Fam liv 51-55
-------------------------------------------------------------------------------------------
Tack för ljuset som fortfarande brinner för oss. Det värmer något enormt. Jag har en hylla här hemma, men kort, leksaker, nallar och mycket mer. Där står två ljus som jag tänder varje dag, då håller jag barnen lite levande igen. Det brinner mins två ljus hela tiden vid graven, oftast 16.
Tack för att du är här inne o besöker så ofta. jag e så tacksam.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Det e lite det jag e ute efter, att få besrätta om barnen som de var. Både för min egen skull, men för att alla runt om i sverige ska få lära känna barnen som de var. Inte som brottsoffer.... Jag minns dom, o jag minns dom med ett leende. Tack för att ni vill dela det med mig.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
ååå, tack för ditt fina förslag. Så otroligt fin gest. Max o Sagas fond disponeras av svenska kyrkan villket gör att alla pengar som kommer in går direkt till HPN föreningen och rädda barnen som vi valt att skänka pengarna till. Kyrkan tar inte ut några administrationskostnader.
Jag skriver och lämnar gärna kontonummret om det e någon som vill skänka pengarna dit. Men vill inte göra det utan förfrågning. För det var inte därför jag startade tråden. Utan för att tala om mina änglar och även få dela erat liv.
Skriver jag ut kontonummret kan det kännas som ett "måste" att skänka pengar dit. Det hadde inte Max o Saga heller velat. Men jag hjälper er som vill ha hjälp med det.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, en hjälte, rakt igenom.... Tänk att jag har en hjälte som vakar över mig och bland den sötaste änglaflickan med....
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag förstår absolut att det kan ha vart svårt att förstå att det var jag. Vem skulle tro och TYCKA att det var okej att skriva såhär om allt. Men jag gjorde det valet, o jag har aldrig ångar det.
Dina frågor... hmmm, På sjukhuset fick jag veta om mina barn efter ca två el tre veckor. Jag frågade jättemycket efter dom så de tyckte att det var dax att berätta för mig. Men jag lyckades inte ta in det då. Vad som hadde hänt mig visste jag nog men kunnde inte uttrycka i ord. Jag var skyddad från information, besök och media.
Massmedia kom jag i kontakt med först långt efter att jag kommit hem till min hemstad
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det stämmer, att hon delgett oss att hon fött ett barn och att hon adopterat bort det. Det var straxt innan händelsen. Vad man ska tro om den frågan får nog vara osagt från min sida.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
ord är inte torftiga, inte sådanan ord, dom är väldigt fina.... tack, tack för ditt fina inlägg.
Jag har önskat detsamma många många gånger. Tänk om jag setat och kopplat Sagas dropp, då hadde jag inte öppnat....
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag förstår din tanke. Men, Max älskade döskallar, han ville ha döskallar på ALLT. Det var hans grej, fick han välja så var döskallar hans favorit symbol. Döskallekalsongerna var välanvända.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, Max har förmodligen stått bredvid mig. Han hittades nedanför mig bara. En hjälte in i det sissta. Men det ska inte en 4:åring behöva vara. Men han var den Max som jag minns. Skyddade alla han älskade. Han kommer alltid ha hjälteplatsen i mitt liv.
Tack för att du frågar hur det är idag. Jag har vart till graven o tänt alla 19 ljus idag. Ställde dit en bukett med röda rosor. Fixade till lite runt om och gjorde så fint som de är värda. Det är tungt vissa dagar. Andra lite bättre. Idag har vart en ganska jobbig dag. Men då gör jag bara sånt som jag orkar vill och behöver. Tack tack för f-kassan som låter mig vara sjukskriven.
I villken tidning o villken dag hadde du läst det?
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Modig som en sann hjälte. Jag har nominerat honom till hjälte på aftonbladets sajt....
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
En son utan dess like, ja du har rätt... o det e så jag kommer komma ihåg honom. Inte bara för denna händelse, utan för hur han var som människa. För han var sån i alla situationer.
--------------------------------------------------------------------------------------
Jag berättar gärna om Sagas handikapp. Det blev en del av henne och något som ingen av oss led av. Utan det blev en del av våran livsstil.
När Saga föddes i vecka 34 så hadde hon en förträgning på tunntarmen. Så nät hon var 1 dygn gammal så genomgick hon en stor operation. De tog bort 20 cm av tunntarmen.
Det var mycket sjukhus och tillslut kom vi hem.
Nu levde hon med en "kort tarm" villket gjorde att hon inte kunnde ta upp mat som hon skulle. Hon fick inte äta vanlig mat och det blev utredning efter utredning.
Tillslut bestämmde de sig för att vi föräldrar skulle lära oss näringsdropp att ha i hemmet. Saga skulle få stora delar av sitt näringsbehov i dropp varje dygn.
Så Sagas pappa och jag åkte in till sjukhuset och lärde oss. Villket medförde att vi i fortsättningen kunnde fortsätta vårda henne hemma. Det var ett enormt ansvar. Men Saga fick vara i hemmamiljö, med sin familj och sin bror, så hon var ganska nöjd.
Hon fick endast äta 400 ml specialgjord ersättning per dygn, ingenting annat. Men min prinsessa, jag var så duktig, hon klagade aldrig, hon var nöjd med sin vällingflaska när vi sa och åt kött och potatisgratäng. Hon log jämt och charmade varenda läkare o sköterska på sjukhuset. Hon var solskenet själv.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Man kan gå vidare, för man måste. Man har liksom inget val. Men förstår man? Jag vet inte, jag vet inte riktigt vad jag ska förstå mer än att barnen e borta. De fattas mig ju. Men att få ALLT att sjunka in kanske kommer ta ytterligare sin tid. Men jag låter det ta tid, för tid är min bästa vän just nu. Då orkar jag ta allt, i min takt... i den takt jag orkar...
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Imorgon ska vi till tingsrätten igen. Få veta hur det gick på rättspskyk för henne. Det är nervöst att sitta i samma rum som henne igen. Kanske e därför jag e uppe fortfarande fast klockan snart e halv 1 och vi ska upp 8 imorgon. Hon är skyldig enligt tingsrätten och självklart mig med, jag har ju sett henne. Men vad hon får för påföljd.... det återstår att se. Jag önskar bara att det blir livslångt.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
