143-162
Tack för att du frågar. Självklart är det en upplevelse och syn man inte går oberörd ur. Han drömmer, har rädslor och bearbetar för fullt. Men vi pratar om det som hänt. Alla bearbetar olika, och han pratar inte mycket om händelsen utan löser sina tankar på sitt vis. Han splar mycket musik, skriver och han har mig här likadant som jag har honom.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, det finns en minnesfond i max o sagas namn.
www.aftonbladet.se/nyheter/arbogamorden/artic...
Detta e en länk där det står plusgirokonto och vad pengarna går till.
Snälla känn inte detta som ett tvång att sätta in pengar. Men nu har jag berättat att det finns iaf.
--------------------------------------------------------------------------------------
Idag har jag vart till magazinet där vi förvarar alla saker från huset. Min sambo och min syster var med. Vi tog hand om mycket saker som var barnens. Sen åkte vi till västerås sjukhus och lämnade två stora flyttkartonger med pussel, böcker, bilar. Ett babygym, en barnvagn och lite andra saker till lekterapin. Personalen var inte där. Men vi gick upp till en avdelning som Saga blev behandlad på och pratade med personlen där. De hjälpte oss att få in sakerna i lekrummen. Det var jättejobbigt att vara där utan Saga. Men samtidigt skönt, jag kännde att leksakerna kommer till användning och att det hadde Saga velat.
Jag gick därifrån med ett lättare hjärta.
Imorgon ska vi till örebro och lämna kläder till några killar som varje år åker till bosnien och lämnar kläder till barnhem och liknande.
-----------------------------------------------------------------------------------
www.expressen.se/Nyheter/1.1340577/emmas-brev...
Länk till mitt brev till Tyskan....
------------------------------------------------------------------------------------------
tusen tack för era fina ord om brevet. Jag funderade mycket innan jag skrev det. Men kände att jag inte skulle kunna låta bli chansen.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Jag skrev även en sak i aftonbladet. det finns inte på webben, men jag har bett de sätta ut det med. Vi får se hur det gör.... det var om tankar o känslor från klockan 12.00 den 17e mars till idag.
----------------------------------------------------------------------------------------------
ååå, vad otroligt fint! vem e det som gjort sidan? Det e så tryggt att det fler som minns max o saga på detta sätt.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Tibertius: jag förstår verkligen att du har behövt prata om detta. Skönt att du KAN göra det, även fast din man inte orkar lyssna. Men det e nog hans sätt att bearbeta. jag hoppas du har vänner som orkar lyssna. Ja, Max dagiskompisar blev informerade på en gång. De satt i ring och fick veta att Max o hans syster är i himmlen, de är döda. De tände ljus och än idag finns det en pärm med kort på honom som barnen kan ta fram och titta på. En del sitter där länge och pratar med honom. Jag och sambom åkte dit i somras för att ta farväl, hämta portfolion och lite andra saker. Det var ett fruktasvärt skönt avslut. När vi var där kom en liten pojke fram till mig som Max lekt jättemycket med. Han frågade mig rakt ut "vart e Max" jag svarade eftersom jag visste att de pratat om det redan att max är i himlen. Han tittade misstänksamt på mig och frågade "själv?" nej svarade jag, han har faktist sin syster Saga med sig. "jaha" svarade pojken. Sen blev han orolig. Han sa: "men har de några leksaker med sig då" -Ja sa jag. Max har sin elefant som han alltid hadde med sig när ha skulle sova och Saga har en docka. (Vi lät dom följa med i kistan, de har sina saker under varsin arm i kistan) Pojken var nöjd med svaren och gick sen tillbaka till sina kamrater och upprepade för dom "Max är död" och sen fortsatte de leka.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Jag kan inte citera längre. vet inte varför. men jag hoppas du läser detta iaf. Tusen tack för den utroligt fina bilden på mina änglar på din blogg. Vill inte alls att du tar bort den. Tack för att du gjort så fint.