131-142
Nej, jag har inte vart i kontakt med Englas mamma. Allt med dom hände när jag låg på sjukhus och var isolerad. Så jag läste ifatt när jag kom hem. Så fruktansvärt det måste vara för henne familj med.
Jag skulle gärna komma i kontakt med hennes mamma. Men, jag tror vi känner på samma sätt. Vill inte störa. och vill inte röra upp några känslor. Så det kanske blir en fråga lite längre fram.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack, tack för att du ser mig, o tack för att du tror på mig...
Ja det stämmer, det gör ont att prata om det, just när man uttalar orden, men ändå är det så skönt. så skönt att få ur sig det. Jag gick ifrån studion med ett lättare hjärta. Full med tankar om max o Saga. Så du kan ha sett rätt, ögonen tåras, men oftast av glädje att jag fick låna de två änglarna en stund... de var verkligen änglar, innifrån och ut.
--------------------------------------------------------------------------------------------------
Detc e många som sagt att det glittrade i mina ögon när jag talade om Max o Saga. O ja, jag är så glad när jag pratar om dom. Jag älskar dom så obeskrivligt mycket... fortfarande...
-------------------------------------------------------------------------------------------
Nej, andras barn är inga problem alls. Jag ler för mig själv så fort jag ser ett barn, oavsett om han/hon är i samma ålder som mina barn var. Jag resonerar så att jag saknar MINA barn. Ingen annans. Jag funderar till o med på att fortsätta på förskola efter detta. För jag har alltid älskat barn o kommer alltid göra. Max o saga kommer fattas mig. Men andras barn kan inte ersätta dom, men hittar en egen plats hos mig.
-----------------------------------------------------------------------------------------
Jag höll på att läsa den, jag var mitt i boken när detta hände. En otroligt stark människa. har nu läst klart den. o tanken har slagit mig med. jag borde skriva o skriva o skriva. Jag har börjat.... så vi får se hur långt jag kommer
--------------------------------------------------------------------------------------------------
Ang Sakerna jag frågade om förut. Jag har ringt till lekterapin nu. De vill jättegärna ta emot leksaker. Jag frågade vad de var intresserade av o så. Sen berättade jag vem jag var, för hon kände nog inte igen min röst. Då hörde jag hur hon log genom telefonen och så sa hon att de hadde pratat om Saga häromdagen. De hadde berättat minnen för varandra. damen jag pratade med berättade om sitt senaste minne. Det var runt jul för de hadde inte tagit undan julganen än. Saga och jag kom in i lokalen och hon gjorde något som jag e så tacksam för hon SÅG Saga, hon stegade fram och hälsade på Saga, visade henne alla leksaker och pratade med henne. Hon fick snabbt prinsessans förtoende. och då började hon prata lite smått med mig. Jag drog mig undan lite och höll mig lite i bakgrunden för Saga verkade gilla detta. De satte sig framför granen opch tittade på alla saker. De hadde en liten "dam" sem hadde en dam i sig och en till o en till... jag vet inte vad de heter men saga tyckte det var fruktaksvärt kul att hon kunde köra med tanten nera på lekterapin och få henne att plocka damen i och ur sig själv hela tiden.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har inte ångrat något i efterhand och jag tror inte jag kommer göra det heller. Det har vart självklart för mig hela tiden. Det har vart jätteskönt. Jag e nog öppen som person innan detta och jag fortsatte vara det.... jag hoppas jag inte har gjort folk illa pga det.
----------------------------------------------------------------------------------------
Ja, jag skulle mycket väl kunna tänka mig att åka runt o föreläsa. Om jag har något som folk vill lära sig av. Jag är glad om jag kan tillföra någonting. O jag e fullt beredd att tala om mina känslor....
Ang att hon sade att jag var en biroll. Nej hon fick frågan om hon skrivit om mig när hon skrivit "när du blir av*** av din ho**"
Nej sa hon det hadde kunna vart vem som helt, det var ju inte för henne han lämnade mig utan för någon annan.
Då frågade åklagaren "så det var inte Emma du syftade på"
- Nej hon spelade bara en bilroll sade hon då.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Förra vecken var vi i magazinet där vi har alla våra saker. Jag rensade i barnens gosedjur. Jag fick fram Max stora krokodil som han älskade. Han hadde ofta med den till dagis och hadde när han vilade. Vi var ofta dåliga på att ta med den hem och då kom en av Max bästa kompisar på dagis ifatt oss och sa att vi glömt krokodilen. Hon var så klok o duktig och höll alltid reda på Max. Jag träffade hennes mamma häromdagen och frågade om det skulle vara någon ide att ge henne krokodilen. Hon har tagit det hemkt hårt att Max inte finns längre.
Mamman tyckte det var en bra ide.
Jag träffade dom på ett köpcentrum för yterligare någon dag sen och blyga lilla tjejen kom fram till mig och sa "jag vill ha den där, jag vill ha Max krokodil"
Jag har tyvärr inte lätt för att släppa fram mina känslor bara sådär. Men när hon trottsade sig blyghet för Max skull så kom tårarna. Jag försökta dölja det så gott jag kunnde för att inte skrämma henne o sen satte jag mig ner och tackade henne för att hon ville ta hand om krokodilen åt Max.
Hennes mamma berättade att hon ställer upp leksaker och gosedjur i sitt fönster vaje kväll ifall max skulle vilja komma o se dom.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag är jätteglad för Nicklas och hans sambos skull. Jag hoppas att det känns bra för dom och att det e deras sätt att gå vidare på. Det känns roligt att Max o saga ska få syskon. För jag själv hadde inte klarat det ju nu... men kanske senare, i framtiden.
