjälpa så gott jag kan
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Tack för att skriver o tack för att du undrar. Det kanske också är svaret på en av dina frågor ang pressen. Ja, det e faktist som du gissade. En bearbetning att få prata om det igen igen o igen. De har visat mig stor respekt, jag har fått godkänna både bilder o text hela tiden. Allt har vart på mina villkor. Att det sedan har gått ut till hela svenska folket om inte mer är också positivt. Jag behöver aldrig berätta för någon som inte vet. För alla VET vad jag har vart med om. Varför jag e rädd för vidda saker o varför jag inte är på topp. Jag har fått stöd från hela landet, till om med fån finland. Det behövs, det känns som att jag har hela svenska folket i ryggen o det ger mig kraft.
I rättegången, jag kännde fortfarande inget hat. Jag bröt ihop, för scener från den kvällen spelades upp igen o igen när jag hadde henne framför mig, kvinnan som stod utanför min dörr och i min hall. Kvinnan som såg mina barn i livet EFTER att jag själv gjorde det. Jag kännde inget hat. Men jag blev frukstansvärt ledsen, självklart vill man ha ett erkännande. Jasg vet, hon vet.... men ingen annan.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack, tack så enormt mycket för dina fina ord. Som mina föräldrar sa i ett ganska tidigt skede till pressen: att barnen var mitt allt. Det stämmer så bra. Vems barn är inte det. När man får höra något liknande som du nu har skrivit till mig så blir man övertygad om att jag iaf gav allt under den tiden de fanns hos mig. De levde ett lyckligt liv o det märktes så tydligt. Både pojken o flickan strålade som solen själv. Jag har aldrig tvivlat på att jag vart en bra mamma. Men det värmer ännu mer när man får höra det från någon som till o med är utomstående.
Jag beklagar verkligen din flickas bortgång, jag är säker på att min prins tar hand om henne uppe i himlen så som han alltid vart noga med att ta hand om sin syster.
Och du, det är OKEJ att tänka "varför jag" det är okej att bli arg. Det har man all rätt att bli. Jag önskar ibland att jag kunnde uttrycka mig på det sättet.
----------------------------------------------------------------------------------
Jag sov fortfarande i min trygga sjukhussäng när det brann som mest i hela sverige. Men det e en så enormt fin gest. Jag blir alldeles varm när jag tänker på allas enorma känslomässiga stöd. Jag har sett bilder från brinnande ljus i varje fönster. Tack
------------------------------------------------------------------------------------------
ååå, jag blir så himmla rörd. Din sons ord var som en stor varm kram. Tacka honom så mycket från mig och säg att det är okej att vara ledsen. Men påminn också om att allt man läser i tidningen ska man inte tro på. Undrar han något så skriv direkt till mig så lovar jag att svara. Tack för erat stöd
----------------------------------------------------------------------------------
Otroligt fint skrivet. Fint sagt av dottern, även fast hon kanske inte var medveten om det då. Det e nog som du säger, barnen som väljer sina föräldrar, och då är jag otroligt lyckligt lottad. Jag e så glad över den tiden jag fick med mina små. Så mycket kärlek....
Max sa ofta, "mamma vet du? jag älskar dig" De orden kommer jag för alltid bärja med mig. Jag hoppas han kan höra mitt svar där uppe i himlen fortfarande. Att jag älskar honom också. Massor....
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack till alla er som tänt ljus för Max o Saga. Tack också till er som finns här o ger erat stöd. Trots att många av er har erat egen sorg att hantera. Många skriver att de inte vad vad de ska skriva. Skriv inget då, det e ett enormt stöd att bara veta att ni kommer hit o läser, el skriv bara några få ord om ni vill visa er. El ni som vill skriva, skriv av er massor, berätta om eran sorg, säg till om jag kan hjälpa till på något sätt, var inte oroliga att jag tar illa upp av någon fråga el komentar. För om jag vart orolig för det hadde jag inte börjat skriva här. Alla ni som vill ge stöd, el bara en kram ska veta att sen jag började skriva här så känner jag mig starkare. Datorn har blivit en lillflyktspunkt att skriva o skriva. Min sambo e nog lite trött på att datorn får mer uppmärksamhet än han.
Jag använder bloggen på minnessidan lite som en länk mellan mig o barnen, jag berättar för dom vad jag skulle sagt till dom om de fanns i livet o jag tex skulle prata med dom i tel...
------------------------------------------------------------------------------------------
Att höra er säga att jag hadde fantastiskt fina barn, Att ni kan se o märka det geom det jag skrivet och genom kort gör mig så stolt. Det gör att jag e säker på att jag förmedlat det jag e ute efter. Att minnas dom och förmedla mina minnen så att alla kan få en uppfattning om hur fantastiska dom var.... jag vet detta skulle varje mamma säga.... men jag bara måste få ur mig det.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