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Som jag skrivit förut så kan jag inte citera inlägg längre. Verkiligen en hemsk berättelse. Tack för att du delar med dig. Jag vill verkligen inte att folk ska bli rädda av denna situation. Men det e nog oundvikligt. Mitt enda råd är att kontakta polisen ändå, spar alla meddelanen o skriv upp när hon hör av sig. Ta kontakt med polisen och se om de kan hjälpa er att hitta denna människa. Din fråga, om hur mycket hon hörde av sig innan detta hände. Hon skickade någon enstaka mail till min sambo innan o precis första två månaderna efter att vi blev tillsammans. När han berättade att han hadde ett nytt liv nu som var det ganska tyst. Några månader senare så kom det två sms. Sen ett "adoptionsbrev". har du inte hört talas om detta så skriv igen så förklarar jag gärna. Du har rätt, det kan gå många fler galningar där ute. Jag hoppas verkligen att ni inte har kommit i kontakt med en av dem. Men anser hon att din make och hon haft något redan så vete sjutton om hon är riktigt frisk. Hon vet ju mycket om er om ni haft henne hemma hos er. Byt lås och telefonnummer. Om ni har nyckeln ligga ute någonstans så gömm den! jag tror och hoppas verkligen inte att det är något liknande. Men självklart är det så att man får upp ögonen för din egen livssituation nu när detta hänt. Ibland bra o ibland dåligt. Lycka till med allt. hör gärna av dig igen om det händer något nytt
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag kom på det. Att efter begravningen så berättade hon som har haft hand om allt från Fonus hur det såg ut i kistan. Vi hadde valt kläder som vi visste att barnen tyckte om som vi ville att de skull ha på sig. Max fick ett par finare jeans och en jättefin och speciell skjorta. Strumpor fick de inte tag på eftersom polisen hade huset avspärrat länge. Men när jag var där på "vallningen" med polisen så bad jag innan jag gick ut igen att de skulle hämta ett par dinosarie strumpor på tvättställningen som Max älskade att ha på sig. Så han inte skulle frysa om fötterna tyckte jag. Jag fick inte gå in själv och hämta dom. Men teknikerna hämtade rätt strumpor åt mig. Saga hadde en jättefin klänning och ett par rosa strumpbyxor. Kistan var klädd i tyg på insidan. De fick täcke och kudde, med sängkläder på. Max låg på rygg, men ena amen utsträckt och elefanten under den andra. Saga låg lite på sidan på Max utsträckt arm. med sin dock i famnen. Jag har själv inte vart med och sett detta. Men de berättade det för att jag skulle känna mig trygg. Jag tyckte kistan såg så liten ut. Men hon försäkrade mig om att de INTE hadde det trångt. Det blev en vit syskonkista.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Inatt har jag drömt om tyskan. Jättekonstiga drömmar. Hon inkräktade på mitt liv hela tiden. Jag var rädd att hon skulle strypa mig när hon var i närheten av mig. Känslan från drömmen har setat kvar hela dagen. Annars så har vi vart o tränat idag, det e så skönt att få utlopp för lite känslor på tex en träningcykel. Sen har vi vart i örebro och lämnat kläder till en insamling. De sammlar kläder i en lastbil och sen åker de till bosnien och lämnar på olika barnhem. När vi skulle lägga in allt i bilen så såg jag lite kläder jag hadde vissa minnen till, då blev det tung. kändes lite som att "kasta" bort barnen. Men jag besämmde mig för att göra detta. Jag kommer inte ångra mig, jag har spart en hel säck med kläder som jag ska göra lapptäcke av. Så nu får behövande barn användning av kläderna istället, känns jätteskönt.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
ååå, vad otroligt fint. Hälsa till dom o säg att Max o sagas mamma är jätteglad att de är så gulliga mot barnen o att jag vet att Max o Saga uppskattar blommorna där uppe i himmlen.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Mamma i småland: jag måste skriva lite till dig. Jag e tacksam för er alla som är inne o läser och skriver o jag önskar jag kunnde svara på alla så känn er för all del inte bortglömmda nu. Men jag måste skriva att jag lagt märke till dina inlägg mycket. Jag läser alla, men kan tyvärr inte svara på ens hälften. Dina inlägg berör mig mycket o jag måste ge dig ett stort tack för att du funnits med här så länge.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
det berömda adoptionsbrevet kom i slutet av februari. Min sambo var i sin gammla lgh, som tagits över av någon som skulle renovera, och hämtade post. Jag satt hemma i soffan och såg på tv. När hon kom in i vardagsrummet såg jag att det var något som inte stod rätt till. Han satte sig ner i soffan och berättade att han fått ett brev från "den där tjejen i tyskland" och berättade att hon delgett honom att han blivit pappa. Till deras gemensamma barn. Men hon ville inte ha barnet, så hon adopterade bort det. Hon skulle enligt brevet ha fött barnet i september 2007. Barnet skulle även ha en blodsjukdom med ett konstigt namn. Vi funderade fram o tillbaka. Vi kom på att hon skrivit ett mail o berättat att hon vart i grekland i augusti, alltså i månad 8. Jag kännde redan då att detta inte