maxosaga

Åååå, tusen tack villket otroligt fint inlägg. Jag blir alldeles mållös. Jag vill så gärna ge tillbaka allt ni ger mig. Jag vill få alla er att förstå hur mycket ni hjälp mig genom ert enorma stöd. Jag bli alldeles tagen av att bli kallas "årets kvinna". jag har lyckats med det
genom att vara sann, att vara den Emma jag tycker om att vara och bara vara mig själv.
Ingen officiel nominering behövs för att få mig att känna mig speciell, ni gör jobbet, bara genom att finnas här på familjeliv.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har nyss setat och lagt in lite bilder här på familjeliv. Hoppas ni kan se dom. De finaste bilderna jag har på barnen finns på minnessdorna, men det kommer komma sånna bilder här med. Nu har jag lagt in bilder jag länge lovat att jag skulle lägga in. Bilder på mig från förr, bilder från nu, och bilder från london.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
ååå, tusen tack för dina fina ord! Jag är inte så duktig på att läsa min gästbok, vill så gärna ha denna tråd igång istället.  Så lägger min tid på den. 
Underbart fin låt!!! Jag blir alldeles varm när jag hör den. Tack för att du lade den här med. 
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ååå, tack för det. jag ska berätta om dina ord för min sambo. När jag läser bli jag nästan full i skratt, jag ser inte mig själv på det sättet. Men tack för att du talar om det för mig, för det värmer, och hjälper på vägen. Jag raporterar om sambons ord senare!
---------------------------------------------------------------------------------------
Du har sååå rätt. Tyvärr hadde hon det så att allt gick "hennes väg" där där kvällen. Jag satt vid datorn, villketr jag mycket sällan gjorde då, jag umgicks med barnen tills de skulle sova, det var så mycket roligare. eftersom jag satt där kunnde hon se mig från gatan. Jag hadde precsi fått ett sms av en av mina bästa vänner, jag ringde inte upp henne, jag skulle ju bara lägga barnen... sen skulle jag hinna med det också. Min syster saknade barnen och ville åka över, men lät bli pga förkylning som hon inte ville smitta barnen med. Det är så otroligt många omständigheter, som skulle kunnat undvika det, för den här gången. Uppengbarligen hadde hon bestämmt sig, så det hadde hänt något annan dag.... El inte....
Våran familj hadde otroligt fasta rutiner mycket pga Sagas handikapp och också för att alla i familjen tyckte om att ha det så. Så i efterhand kan jag ju fundera över att det kanske inte var så svårt att kartlägga oss.
Man jag orkar inte brottas med sådana tankar. Tyvärr har detta redan hänt. Barnen finns inte mer. De slets ifrån oss. Hadde jag kunnat vrida tillbaka tiden hadde jag gjort det. Oavsett vad det skulle kosta mig. Men det enda jag kan göra nu är att gå vidare, minnas barnen, föra deras minna vidare och njuta av den kärlek som finns kvar.  Det är beslutet jag fattat för framtiden och jag tänker inte ge upp det.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Idag är det en jobbig dag. Jag vaknade imorse och ville inte gå upp. Det var en konstigt känsla. jag låg och tänkte en stund, kom fram till att jag nog skulle lyssna på min kropp.
Jag tog mtt täckte, min bok och min dator så gick jag till soffan. Resten av dagen har bestått att växling mellan tv, dator och min bok. Många tankar har farit genom huvudet. Men jag har kommit fram till att det kanske e ganska normalt. Jag kommer tillåta mig själv att ha sånna här dagar. Jag tror att om skulle jag förneka mitt mående nu, så slår det tillbaka på mig själv en vacker dag.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har fått frågan om varför jag inte har några bilder på barnen här på familjeliv. Självklart kommer det komma bilder på de med! De är ju det finaste jag har (hadde).
Men jag satte in bilder först igår. Jag har lovat länge här i tråden att visa före och efterbilder. Även bilder som jag kommer lägga vid graven sen när jag framkallat dom. Så jag skyndande mig att sätta in dom bilderna. Jag kommer sätta in bilder på Max o Saga med. Men de har varsin minnessida. Där koncenterar jag mig på att lägga ut nya saker. jag vill inte kopiera bilderna jag har där och sätta in här. Utan här på familjeliv vill jag ha bilder som är speciella på något annat sätt.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
åååå, vad otroligt vacker den e. Idag lyssnade jag på den med andra öron. Idag lyssnade jag på låten som att den kunnde förklara mina känslor vad gäller Max Sagas och mitt utrymme mellan varandra. Det är så mycket som stämmer.

"du är trygg i mitt hjärta, och mitt hjärta fortsätter slå"
Jag kan inte göra något åt deras död idag. Det går inte hur mycket jag en är beredd att göra för att ta tillbaka dem till jorden. Men de ska veta att de alltid kommer vila tryggt i mitt hjärta.

"Varje natt i mina drömmar, ser jag dig, känner jag dig. Det gör så jag vet att du fortsätter (lever vidare)."
De lever vidare, i mig, i mina minnen och i mitt sinne.

"Bortom alla avstånd, och rummet imellan oss. Så har du visat att du lever vidare."
De lever vidare, genom att jag talar om dom hela tiden, ingen har möjlighet att glömma bort Max o Saga i min närhet. :0)
De visar sig i drömmar och ibland inbillar man sig att man får "tecken"

"Nära. Långt borta. Vart du än befinner dig, så tror jag att våra hjärtan fortsätter slå."
Våra hjärtan slår för kärleken finns kvar för alltid. Även om barnens hjärtan inte orkade slå för liv. Så slår de fortfarande för kärlek.

