Sidan 55-70
En ofattbart klok prinsessa på knappt två år.
------------------------------------------------------------------------------------------
Tack för dina tankar o ord. Jag finns här i tråden länge till, för det hjälper mig något enormt och jag e så tacksam att ni vill vara här tillsammasn med mig. Så ställ dina frågor... jag svara mycket o gärna.
-----------------------------------------------------------------------------------
ååå, jag beklagar verkligen att erat försök till en liten till inte fungerade. Och du FÅR vara ledsen, du har all rätt att vara det. Det spelar inte roll vad som hänt mig och att det e "värre". För man står sig själv närmast. Gör det ont så gör det. Låt det göra ont och låt andra ta hänsyn till det och låt sorgen ta TID. För tid är nog ett bra plåster. Jag önskar jag kan göra något.
Sjukskriven, ja, jag e sjukskriven nu, och kommer vara det till december. Sen vet jag inte. Jag ska försöka vara det tills jag känner mig redo att möta folk och mina rädslor har försvunnit något. Jag hoppas f.kassan förstår mig och att jag VILL komma tillbaka till arbetslivet så fort jag klarar det.
Max o Sagas fondkonto har jag absolut.
Max och Sagas minnesfond har plusgirokonto 123895-5. Märk talongen "Max och Saga".
Pengarna administreras av svenska kyrkan och går direkt till HPN föreningen och rädda barnen.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lapptäcket ska jag göra av barnens kläder. Jag gick igenom alla kläder från stl 44 som saga hadde när hon var liten till stl 110 som Max kunnde ha sissta tiden. O jag kunnde bara inte slänga de där speciella kläderna som betytt någonting. So Max spindelmannenpyamas el döskallemössan... el sagas klänning som hon tyckte så mycket om och var fruktansvärt söt i. Men vad ska jag göra med kläderna? Jag bestämmde mig helt enkelt för att sätta mig o sy ett lapptäcke av dom. Ett för Max och ett för Saga. Sen kan jag ha dom framme hängandes över soffan, el lägga undan dom om det blir för påtagligt. Det e så lätt.... Men, ett fint minne av de båda.
------------------------------------------------------------------------------------------------
ååå, Ida, min goa syster. Du säger att jag alltid tänker på andra. Men nu har ni under många många månader tänkt på mig. Funnits vid min sida, både på sjukhuset och efter det. Det e pga att jag har er, som jag har hittat tryggheten i livet, utan barnen. Jag skulle ju inte klarat detta utan er.
Tack för att du finns med här o delar detta med mig.
Tack för alla de otroligt fina orden. Jag blir bara starkare o starkare.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, nu e vi hemma från tingsrätten, Det gick väldigt snabbt. Förvånanasvärt snabbt. När vi skulle resa oss och gå ut igen så förstod jag inte riktigt vad som hände. Men det var skönt, för det var otroligt jobbigt att sitta där mitt emot den kvinna som gjort så frukstansvärda saker. Hur sjutton skulle man kunna föreställa sig ens att hon stått där med *** och slagit mina barn. Jag vet ju att hon slagit mig, jag såg ju henne, jag minns henne. Men barnen... varför!!!! Allt har liksom sjunkit in bit för bit. Nu var jag mer åhörare än tidigare, så jag lyckades känna efter o tänka lite.
Åklagaren bad att få prata med mig och vi gick upp på hennes rum. Det var ganska skönt, att få komma undan lite, även fast jag haft god kontakt med pressen så orkade jag inte just då. När vi var klara med mötet så gick vi ner till min familj som tålmodligt väntade på oss. Pressen var kvar, men det gjorde inget. Jag pratade gärna med dom. Vi fick ju ingen dom. Den kommer först på tisdag. Jag fick frågan hur det känns att vänta ännu mer. Men jag vet ju att hon kommer få någon påföljd. Villken det blir kan jag iaf inte påverka, så då kan jag lika gärna vänta.
jag hadde, som jag alltid haft under rättegången Max spindelmannen dock med Sagas napp hängandes kring handen, i mitt knä... det ger en trygghet och en kännsla av att barnen är med mig.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hejsan! tack för att du frågar. Hon har haft tolk hela tiden.
Men om vi ska ta det från början, så när hon har setat i förhör så har hon haft omfattande tolkning. I rätten hadde hon tolk med sig, men fick frågan om hon behövde få rättegången översatt, men hon svarade att hon förstår svenska, det svarade hon på svenska. När hon själv skulle vittna så behövde hon tolk, och pratade sedan på tyska så tolken fick översätta till oss andra.