stämmde. Jag sa till min sambo att jag inte trodde att man får flyga i månad 8. Min sambo ringde polisen och frågade om han kunnde göra något, de sa att om vi inte upplevde henne som hotfull så kunnde vi inte göra något åt situationen. Sambon gick även in på nätet och sökte på sjukdomen som barnet skulle haft. Det visade sig enligt nätet vara en sjukdom för en viss sorts hundar. Han ringde till en veterinär och frågade om den kunnde överföras på människor el om människor överhuvudtaget kunnde få den. Vetrinären svarade nej på frågan. Vi blev väldigt tveksamma på att det överhuvudtaget fanns ett barn. varför hörde hon av sig nu isf! Hadde det inte vart lättare o få kontakt med min sambo om hon kontaktakt honom när barnent fanns hos henne. Om detta var ett kontakt försök vilket vi trodde. Min sambo ringde också till skatteverket för att se om det fanns något barn registrerat på henne här i sverige. Skatteverket sade att har hon fött barn i sverige så hadde de det registrerat. Men det fanns inget sådant på henne. Min Sambo sökte upp henne på facebook och skrev ett enkelt meddelande till henne. "vart födde du barnet" Han fick inget svar. Utan några dagar senare så fick han ett mail på engleska från någon som påstod sig vara "adoptivpappan". Han bad min sambo lämna tyskan ifred pga hon mådde mycket dåligt. han berättade lite om barnet osv. Polisen har spårat det mailet som skickat från tyskans lgh här i sverige.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Om det e svårt att lite på människor nu. Nej, inte i folksammlingar. Men om jag måste träffa nya människor ensam så är det jobbigt. Då känner jag mig enormt utsatt.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Hejsan! tack för att du finns här tillsammans med mig.
Jag svara gärna på din fråga.
Det jag menade när jag sa att Max hadde stått upp är att teknikerna har kommit fram till att Max har stått upp när han har fått slagen. Han har befunnit sig jäms med mig och i stående position fått slag mot huvudet. De har kunnat fastställa det pga sänkbildernas positioner. Han har öven rört sig genom hela hallen efter att han blivit attacerad första gången.
Det är så otroligt jobbigt att höra, att tänkta på och förstå. Jag har länge önskat att de misste medvetandet efter första slaget. Han var otroligt modig, stark och troligtvis min hjälte.
Jag vet inte hur jag ska hantera denna information om vad som troligtvis hände.
Jag känner ju igen Max, han skulle alltid vara duktig, modig och en stor kille. Jag kan mycket väl tänka mig att han handlade så i denna situation. Men, det var jag som var deras mamma, det var jag som skulle skydda de två.
Förlåt om detta blev för ingående......
------------------------------------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, det finns en minnesfond i max o sagas namn.
www.aftonbladet.se/nyheter/arbogamorden/artic...
Detta e en länk där det står plusgirokonto och vad pengarna går till.
Snälla känn inte detta som ett tvång att sätta in pengar. Men nu har jag berättat att det finns iaf.
--------------------------------------------------------------------------------------
Idag har jag vart till magazinet där vi förvarar alla saker från huset. Min sambo och min syster var med. Vi tog hand om mycket saker som var barnens. Sen åkte vi till västerås sjukhus och lämnade två stora flyttkartonger med pussel, böcker, bilar. Ett babygym, en barnvagn och lite andra saker till lekterapin. Personalen var inte där. Men vi gick upp till en avdelning som Saga blev behandlad på och pratade med personlen där. De hjälpte oss att få in sakerna i lekrummen. Det var jättejobbigt att vara där utan Saga. Men samtidigt skönt, jag kännde att leksakerna kommer till användning och att det hadde Saga velat.
Jag gick därifrån med ett lättare hjärta.
Imorgon ska vi till örebro och lämna kläder till några killar som varje år åker till bosnien och lämnar kläder till barnhem och liknande.
-----------------------------------------------------------------------------------
www.expressen.se/Nyheter/1.1340577/emmas-brev...
Länk till mitt brev till Tyskan....
------------------------------------------------------------------------------------------
tusen tack för era fina ord om brevet. Jag funderade mycket innan jag skrev det. Men kände att jag inte skulle kunna låta bli chansen.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Jag skrev även en sak i aftonbladet. det finns inte på webben, men jag har bett de sätta ut det med. Vi får se hur det gör.... det var om tankar o känslor från klockan 12.00 den 17e mars till idag.