"En gång öppnande du dörren och mitt hjärta började slå. Mitt hjärta fortsätter slå."
Det forstätter slå för Max o Saga.

"Kärlek kan beröra oss en gång, och stanna för evigt."

Jag har inte översatt ordagrant, och citaten är inte i kronoligisk ordning. men det var så himmla talande.

Tack för att delar med dig.
----------------------------------------------------------------------------------------------
Hejsan! tack för dina fina ord!

Nej jag e tyvärr inte naturligt blond. Jag är rödhårig. Men jag har sen 12 år tillbaka blonderat mitt långa hår i slingor. Nu när jag hadde kort hår så gick det inte att ta slingor, så jag valde att blondera hela håret. Eftersom jag vart mer blond än rödhårig under en lång tid så kändes det mer som "jag" när jag fick i det blonda igen.

När jag vaknade på sjukhuset så hadde jag inte någon känsla av att barnen var borta. Eftersom jag inte sett el hört något av barnen under den hemska händelsen så hadde nog inte min kropp registerat att även barnen blivit attacerade.

Jag visste nog direkt att det var "monstret" som gjort det när jag vaknade. Jag började prata om henne redan tredje dagen efter att jag blivit väckt.

Nej jag har inte kännt sånna känslor gentemot min sambo. Jag visste om tyskan redan långt innan vi blev tillsammans. Jag hadde kontakt med honom både före och efter hans resa till kreta där han träffade denna tjej. Så på ett sätt så hadde jag lika mycket information om denna tjej som han hadde. Han berättade för mig när vi var vänner hur deras "förhållande" utvecklade sig. Och frågade mig till o med hur sjutton han skulle bli av med henne.
När vi blivit tillsammans så fick jag läsa alla brev och sms han fick av henne. Så på något sätt var jag lika uppdaterad som han.
Det hadde vart värre om det vart en relation jag inte vetat om el om de pratat utan att jag visste det.
Så han drog nog inte in mig i deras relation utan jag gick med på att låta henne vara som villken gammal flirt som helst.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hejsan!

Känn inte skuld för vad du talar om här i tråden. Om jag kan finnas för att lyssna på någon av er så är jag väldigt tacksam. Jag e glad om jag kan hjälpa på minsta lilla sätt.
Vad otroligt fin minnessidan var på you tube. Vad otroligt söt din lillkille var. Även din dotter var riktigt vacker.
Jag beklagar verkligen eran förlust... men han lever i era hjärtan för evigt.

Ja, hur sjutton tacklar man som 11 åring rädslan för omvärden? Hur tar man som mamma det? Jag har inge bra svar alls. Men jag tycker hon e riktigt modig som tar sig till skolan ändå. Hon har styrka din flicka. Hon skulle lika gärna kunna tvinga någon att följa henne till skolan varje dag.
Berömm henne massor, visa både i tal och med gester att hon har tillåtelse att vara rädd. Jag känner så att om min omgivning ger mig TID så släpper de flesta negativa känslorna tillslut. Om jag får tillåtelse att känna så ett tag, så tar jag mig ur det. För jag vill ju inte vara rädd, jag vill ju vara självständig. Det kommer din Moa också vilja. Ganka snart, för hon e snart stora tjejen, tonåring. I den åldern vill man tyvärr ha så lite som möjligt med mamma o pappa att göra. Påminn henne om att ni älskar henne, finns där för henne när hon vill och behöver, men släpp henne när hon är redo. Det e mitt lilla råd för att kanske tackla hennes rädsla idag. Det är OKEJ att vara rädd.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack för ditt underbara engagemang. Tack också för den fina dikten du delar med dig av... jag föreställde mig att det var mina barns ord till mig...  och var det så, så har jag redan levt upp till de....
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vet att klockan e mycket. Jag har av någon anledning ingen disiplin att gå o lägga mig längre. Men jag kommer iaf upp i hyfsad tid på morgonen. Idag har jag vart hos studievägledaren. Det gav mig mycket. jag vet precis vad jag vill göra nu. Är underbart skönt att veta åt villket håll jag vill och ska. Det e en totalt annan riktningt än tidigare. Men jag tror det blir så när livet ändrar riktlinje...
Jag har vart och tränat idag också, känndes som att det var vad jag behövde efter min jobbiga dag igår. Imorse vaknade jag, låg och kännde efter lite och kännde att "idag bli en bra dag". Jag har köpt gravljus, sånna som drivs på batterier idag. Jag ska gå till graven imorgon och sätta dit dom. Får se hur länge de brinner.
Det e så fina svar här inne.... jag blir så varm i hela själen när jag e inne här o läser varje dag.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det e klart du vågar fråga. Jag funderar fortfarande.Men jag tror jag kommer börja på en utbildning som är inriktad på vård och omsorg. Jag kommer inrikta mig på barn... men inte än, jag mår fortarande för dåligt för att konsenterar mig på något sånt. men om ett tag så ska jag titta vidare. Nu har jag iaf fått en inblicka i vad som finna att välja på.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, det stämmer som sagt. Max o saga får syskon någon gång i början av mars. Jag e jätteglad för deras skull. Som sagt så är det INTE jag som är gravid. Utan det e Nicklas som väntar lillökning.
Jag har fått frågan många ggr om det inte är en tanke för mmig med.
Men, jag känner att jag vill sörja max o saga ordetligt först. När de värsta känslor har lagt sig så kommer jag börja tänka åt det hållet igen. Jag kommer alltid sörja Max o Saga. Men jag känner att jag vill ge ett eventuellt nytt barn en hel mamma. Som har all ork att ta hannd om det nya livet.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------