-----------------------------------------------------------------------------------------
Tack alla ni som skickar mail till mig i min inbox. det e enormt månnga poch vart enda ett värmer ända in i hjärtat. Fortsätt skicka om ni vill. Men förlåt, jag hinner inte svara på alla. jag försöker svara på så många som möjligt. För det känns så bra att skriva. Nu ska jag ägna litw tid åt sambon sen e det dax att sova. jag kommer tilbaka imorgon kväll el på lördag och läser igen allt. Jag önksar jag hadde mer tid åt att sitta här. Det hjälper mig nåt fruktansvärt. Tack alla ni som visar erat stöd och tack för alla tips.
Sov gott
------------------------------------------------------------------------------------------------
Hej allihoppa! Idag har jag inte gått igenom och läst vad ni skrivit. Men jag ville visa mig här. Vi har haft två middagar här hemma. En för sambons mamma o pappa och en för hans bröder och sambos med barn. I våran lilla lägenhet så får vi inte rum så många åt gången så vi får dela upp det lite. Vi har skaffat oss en lägenhet på 47 kvm. I huset hadde vi 138. Det e lite skillnad. Men det går jättebra. vi behöver inte så stor utrymme nu. Utan något billigt som vi kan äta och sova i. Men det gick att ha fyra vuxna och tre barn på besök samtidigt också. Jag satt med sambons brors dotter på fyra år och spelade lite spel en stund. Det var mysigt, jag kännde efter lite. Men det känndes helt okej. Det e Max och Saga jag saknar... jag saknar dem så det svider i hjärtat. Men den lilla tjejen, var ju hon, inte Max och inte Saga. Utan en helt egen individ. Jag kan inte erkätta dem på nåt sätt. Men jag kan se ljuset som finns kvar här på jorden och de fina minnen jag har tillsammans med mina barn. Jag satt en stund med hennes lillasyster på 3 måndader och kramades en stund. Jag kännde att det var helt okej, jag kommer nog kunna skaffa barn en dag. För det skulle inte vara Max och Saga, utan en ny individ. Jag vill inte göra det idag, o inte snart heller. Nu vill jag minnas och ägna mig åt Max och Sagas minne. Sen kanske... någon gång i framtiden...
--------------------------------------------------------------------------------------------
åååå, villket otroligt fint inlägg. Jag tror med att dina barn har två skyddsänglar som inte är långt ifrån deras egen ålder.... Jag hoppas verkligen det...
Jag är så tacksam för att ha vänner som du. Det gör att jag kommer klara detta. Hela vägen. Tack....
------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack för att du frågar. Han mår relativt bra. Vi finns vid varandras sida oftast och jämt. Han e också sjukskriven fortfarande. Vi har våra rädslor båda två. Jag är tex rädd för att öpnna dörren när jag e själv och han att komma hem och öppna dörren.
Synen han fick den dagen pratar han inte mycket om, men alla bearbetar på olika sätt. Så han har nog hittat hans sätt.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack för att du skriver o finns med här.
Ang det du skrev.... jag delar så gärna med mig om jag kan tillföra något. Men hur talar man om detta utan att skapa rädsla för vardagslivet är en fråga jag ofta ställer mig.
Jag skulle bli så glad om jag fick tillfälle att dela med mig och hjälpa någon på något sätt.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, vi måste gå igenom allt igen. Allt kommer tas om från början .För detta är en ny prövning och alla har rätt till det.
Jag tycker det e bra att alla får en "andra chans" men för min del, jag som såg henne, som vet att hon gjort detta. Så känns det fruktansvärt. Jag vill verkligen inte vara i hennes närhet igen. Jag ryser vid tanken. Jag tycker att hon sitter där hon hör hemma. Men jag samlar kraft, jag SKA klara det en gång till.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hejsan! tack för ditt svar o tack för dina fina ord. Bor du här i sverige nu? vet du hur detta tas i tyskland? hur ser media på allt där borta o har du någon adress till nåt som liknar aftonbladet där borta? Bara för att man e lite nyfiken på vad som sagts om detta där borta. Jag har faktist läst tyska i 4 år, så lite förstår jag. Du behöver inte ursäkta dig för att du e tysk. Ditt modersmål el ursprungsland gör inte hur man är som människa.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Det e jag som ska tacka. jag e så glad att jag lyckats med det jag velat förmedla. Disken försvinner inte. Det gör inte ens barn heller i en bra värd. Men, det är aldrig negativt att vara tacksam. Jag e tacksam trots allt detta. Jag e tacksam för min sambo, för mina föräldrar, mina syskon, mina vänner, för alla som finns där i handling el tanke.
Jag e till o med tacksam för att ta en lugn promenad ibland. Disken är jag däremot INTE tacksam över, men den försvinner inte hur jag el någon annan bär oss åt.
----------------------------------------------------------------------------------------
åååå, det värmer... mina barn hadde en uppgift i livet och lyckades STORT med den. Tack för att du får mig att tänka så.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Ja det e helt obegripligt... att man ger sig på barn. Små oskyldiga barn.... Nej du har helt rätt, hon förnekar allt fortfarande. Ibland vill man ha en förklaring, det finns ingen förklaring som kan godtas. Men, det skulle vara lättare att lägga pusslet om man visste vad hon hadde för tankar denna dag.
---------------------------------------------------------------------------------
Ja, det var han som hittade oss. Han som ringde larmcentralen och han som satt kvar hos oss tills de kom på plats.
Tack för ditt stöd
--------------------------------------------------------------------------------