----------------------------------------------------------------------------------------------
ååå, vad otroligt fint! vem e det som gjort sidan? Det e så tryggt att det fler som minns max o saga på detta sätt.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Tibertius: jag förstår verkligen att du har behövt prata om detta. Skönt att du KAN göra det, även fast din man inte orkar lyssna. Men det e nog hans sätt att bearbeta. jag hoppas du har vänner som orkar lyssna. Ja, Max dagiskompisar blev informerade på en gång. De satt i ring och fick veta att Max o hans syster är i himmlen, de är döda. De tände ljus och än idag finns det en pärm med kort på honom som barnen kan ta fram och titta på. En del sitter där länge och pratar med honom. Jag och sambom åkte dit i somras för att ta farväl, hämta portfolion och lite andra saker. Det var ett fruktasvärt skönt avslut. När vi var där kom en liten pojke fram till mig som Max lekt jättemycket med. Han frågade mig rakt ut "vart e Max" jag svarade eftersom jag visste att de pratat om det redan att max är i himlen. Han tittade misstänksamt på mig och frågade "själv?" nej svarade jag, han har faktist sin syster Saga med sig. "jaha" svarade pojken. Sen blev han orolig. Han sa: "men har de några leksaker med sig då" -Ja sa jag. Max har sin elefant som han alltid hadde med sig när ha skulle sova och Saga har en docka. (Vi lät dom följa med i kistan, de har sina saker under varsin arm i kistan) Pojken var nöjd med svaren och gick sen tillbaka till sina kamrater och upprepade för dom "Max är död" och sen fortsatte de leka.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Jag kan inte citera längre. vet inte varför. men jag hoppas du läser detta iaf. Tusen tack för den utroligt fina bilden på mina änglar på din blogg. Vill inte alls att du tar bort den. Tack för att du gjort så fint.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Som jag skrivit förut så kan jag inte citera inlägg längre. Verkiligen en hemsk berättelse. Tack för att du delar med dig. Jag vill verkligen inte att folk ska bli rädda av denna situation. Men det e nog oundvikligt. Mitt enda råd är att kontakta polisen ändå, spar alla meddelanen o skriv upp när hon hör av sig. Ta kontakt med polisen och se om de kan hjälpa er att hitta denna människa. Din fråga, om hur mycket hon hörde av sig innan detta hände. Hon skickade någon enstaka mail till min sambo innan o precis första två månaderna efter att vi blev tillsammans. När han berättade att han hadde ett nytt liv nu som var det ganska tyst. Några månader senare så kom det två sms. Sen ett "adoptionsbrev". har du inte hört talas om detta så skriv igen så förklarar jag gärna. Du har rätt, det kan gå många fler galningar där ute. Jag hoppas verkligen att ni inte har kommit i kontakt med en av dem. Men anser hon att din make och hon haft något redan så vete sjutton om hon är riktigt frisk. Hon vet ju mycket om er om ni haft henne hemma hos er. Byt lås och telefonnummer. Om ni har nyckeln ligga ute någonstans så gömm den! jag tror och hoppas verkligen inte att det är något liknande. Men självklart är det så att man får upp ögonen för din egen livssituation nu när detta hänt. Ibland bra o ibland dåligt. Lycka till med allt. hör gärna av dig igen om det händer något nytt
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag kom på det. Att efter begravningen så berättade hon som har haft hand om allt från Fonus hur det såg ut i kistan. Vi hadde valt kläder som vi visste att barnen tyckte om som vi ville att de skull ha på sig. Max fick ett par finare jeans och en jättefin och speciell skjorta. Strumpor fick de inte tag på eftersom polisen hade huset avspärrat länge. Men när jag var där på "vallningen" med polisen så bad jag innan jag gick ut igen att de skulle hämta ett par dinosarie strumpor på tvättställningen som Max älskade att ha på sig. Så han inte skulle frysa om fötterna tyckte jag. Jag fick inte gå in själv och hämta dom. Men teknikerna hämtade rätt strumpor åt mig. Saga hadde en jättefin klänning och ett par rosa strumpbyxor. Kistan var klädd i tyg på insidan. De fick täcke och kudde, med sängkläder på. Max låg på rygg, men ena amen utsträckt och elefanten under den andra. Saga låg lite på sidan på Max utsträckt arm. med sin dock i famnen. Jag har själv inte vart med och sett detta. Men de berättade det för att jag skulle känna mig trygg. Jag tyckte kistan såg så liten ut. Men hon försäkrade mig om att de INTE hadde det trångt. Det blev en vit syskonkista.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Inatt har jag drömt om tyskan. Jättekonstiga drömmar. Hon inkräktade på mitt liv hela tiden. Jag var rädd att hon skulle strypa mig när hon var i närheten av mig. Känslan från drömmen har setat kvar hela dagen. Annars så har vi vart o tränat idag, det e så skönt att få utlopp för lite känslor på tex en träningcykel. Sen har vi vart i örebro och lämnat kläder till en insamling. De sammlar kläder i en lastbil och sen åker de till bosnien och lämnar på olika barnhem. När vi skulle lägga in allt i bilen så såg jag lite kläder jag hadde vissa minnen till, då blev det tung. kändes lite som att "kasta" bort barnen. Men jag besämmde mig för att göra detta. Jag kommer inte ångra mig, jag har spart en hel säck med kläder som jag ska göra lapptäcke av. Så nu får behövande barn användning av kläderna istället, känns jätteskönt.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
