Familjeliv sid 26-50
Kortet på Max är taget när vi matar ankorna, han frågade mig "mamma min mage skriker inte mer, får jag kasta mackan till ankan?" Mitt svar blev naturligtvis -ja
Kan man säga annat när han ger en sådan blick?
Kortet på Saga är taget hemma hos hennes mormor o morfar, hon har blicken hon ofta hadde, planerade bus hela sin vakna tid. Precis som en tvååring ska göra.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Vad fint, jag hoppas verkligen att ni kommer njuta av eran son. Jag tycker självklart namnvalet är bland det bästa som ni kunnat valt :0)
Max hette Maximilian, men vi kallade honom Max. När han skulle presentera sig för någon så sa han Maximilian Jangestig. Han var väldigt korekt och vill inte att någon skulle TRO att han faktist hette Max. Men det e ju jättegulligt det också.
----------------------------------------------------------------------------------
Tack för ditt engagemang. Syskon är jag inte rädd för att skaffa. Jag har bestämmt mig för att sörja ordentligt, man kan inte säga att jag ska sölja klart, för det kommer jag aldrig göra. Men gå igenom detta o försöka hitta mig själv igen. Som Emma, inte mamma Emma. Sen kanske det blir dax för syskon.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har tänkt på en sak ganska länge. Jag har aldrig vart troende. Alldrig trott på gud o vart ganska skeptisk till ett liv efter döden. Men efter detta....
Jag e foirtfarande inte troende. Men, jag vill tro, att det händer nåt efter döden. Jag vill tro att Max o Saga har det bra idag, att de är tillsammans, att de inte minns det som hände, att de inte saknar mig, för att de delar livet med mig fortfarande. Jag vill tro det, o då tror jag på det. Jag tror inte att gud finns. Men jag måste tro att mina änglar är just änglar o har det bra idag. Lika bra som de hadde innan denna fruktansvärda händelse.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hejsan!
tack för ditt stöd, tack för att du känner med mig, tillsammans med mig.
Ja, hur hanterade jag rättegången?
Jag hadde min familj o mina vänner i ett rum bakom. De satt där o jag gick gråtandes ut till dom i pauserna. De fanns där med kramar, dricka, fika o ett öra om jag ville säga nåt.
I rättsalen satt jag och kramade Max spindelmannen som hadde en av Sagas nappar hängandes på sin ena hand. Spindelmannen skyddar alla sa Max. Allt jag nämt nu gör att jag orkar, allt stöd, alla minnen o alla ni som finns vid sidan av o ser på och stöttar. Idag kan jag gå till graven o gråta el bara se till att det e fint där.
Rädsla, ja jag är rädd. Jag e otroligt rädd idag. Jag går till psykolog för att bearbeta mina rädslor. Jag är rädd för att vara ensam hemma. Jag är rädd för att vara ute när det är mörkt, jag e rädd för att möta nya människor själv. Min sambo fick följa med in till psykologen första gången. Rädslan finns där. Men jag vågar mer idag än vad jag gjorde i början av sommaren, jag o alla runt omkring mig ser förändringar hela tiden. Så jag tror jag kommer tillbaka som den Emma jag var.
Tack för det du skrev om att Max o Saga visste att de var älskade.... Jag tror det jag med... men jag ville finnas där deras sista stund...
----------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vill gärna svara på alla frågor :0) jag e glad att ni undrar o vill lyssna på svaret.
Jag vill ha syskon till Max o Saga någon gång. Men först ska jag komma på igen vem jag är utan mina barn, vem Emma är. Inte mamma Emma. Jag vill sörja tills jag känner mig redo för att ta emot ett nytt liv. Jag kommer inte stressa, men jag skulle absolut kunna tänka mig att bli mamma igen. Jag trivs i den rollen.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
ja, hur gör jag får att skapa ordning i huvet? Jag pratar o pratar, skriver o upplever o kämpar att få reda på allt, lägga bit för bit av pusslet. Men framför allt delat med mig på alla sätt och vis av vad jag har i huvudet. Det har hjälpt mig enormt. Och på nåt sätt får jag ordning i mitt huvud av det. Jag e så tacksam för att jag hr så många som orkar lyssna o orkasr finnas vid min sida hela tiden.