Ibland tillade hon någonting på ganska bra svenska.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det där e vi två att fundera över. Jag har läst tyska i 4 år. Så jag hänger med något sånär när jag hör. Men jag e långt ifrån någon expert. Jag vet att han inte översättet ordagrant. Men jag har inte hört något radikalt fel. Men som sagt jag uppfattar inte allt.
Men du har rätt i att det verkar som att hon har svårt att bestämma sig när hon förstår o inte.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, du har rätt, så skulle det kunna vara. Jag kan inte uttala mig alls om det. Men som du säger, hon har ju inte klarat sig på tolkens "hjälp" isf. För hon kommer ju sitta ett tag nu. Tills hovrätt iaf.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu kommer vi ha 8 veckor med fulla av ingenting. Under rättegången så har vi haft något att koncetrera oss på. Sen har vi rensat igenom våra tillhörigheter i magazinet vi skaffat oss med alla saker som var i huset. Men vad har vi kvar nu? vad gör man när man inte har någon "uppgift" att ta itu med. Jag kan verkligen inte börja jobba, alla mina rädslor sitter fortfarande i. Vad gör ni som går sjukskrivna om dagarna?
---------------------------------------------------------------------------------------------------
En fråga till, jag har kartongvis med kläder. Jag har inte slängt något sen de var små. Vart gör man av allt? jag har frågat runt o det e ingen i min närhet som behöver. Om man ska skänka det? har ni något förslag på ställe som vill t emot så mycket kläder (14 kartonger) på en gång.
Likadant med leksaker, vagnar, gåstol, cyklar mm vart gör man av det? Visst man kan sälja på blocket. men jag vill inte kämpa med att bli av med sakerna. då skänker jag nästa hellre bort det.
Förslag?
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vi hyrde huset, så vi sa upp kontraktet ganska omgående. Vi kände att vi inte ville tillbaka.
Jag har vart in i huset, precis efter att polisen släppt avspärrningarna, jag ville se, alla spår var kvar, allt såg ut som det gjorde den kvällen min sambo kom hem och hittade oss. Jag behövde se för att förstå honom bättre och även för att ta tjuren i hornen och övervinna mina rädslorna och mina frågor om vad som igentligen hänt. Jag har ju mina klara minnen. Men dom rör ju bara mig. Inte barnen. Jag ville se, det var hemskt... otroliga spår, men jag behövde veta. Annars hadde jag alltid ställt mig de frågorna. Vi kommer inte flytta tillbaka, utan bor numera i en egen lgh.
Du får gärna fråga, jag tar inte illa upp.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Det ondaste är ju den psykiska skadan, men det vet jag att ni förstår.
Jag har en grav hörselnedsättning, och synfel. Men de gör inte ont. Det e bara väldigt påfrestande. Jag har nog inga fysiska smärtor kvar. Men fysiska men finns ju många.
Det e en bagatell igetligen, men jag tycker det e jättejobbigt att vara korthårig, jag har alltid haft långt hår. Men... jag e glad att jag levet... jag e glad att jag kom tillbaka...
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
8 veckor skriver jag för att det e en gissning till hurt lång tid det kommer ta tills hovrätten drar igång.Vi har funderat på att res bort ett tag. Skulle vi verkligen behöva, ta det lungt o bara vara vi två.
Ja Saga var klok för sin ålder. Jag inbillar mig att hon nog forstod varför: För att hennes mage skulle må bra.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
ååå, tack för alla era råd om vad jag ska göra med kläder o leksaker, jag ska upptadera er om vad jag gör med alla saker.
Tack också för eran hjälp att få tiden att gå :) lapptäcke ska jag göra. det har jag redan bestämt mig för. Men fick många bra tipps här som jag ska ta fast på.
OP tack för komentaren om att jag passade i kort hår. Det vämer.
När jag låg på sjukhuset och inte sett mig i spegeln trodde jag att jag hadde håret kvar. Min familj fick förklara gång på gång att "nej håret har de rakat av" men jag ville inte gå med på det
--------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack alla ni som skriver att mina barn var vackra, att det lyser om dom. Det värmer. o jag e så glad att folk ser dem som de var utan att ha träffat dom. då har jag gjort max och saga en tjänst, gjort så att de minns som de var.
Jag och min sambo håller på med en hemsida till barnen, jag länkar till den när den blir färdig. Ingen av oss är jätteduktiga, men vi slår våra hjärnor ihop. Det kommer nog någonting iaf.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