ååå, vad otroligt fint. Hälsa till dom o säg att Max o sagas mamma är jätteglad att de är så gulliga mot barnen o att jag vet att Max o Saga uppskattar blommorna där uppe i himmlen.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Mamma i småland: jag måste skriva lite till dig. Jag e tacksam för er alla som är inne o läser och skriver o jag önskar jag kunnde svara på alla så känn er för all del inte bortglömmda nu. Men jag måste skriva att jag lagt märke till dina inlägg mycket. Jag läser alla, men kan tyvärr inte svara på ens hälften. Dina inlägg berör mig mycket o jag måste ge dig ett stort tack för att du funnits med här så länge.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
det berömda adoptionsbrevet kom i slutet av februari. Min sambo var i sin gammla lgh, som tagits över av någon som skulle renovera, och hämtade post. Jag satt hemma i soffan och såg på tv. När hon kom in i vardagsrummet såg jag att det var något som inte stod rätt till. Han satte sig ner i soffan och berättade att han fått ett brev från "den där tjejen i tyskland" och berättade att hon delgett honom att han blivit pappa. Till deras gemensamma barn. Men hon ville inte ha barnet, så hon adopterade bort det. Hon skulle enligt brevet ha fött barnet i september 2007. Barnet skulle även ha en blodsjukdom med ett konstigt namn. Vi funderade fram o tillbaka. Vi kom på att hon skrivit ett mail o berättat att hon vart i grekland i augusti, alltså i månad 8. Jag kännde redan då att detta inte stämmde. Jag sa till min sambo att jag inte trodde att man får flyga i månad 8. Min sambo ringde polisen och frågade om han kunnde göra något, de sa att om vi inte upplevde henne som hotfull så kunnde vi inte göra något åt situationen. Sambon gick även in på nätet och sökte på sjukdomen som barnet skulle haft. Det visade sig enligt nätet vara en sjukdom för en viss sorts hundar. Han ringde till en veterinär och frågade om den kunnde överföras på människor el om människor överhuvudtaget kunnde få den. Vetrinären svarade nej på frågan. Vi blev väldigt tveksamma på att det överhuvudtaget fanns ett barn. varför hörde hon av sig nu isf! Hadde det inte vart lättare o få kontakt med min sambo om hon kontaktakt honom när barnent fanns hos henne. Om detta var ett kontakt försök vilket vi trodde. Min sambo ringde också till skatteverket för att se om det fanns något barn registrerat på henne här i sverige. Skatteverket sade att har hon fött barn i sverige så hadde de det registrerat. Men det fanns inget sådant på henne. Min Sambo sökte upp henne på facebook och skrev ett enkelt meddelande till henne. "vart födde du barnet" Han fick inget svar. Utan några dagar senare så fick han ett mail på engleska från någon som påstod sig vara "adoptivpappan". Han bad min sambo lämna tyskan ifred pga hon mådde mycket dåligt. han berättade lite om barnet osv. Polisen har spårat det mailet som skickat från tyskans lgh här i sverige.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Om det e svårt att lite på människor nu. Nej, inte i folksammlingar. Men om jag måste träffa nya människor ensam så är det jobbigt. Då känner jag mig enormt utsatt.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Hejsan! tack för att du finns här tillsammans med mig.
Jag svara gärna på din fråga.
Det jag menade när jag sa att Max hadde stått upp är att teknikerna har kommit fram till att Max har stått upp när han har fått slagen. Han har befunnit sig jäms med mig och i stående position fått slag mot huvudet. De har kunnat fastställa det pga sänkbildernas positioner. Han har öven rört sig genom hela hallen efter att han blivit attacerad första gången.
Det är så otroligt jobbigt att höra, att tänkta på och förstå. Jag har länge önskat att de misste medvetandet efter första slaget. Han var otroligt modig, stark och troligtvis min hjälte.
Jag vet inte hur jag ska hantera denna information om vad som troligtvis hände.
Jag känner ju igen Max, han skulle alltid vara duktig, modig och en stor kille. Jag kan mycket väl tänka mig att han handlade så i denna situation. Men, det var jag som var deras mamma, det var jag som skulle skydda de två.
Förlåt om detta blev för ingående......
------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentarer
Trackback