---------------------------------------------------------------------------------------
O tack. vad fint skrivet Jag håller på o skriva en hemsida för Max o Saga och om oss.... får jag använda dikten där?
Jag har sagt ibland.... att jag vet att jag inte BEHÖVER vara stark. Jaqg bara är det....
Min sambo sa "barnens styrka måste ha övergått i dig"....
Fint....
--------------------------------------------------------------------------------
Ja, var finner jag kraften.... Jag finner kraft i att jag lever, i att jag har min familj på sidan, att Max o Saga inte har ont idag, att läsa vad alla ni skriver, att gå till graven o sköta om den varje dag när det känns som värst. Att ha stöd från hela sverige och att jag älskar Max o Saga djupt fortfarande.
Tack för din omtanke...
Ja.... tomt känns det, jag var tre, nu är jag en....
---------------------------------------------------------------------------------------------
Åååå, vad fint du skriver... o vad man skriver till en änglamamma, det vet jag inte.. för alla vi har nog olika behov. Men jag personligen känner tt inget kan bli fel, då hadde jag inte börjat slriva här... dina ord om mina barn värmer likaså ljusen du tändert för dom...
Du får jättegärna besöka deras grav. Det e så tryggt att folk hjälper oss att ta hand om den. Har du sett stenen, den e så vacker. Nästan så att den speglar barnen som dom var.
Tack ännu en gång.
------------------------------------------------------------------------------------------
Åååå, villken fin o tröstande tanke. tack så mycket.... det e klart att jag var med dom när jag var medvetslös. Jag svävade ovanför sjukhustaket i örebro tillsammans med Max o Saga. Jag höll dom i mina armar kramade o pussade dom så det skulle räcka en hel evighet. Min gammelmormor kom och tog dom i varsin hand. Helekoptern som skulle ta mig till uppsala lyfte, jag satte mig på taket och vinkade o vinkade o grät o grät. Sen när barnen försvann ut på deras nya resa tillsammans med mormor kajsa kröp jag ned i sängen som fanns i helikoptern och började kämpa mig tillbaka till livet. Jag fick inte följa med, inte denna gång.
O jag kommer alltid vara deras mamma. det har du rätt i, men vad gör en mamma utan sina barn i närheten? Det måste jag ta reda på.
----------------------------------------------------------------------------------------------
Ni som läser här känns som mina vänner, mina vänner i sorgen. Jag längat efter att få sätta mig här o läsa o skriva.
Idag har jag haft några vänner på besök, vi åt lite mat tillsammans och kollade igenom lite kort på barnen. Det var så skönt. Så skönt att se dom som jag minns dom. Leka, mata ankorna, sova, busa el äta... Jag log vid varenda kort. De var så härliga. Jag njöt av varje sekund, att få uppleva livet tillsammans med dom. Att lära dom saker... att bara vara vi.
jag har också vart nere på kyrkogården idag med, ibland är jag där flera ggr om dagen, just nu brinner det 17 ljus för dom. Det står ca 10-15 blommbuketer. Barnens mormor har planterat en fin blomma där också.
Det e fullt med änglar leksaker hälsningar ljuslyktor och andra saker som andra vet att barnen tyckte om. Det e en sån fridfull plats. Nära vattnet, men inte för nära... Omgiven av träd och minneslunden är bara några steg bort. Bänkar finns det överallt, så man kan vara där hur länge som helst.
så, fint
--------------------------------------------------------------------------------------------
ÅÅå, vad fint du skriver. o Du skriver att du skulle kunna skriva en hel uppsatts om dina känslor. Jag kyssnar gärna. det var också lite därför jag öppnade tråden... Vad fint att du saknar max o saga fast du aldrig träffat dom. men de fattas ju på joden. då saknar man... gå gärna till graven om du vill.... såg att du bodde i denna by du med :)
Tack /Emma
------------------------------------------------------------------------------------------
Tack, tack för att du skriver så fint. tack för att du berättar såp fint om dina barn. Jag ler stort här framför datorn när jag läser om din lilla pojke som verkar vara otroligt lik max till sättet.
Max var en riktig svamp, han sög in allt man sa o allt man gjorde. en gång hadde han hittat en rulle med tejp. så kom han fram till mig o sambon.
- mamma, för jag limma på dig
-nej det får du inte
-xxx (sambons namn) får jag limma på dig då?
-nej det får du inte.
max suckar
-xxx får jag limma på DIN mamma då?
- nej det får du verkligen inte.
Det sissta sade sambon samtidigt som han började skratta, så max förstod att han sagt nåt roligt o var glad att han lyckats roa oss. Han tog tejprullen, kom och kramade oss som fortfarande skrattade, o sen tejpade max o jag fast fjädrar o annat på ett papper.
Jag kunde inte berätta vad som blivit så tokigt, men för max gjorde det inget han hadde roligt åt oss så det räckte.
El lilla kavata saga. Du har så rätt... hon var lite kavat, skulle det pussas så var det på hennes villkor. Det gällde även hennes pussar på mamma. Vi var mycket på sjukhus och om vi var ute i koridoren och det givk en sköterska förbi så stannade hon upp, rynkade ögonbrynen och förljde sköterskan med blicken tills hon lämnade hennes synfält. Hon visste PRECIS vad de kunnde ta sig til
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Hej vännen!
Vad skönt o se dig här. O vad fint du skriver. Var så härligt att träffa novalee på malins kalas. Så härligt o läkande att se o träffa andra barn. Vad fint att hon minns Max o Saga. jag e så glad att alla runt om i hela sverige minns dom. då lever dom kvar, i våra hjärtan. O jag tror nog att Saga var hos er på öppna förskolan och åkte kana med din lillaskrutta. Jag vill tro det, så då bestämmer jag mig för att tro det.
Vad fint att ni ser till graven. Jag såg rosorna. så fina... tack det e tryggt att det e så många som vill se till deras viloplats. tack så mycket.
ta hand om familjen o hoppas vi ses snart igen.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har fått många många mail i min inkorg. O jag är så tacksam för vartenda ett. jag tänker svara på så många jag kan. Tro inte jag glömmer bort er. Jag vill skriva dela med mig o finnas med i detta. Men, nu ska jag försöka sova, imorgon o på söndag ska vi försöka ta oss iväg på kalas. Sambons familj fyller år några st. Det e skönt med vardagsbestyr. Men, kan vaa tungt ibland, o då låter jag helt enkelt bli. för jag vet att det blir bätttre om jag ger det tid. tid är det bästa plåstret just nu.
Jag fortsätter skriva så mycket jag hinner i tråden imellanåt iaf. o skriv gärna ni med.
Tänkte jag skulle berätta lite minnen senare när jag har ork att skriv lite mer.
sov gott för idag kära läsare o stöttepelare.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack för att du finns här med mig.
Ja, dagen jag vaknade upp minns jag inte. Dagen de berättade om barnen minns jag inte heller. Psykologerna har förklarat det så att man tar in det man orkar ta in. Resten stänger man ute.
När de gett mig beskedet så sade jag "ja" o sen lade jag mig ner. Jag var fortfarande drogad och sov i många dagar. Jag sov på dagtid när Min sambo oftas var i närheten och var vaken hela nätterna och var orolig och ville upp och gå, villket jag inte fick.
Jag blev överflyttad till mitt "hemskjukhus" ok min familj bad en läkare ge mig beskedet igen för jag slutader inte fråga efter barnen och jag trodde min familj ljög för mig när de sa att barnen inte fanns längre.
Denna gång var jag klar, jag förstod innbörden, de fanns inte längre, men jag fick inte veta vad som hänt... hadde de blivit sjuka? hadde de blvit utsatta för samma sak som jag? jag visste ingentigt, frågorna var många. Jag lade mig ner igen, denna gången grät jag. Mamma lade sig bredvid mig och grät hon med.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
